Jag kan eventuellt vara sämst på att packa i världshistorien. Inte med att få med mig rätt grejer och så. Det brukar faktiskt bli rätt bra i slutändan. Men my god, krävs ju typ en mental stabilitet av gudsnåde. Det är ju typ lika jobbigt för Daniel att packa som för mig. Eftersom det typ alltid resulterar i att jag bryter ihop och tycker att det är mest synd om mig.
Den här veckan är överlag helt tjockad med saker, och när jag sedan måste packa som är bland det tråkigaste jag vet så rinner liksom bägaren över. Nu har dessutom jag och Daniel ägnat över en halvtimme åt att leta efter el-adaptrar. Jag vet ju att jag har adaptrar sen jag bodde i UK. Men nix – nowhere to be found. Och jag vet ju att jag lagt de på något bra ställe! Var?! Där man har resprylar vill jag minnas. Och vi har letat överallt som kan vara logiskt. Men icke! Längtar efter att få färdigt och få ordning så att var sak får sin plats igen!
Till slut lyckades jag väl i alla fall få ihop lite packning. Både för helgen och jobbdagarna. Hinner inte packa imorgon så fick ju liksom passa på nu. Efter att först åter igen ha insett att min jeansgarderob behöver ett ordentligt lyft (äntligen kanske!?) eftersom allting typ är sönderslitet. Samtidigt som jag konstaterade att flera byxor inte alls sitter som jag vill men envisas med att hänga där och sprida dåligt humör. Samtidigt som jag konstaterar att den översvämmande högen med t-shirtar inte har mycket att komma med. När det känns som att det mesta går att måla i men inte resa i.
Men rensa då?! Jo, men ja. Logiskt sett – absolut. Ut, släng, och fyll på med något nytt. Men ekorren inom mig vill liksom inte slänga ”fullt fungerande kläder” även om det var år sen jag använt de!. Först ordning med garderober. Sen rensning. Det är nog dags. Verkligen.
Så ja, förutom att inte ha hittat några reseadaptrar så är väl det mesta klart nu. Bara lite handbagage och jobbpryttlar att packa imorgon. Det ska nog gå.
Att jag aldrig lär mig packa effektivt.
0