När surfsuget blir sådär stort att man spontant tar en vecka ledigt från jobbet och drar till Portugal. Jag önskar att jag skrev det här ifrån en solstol i just Portugal, men riktigt så spontan har jag inte lyckats blivit ännu. Även om det vore drömmen.
Däremot så hoppas jag få skriva från en solstol i Portugal om två veckor. Jag sticker nämligen till Ericeira söndagen efter midsommar och blir borta en vecka. Sol, vågor och sköna dagar är planen.
Att resa själv
Tillbaka till det där med att resa själv. För denna surfresa till Ericeira, Portugal gör jag just ensam. Jag borde tatuera in mottot Ska det hända någonting, så får man göra det själv. Och ju längre i livet jag kommer ju mer är jag tillfreds med tanken. Ser till och med riktigt fram emot att få åka en hel vecka på äventyr ensam. Bara det är lite adrenalinkick i sig liksom. Samtidigt som man inte behöver bry sig om någon annan, eller göra som någon annan vill. Å andra sidan får man lösa allting själv.
Jag ska åka på ett surfcamp med Lapoint och bo i Villa Lizandro, nära stranden, med pool och med gångavstånd till stan. Håller tummarna för fint väder och våtdräktsbränna!
Att lära sig surfa
Jag har fortfarande någon slags romantiserad bild av att surfa, om surf bums (it perfectly okay to look!) och hela livsstilen. Första vågorna i Byron Bay, Australien gav mersmak. Andra vågorna i Hossegor, Frankrike gav blodad tand. Förhoppningsvis blir Ericeira, Portugal tredje gången gillt för att officiellt ha fastnat. Min mobilbakgrund säger ”Saltwater cures all wounds” och än så länge har det aldrig slagit fel.
Det är inte lätt att lära sig surfa – det vore fel att säga. Det är dessutom fysisk tungt att kravla runt i vitvattnet. Mentalt krävande att tumlas runt i vågorna. Men det är värt det. Det är till och med värt kalla, fuktiga våtdräkter tidigt, tidigt på morgonen, fastän man är morgontrött. För lyckan av att fånga en våg toppar det! Känslan av att glida fram över vattnet är beroende framkallande. Därför ska jag åka igen. Lära mig surfa. Förhoppningsvis ordentligt på gröna vågor den här gången och inte bara rakt fram.
Jag ska åka själv – för jag längtar.
Nedräkningen har börjar!
