Veckans Yey och Veckans Nay – Kontraster och många intressen

21 januari, 2018

Veckans Yey – Kontraster

Jag tycker synd om folk som inte tycker om vintern. Hur tråkigt kan det inte vara att bo i Sverige om man inte tycker om vintern? (Och varför gör man det ens fortfarande i så fall, kan man fråga sig!) Jag tycker om vintern. Mycket. Den där vita, krispiga, knarrande vintern. Ju kallare, desto mysigare knarr. Den där Stockholmsvintern, med slask eller i bästa fall grådassig så-kallad-snö, den kan jag också vara utan.

Fördelen med att bo på landet är att här är det snö. Riktig, vit snö. Kanske inte mängden som Norrbotten får, men det är i alla fall rätt färg på den.

20180121_135834

Idag var jag ute i skidspåret, första gången sen Winter Workation i Åre 2017  och det var så härligt! Solen lyste på kritvit snö, det var lagom mycket folk i spåren, temperaturen lång runt -10, kläderna var lagom varma, greppet var lagom bra och det gav energi att vara ute. Så glad att jag tog mig ut trots opeppet på morgonen.

Så – kontraster!

Början av veckan såg ut såhär.

20180116_105202

Runt 20 grader varmt, sol och löpning i vulkanlandskap. Simma i havet och köra träningspass med palmerna som utsikt. Det var härligt det med. Det var kontraster. Riktigt stora kontraster. Men jag kan faktiskt inte säga att det ena var härligare än det andra. Såklart gör bad mig glad i själen. Men snö är ju egentligen också vatten. Bara i en annan form.

Jag gillar helt enkelt kontraster. Så det blir veckans Yey!

Veckans Nay – många intressen

Det kan ju tyckas att ”många intressen” inte skulle vara något negativt. I sig är det väl inte det heller. Men när man liksom vill hinna med att pröva allt, och helst bli bra på det också då räcker liksom tiden inte riktigt till.

Löpning, simning, thaiboxning, matlagning, bakning, bloggning, gitarrspelande, keyboard, sång, gym, marknadsföring, branding, jobb, surfa, tjäna pengar, frisk luft, friluftsliv, hemdekoration, klättring, cykling, skidåkning, snowboard, offpist, vegetarisk kost, grillat, teknik, näringslära, yoga, skriva, chins, motorcykelåkning, bilar… Listan slutar aldrig.

Varje vecka känns det som, kommer jag på något nytt jag vill lära mig. Fråga min mamma hur många olika sportutrustningar som samlar damm i deras källare (eller ja nu mer även i vårt förråd) det är en uppsättning. Helt klart. Men jag vill gärna kunna det jag ger mig på också, redan från början. Tålamod är ju liksom inte den egenskap som jag är känd för.

Jag lägger sällan någonting på hyllan heller och säger att ”det här var inget kul – det kommer jag inte göra om” utan jag sparar grejer och tänker att ”det där ska jag göra i sommar/ nästa år / till helgen / när jag hinner /när jag får sällskap / när jag *insert whatever*.  Oftast blir det inte så mycket av det, utan jag påbörjar något nytt.

I år har jag sagt att jag ska lära mig spela gitarr. Det vill jag verkligen lägga ned tid på att lära mig. Det känns lite som snowboardåkning, något som ser coolt ut att kunna. Och snowboardåkning lärde jag ju mig faktiskt. Jag blev ju ingen Elite-åkare, men jag kommer ju faktiskt ned i alla pister och även offpist (minus hopp över bergskanter!!).

Så veckans Nay är att ha många intressen och hitta tid för alla. Eller bara erkänna att man inte kommer göra det och ”avveckla de”, men det lär ju inte hända i närmaste taget är jag rädd…

20171229_145105

Untitled

Untitled

Untitled


Untitled

Ja ni förstår…

Back to reality 

18 januari, 2018

Efter sol och blåst kommer verkligheten och snö. Sitter i skrivande stund på planet tillbaka till Sverige. Tillbaka till snön har jag hört. Håller bara tummarna för att den ligger kvar. Kanske så kan det bli lite skidor i helgen i så fall.

I vanliga fall är man ju inte så pepp på att åka tillbaka till verkligheten. Men den här gången innebär också att lämna solen att jag kommer hem till min älskling. Vilket ju självfallet känns skönt efter en vecka! 

Insåg att jag har lite att ordna upp när jag kommer hem. Samtal att ringa, saker att fixa och ett gäng med träningskläder att tvätta. 

Det har varit en bra vecka på Playitas. Många pass, fin träningsvärk – inte alls van att köra Les Mills pass länge och muskler som jag inte använt på ett tag vaknade till liv. Kan ju avslöja att Pound passet – där gjorde allting i antingen knäböjs eller utfalls position tog sjukt bra på rumpan. Här höll man alltså takten med trumpinnar igenom hela passet och det var både utmanande, kul och jobbigt!

I morse hann jag med solhälsningen och en promenad innan avslutande hotelfrukost. Efter utcheckning hann jag också gå en skaplig promenad innan vi blev upplockade av bussen. Bra resa,  men det här med charter är ju sjukt ocharmigt alltså…

Nästa resa blir redan på tisdag ner till Malmö. Mer om det då… 

Gå över berget till vattnet

16 januari, 2018

Nästan som ordspråket Gå över ån efter vatten, så gick jag idag över berget till vatten. Närmare bestämt till Gran Tarajal, grannstaden! Vattnet fanns ju liksom redan här… 

Anledningen till att det blev promenad dit istället för pass var denna. När jag gick och la mig igår trodde jag halva huset skulle blåsa bort. På ena sidan ser jag en palm som vickade åt alla håll i vinden och bladen slog. På andra sidan har jag inget fönster men dörren leder ut i en öppen korridor, där ven vinden och blad mot dörren. När jag vaknade i morse var det ingen skillnad. Att då gå upp innan solen stigit över horisonten för att göra yoga utomhus kändes ovärt. Jag ställde om klockan, lyssnade på blåsten och gick upp någon timme senare när solen var framme.

Jag bestämde mig för att det var en bra dag att göra den där utflykten till grannstaden som jag hade tänkte mig. Efter 4 dagar med intensivt tränande var jag lite omotiverad till svettiga träningskläder och pipande instruktörer. En dag där jag genuint fick bestämma själv var lockande. (Ensamvargens time out från egensemestern – ironin… )

Bergen på avstånd – en dag när vattnet låg stilla

Ganska snart efter att jag börjat gå uppför berget funderade jag på hur genomtänkt det var. Den blåsigaste dagen på hela resan och jag går upp på toppen av ett kalt berg. Grattis.

Inga vindmaskiner ”Carolastyle” behövdes uppe på toppen! Vissa bitar fick jag hålla handen för munnen för att kunna andas. Häftigt att naturen har sådana krafter! I det här landskapet behövde man dock inte oroa sig för att få ett träd i huvudet. Några sådana, eller något annat förutom sten, grus och någon 20cm hög torr buske, fanns det inte där uppe.

Efter balanserande över topparna i vinden  till andra sidan. Blev det en lugnare rundtur i stan och jag hann kolla på the locals som surfade i hamnen. Där vågorna var stora och sprutade vitt skum upp över trottoarerna.

Sen begav jag mig tillbaka, denna gången via landsvägen till Las Playitas. Men det var inte så mycket bättre det. Man är rätt trött i öronen efter att fått höra vinande runt de i typ 3 timmar. Varken med eller utan hörlurar gjorde någon skillnad! 

Tillbaka på hotellet blev det en fin, men inte så värst imponerande Ceasarsallad.

Efter lunch och en mycket välsmakande pinnglass i solen (och vinden) bokade jag en bana i olympiska poolen och nötte crawl i en timme. Så nu har jag fint badräktsbränna på ryggen!