Åka skidor i Romme

9 mars, 2019
Åka skidor i Romme

Varje år har jag storslagna planer om Alperna, snö, sol och en öl på Katzenhütte (eller motsvarande ej fiktiv bar i backen). Varje år händer det också…inte.

När säsongen, trots att jag inte tyckt att den börjat ännu, redan börjar närma sig sitt slut säger jag med panik i blicken ”vi måste åka till Romme”. Romme är min räddare i nöden när långweekends till bättre fjäll inte får plats i schemat, men drömmen om skidor varje vinter kvarstår.

Romme är ungefär 2 timmar från Stockholm, och med 33 nedfarter (well, glädjeräkning här!) är det perfekt för en dags skidåkning eller två. I Sörmland där jag växte upp är Romme standarden för alla skolutflykter med syfte att åka skidor. Skeppa iväg ungarna i en buss till Romme och så var det klart. Men sen jag växte upp så har faktiskt Romme rykt upp sig rejält. Skidanläggningens utsida liknar Åre-torg, för er som varit där, och det är tydligt att Romme har en dröm om att var som sina storebröder längre Norr ut. Det kommer det dock aldrig vara. Men misströsta inte.

För att stilla suget efter skidåkning fungerar Romme alldeles utmärkt. Men förbered dig på mycket folk, vi pratar just 2 timmar från Stockholm. Trots att vi planerade in helgen efter sportloven var det kaos i stolsliftarna och man fick räkna 30 minuter per åk, var av största delen i liften. För ja, bergen utanför Borlänge är bara så stora som de är. Vi pratar in Riksgränsen.

Åka skidor i Romme

Något för alla

Romme är som en injektion av en längre skidresa. På senare åren har Romme byggt ut med flera stolsliftar och vi valde faktiskt att inte åka en enda släplift idag, vilket annars har varit en av Rommes nackdelar. De evighetslånga släpliftarna upp till toppen. Inte direkt det man drömmer om som snowboardåkare. Idag skippade vi de, vilket dock gjorde att vi missade nerfarterna vid Götesbrant (Den klassiska svarta backen som var beviset på äkta mod back in the days. Nu förtiden känns den inte allt för imponerande.)

Åkning i fyra väderstreck gestikulerar Romme själva med. Och ja, anläggningen har byggts ut och erbjuder något för alla. Små gröna backar för juniorerna och långa gröna backar för nybörjarna. En riktigt lång park för våghalsarna, och röda breda backar för att mata folk ner i systemet. Och sen faktiskt ett gäng svarta backar som är riktigt fina. Att jag säger att de svarta backarna kan tillhöra Rommes roligaste säger mer om uppmärkningen av backarna, än om mina åkskills. Backarnas färg bör ses i förhållande till de andra backarnas färg i Romme och inte till motsvarigheten på andra anläggningar. Speciellt inte de svarta backarna. Det behöver inte vara något negativt, då jag enjoyar att de svarta backarna innehar branta partier, som sedan flackar ut. Perfekt för att få upp fart och stå på, utan att behöva oroa sig för att rulla resterande 2 kilometer ner till liften. Svarta backar för oss vanliga dödliga liksom!

Åka skidor i Romme

Lyxade till det

Den här gången lyxade vi till det för att slippa en mindre härlig morgon i ottan. Vi packade in grejerna i bilen redan i torsdagskväll och direkt efter jobbet i fredags rullade vi mot Borlänge. Vi hade bokat rum på Gylle Hotell. Ingen överdådig lyx och tyvärr fortfarande lite spår av röklukt i vårt rum. Men för ändamålet var det helt okej. Fräscha rum och badrum, första anhalten när man kommer från Stockholm/Enköping och nära till Romme på morgonen. Frukostbuffén var okej, men den skulle verkligen behövt tillskott på grönsaker och frukt.

Det var tänkt att vi skulle bo på Gylle förra gången vi var i Borlänge (för gruväventyret), men då hade det blivit strul med bokningen via booking, och vi hamnade till slut på Scandic Borlänge. Den gången var restaurangen knökfull med folk, den här gången var den öde. Lika så vid frukostbuffén, vi behövde verkligen inte trängas när vi käkade frukost vid 08.45. Romme öppnade vid 09.00 så möjligen missade vi ruschen, men parkeringen tydde på att det inte varit någon sådan. Lugn och skön morgon innan vi åkte mot backarna.

Att bo i Borlänge och åka skidor i Romme är absolut inget problem. Det tar ungefär 15-20 minuter med bil från Borlänge till Romme Alpin, beroende på var man bor.

Varför pratar alla föräldrar om hur jobbigt allting är?

26 februari, 2019
föräldrar

Jag hade en intressant diskussion med min vän här om dagen. Men låt oss börja i rätt ände.

Jag har aldrig varit en sådan som ville skaffa barn när jag var 15. Jag har aldrig haft något speciellt sug efter det. Jag har visserligen inte heller umgåtts speciellt mycket med barn. Inga syskon. Inget dagis. Inga teenage-morsor. Och de barnen som dök upp i min omkrets kom oftast till världen när jag bodde på annan ort. Vilket ju när man tittar tillbaka varit en drös år.

Diskussionen börjar alltså kring det här med barn. Varandet eller icke varandet av ungar. Fördelen med att ha känt någon länge, är att man får ställa de där frågorna som annars är off limit. Som ”känner du dig inte låst med barn hela tiden?”. Förtydligade förstås den givna frasen till småbarnsföräldrar först ”Jag förstår att du aldrig skulle vilja byta ut/ångra ditt/dina barn. Men..” Den är obligatorisk. Och ja, jag tror jag förstår.

Poängen, hur som helst, kom efter min fråga ”Är de verkligen så söta att de väger upp hur jobbiga de är?” Jag menar, ungar verkar ju onekligen svinjobbiga, största delen av tiden. När de inte sover – eller råkar vara glada en millisekund innan de börjar skrika eller kastar sig på golvet i protest. Eller har växt upp, bestämt sig för att sno din specialbeställda skumpa eller vill ha en Canada Goose Jacka för 10 papp. Hur jävla söta kan de vara egentligen?

Till nästan alla föräldrar

Poängen – ”Men vi föräldrar berättar ju det jobbiga de gör! Nästan aldrig de där söta sakerna.” Nehe. Okej. Jo men, okej, vi alla gillar ju att dela med oss av våra problem. Och kanske inte nödvändigtvis om alla mysiga stunder vi faktiskt har – som en tisdagskväll med tacos, eller hålla handen på en promenad. Okej. Jag fattar. Men det är ett jädrigt dålig sälj approach.

Vilken säljare av produkten ”barn” skulle säga: Klart du ska ha en! Ta två förresten! Den kommer väcka dig åtta gånger per natt, levereras utan alla nödvändiga tillbehör, och just det – vi har absolut ingen garanti på funktionaliteten, och returrätten är hela noll dagar!

Nej, jag tycker säljkåren föräldrar får ta och rycka upp sig lite. Ska jag vara ärlig är jag ungefär lika intresserad av att felsöka din unge, som jag är att felsöka mitt trilskande wi-fi. Kanske nödvändigt ibland – men det är verkligen inte underhållande. Visa mig några roliga föräldrar varianter av You-tube klipp (Tips: Failarmy går ju alltid hem), eller berätta något med faktiskt värde. Fråga dig vad du själv hade tyckt varit roligt, innan dit hem invaderades av små, ettriga varelser. Jag lovar – de stunderna finns säkerligen också!

Ps. Jag förstår att detta kanske kan vara att kliva på någons ömma tår. Det är inte min avsikt. Och detta är verkligen inte riktat till någon personligen. Jag tycker däremot att föräldrar överlag ska ta sig en funderare på hur ni säljer konceptet barn. Vi pratar om värdet av att vara positiv, i alla kanaler, men det utesluter tydligen alla X-miljoner svenska föräldrar. Inte okej.