Veckans Yey och veckans Nay – lördagshäng och insnöade människor

22 oktober, 2017

Det börjar kännas som det enda jag gör är att skriva ”Veckans Yey och Veckan Nay” men – let’s get to it!

Veckans Yey – lördagshäng

Min lördag gick från att vara luftigt planerad till att bli full med aktiviteter. Roliga sån tur var! Jag började morgonen med lite sovmorgon. Efter förra helgens simmande och långa kvällar med tidiga morgonar den här veckan så var det välbehövligt.

Efter frukost packade jag simväskan och sova-borta-väskan och drog till E-tuna. Den plan som först tillkommit var att träffa Mathilda framåt kvällen. När jag då ändå var i Eskilstuna kunde jag ju passa på att göra andra saker med. Som att pröva på det jag lärt mig under förra helgens simläger på egen hand.

Så jag startade dagens aktiviteter med en timme simning på Munktellbadet. Det blev 4x100m. Sen ett antal längder där jag försökte få ordning på catchen med hjälp av paddlar. Ett gäng längder när jag fokuserade på andningen. Lite ”fria” längder. Ett gäng med dolme. Och sen avslutade jag med 4 x 100 meter innan det blev dags för duschen.

Simning

Blöt i håret och nöjd i själen

Direkt från badet gav jag mig hem till föräldrarna. Bjöds på mellanmålsmackor och hembakad kaka och en pratstund. Sen plockade jag med mig mamma för att gå ut med Zammy. Det är alltås Daniels föräldrars hund, som var ensam hemma på eftermiddagen. Så det var ett perfekt tillfälle att få lite hundmys, lite solstrålar på näsan och en skogspromenad. Finaste Zammy.

Finaste Zammy

Finaste Zammy

Efter simning, mellanmål och hundpromenad var det dags för lördagsmys hos Mathilda. Plockmat, vin och bubblande stod på agendan. Mathilda var gräsänkling, precis som jag, så vi passade på att umgås och jag fick träffa Esther med. Så inte nog med att lördagen innehöll hundmys, den innehöll bebismys med. Eller åtminstone barnmys, var nu gränsen mellan barn och bebis går.

Untitled

Fruktfat, räkor och rosé. Sen var planen bubbel gånger två – Jazzuci och Cava. Men precis när vi tänkte förbereda oss för dagens andra bad så vaknad barnet igen och efterföljande nattningsförsök misslyckades. Så tillslut gav vi upp. Eftersom både jag och Mathilda verkade tröttare än Ester. Så vi packade in oss allihopa i dubbelsängen och somnade gott långt innan tolv. Värsta draget alltså!

Strax innan åtta väcktes vi av en glad bebis som snurrade runt i sängen och ville läsa böcker. Mycket kan sägas om bebisar, men att väckas av någon som från första stund är på genuint bra humör är en bra start på dagen!

Veckans Nay – insnöade människor

Jag tänker inte ens utveckla veckans Nay – torsdagens inlägg får sammanfatta de negativa sidorna med den här veckan.

Som ett ”bonus gnäll” kan jag ju få sucka över allt pappersarbete och komplicerade ansökningar som USA tycker man ska fylla i bara för att få flyga till Amerika. Efter lite ångest här på kvällen över att ansökningen inte gick igenom för ESTA så pustade jag nyss ut när allting visade sig vara grönt ändå. Snart är det semester!

Den eviga rädslan för förändring.

19 oktober, 2017

Den eviga rädslan för förändring.

Det är en mänsklig faktor att känna sig trygg där man är. Att jobba emot förändring. Lite eller mycket och vissa är värre än andra.

Jag anser mig tillhöra de som i mångt och mycket omfamnar förändring. Förändring tar en utanför komfortzonen. Att vara utanför komfortzonen får en att vara på topp. Kalla det rädsla, obehag eller adrenalinkickar. Men det är något skräckinjagande härligt med att vara utanför sin trygghetszon.

Men det är det verkligen inte alla som tycker. Och rädslan att tvingas utanför sådant man gjort likadant i 150 år får folk att göra de mest konstiga sakerna. Reaktioner från människor som känner sig pressade till förändring är häpnadsväckande. Lugna personer blir hyper, glada blir arga och eftertänksamma blir impulsiva.

När förändringen knackar på dörren gör vissa allt för att förneka att den är där. Ignorerar in i det längsta. Vägrar öppna. Men när förändringen tillslut bryter sig in, trots motstånd, blir försvaret mot inkräktaren ett regn av ologiska resonemang som försöker mota den i dörren. Resonemang om hur mycket bättre det var förr. Även fast förr egentligen inte var något bra alls – om frågan hade kommit när förr var nu. När enda alternativet är framåt känns den gamla tryggheten så mycket vackrare än den egentligen var. Krampaktigt hålls det fast vid . Snälla, snälla låt inte förändringen bryta sig in.

Men ibland finns det faktiskt inga val. Ibland måste man inse att förr inte var något bra. Att man måste släppa taget och se vart de nya vindarna blåser. Men för somliga känns milda brisar som en storm. Ett sådant brutalt oväder att man fruktar för sitt liv. Att sjön bara gungar lätt och solen stiger vid horisonten hjälper inte. I själen tornar orosmolnen upp sig och allt blir höjt i dunkel.

Att försöka vara fyren i ovädret som pågår hos dessa själar är sannerligen inte lätt. Det blåser runt knutarna. Det finns en anledning till att en fyr har en konisk bas. Stormen viner runt den, men fyren står stadigt trots vindarna och vågorna.

Den eviga rädslan för förändring

Till alla er som gör ert bästa för att vara ljuset i mörket för vilsna själar. Ni är grymma! Vi är grymma! Så länge vi lyser starkare och klarare, än stormen är vild, så kommer de hitta ut på andra sidan. Glöm inte det!

Vem kan säga #metoo

17 oktober, 2017

Ingen i dagens Sverige kan ha missat hashtag-regnet av MeToo som spreds över nätet. Den amerikanska skådespelrskan Alyssa Milano uppmanade tjejer och kvinnor runt om i världen att svara #metoo på hennes tweet. ”Me too. Suggested by a friend: ”If all woman who have been sexually harassed or assaulted wrote ‘Me too.’ as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem” Och ja – det fick vi va?!

Definitionen av ”sexual harassment” kan ju vara lite olika. Olika grovt och olika uppfattat. Jag har svårt att använda hashtaggen #metoo eftersom den får mig att tänka på alla som har blivit grovt sexuellt trakasserad. Men å andra sidan vågar jag mig påstå att jag inte känner en tjej som inte blivit tafsad på på krogen. Eller som aldrig fått höra kommentarer som en kille aldrig någonsin hade fått.

Kan vi inkludera det ovanstående så viftar jag gärna med hashtaggen #metoo, men det känns lite som en skymf mot de som faktiskt blivit det. Däremot är det tragiskt att det i dagens samhälle fortfarande är så jädra mycket svårare att vara tjej. Vi vågar inte gå hem från krogen själva, vi vågar inte vara på krogen själva och vi vågar inte lämna våra glas på krogen. Men låt oss plocka bort krogen då. Vi vågar fortfarande inte gå ensamma en sen kväll. Det är näst intill accepterat att kalla en tjej hora om hon ”ligger runt” medans en kille är en ”player” eller kanske bara ”cool”. Vi slår i de där förbaskade glastaken år efter år eftersom världens gubbar håller varandra om ryggen. Det är ”ett val” att bära burka. Det är osexigt att vara hårig under armarna som tjej medans det är manligt att vara hårig mest överallt. Sen att det är jämställt på jobben och att de inte spelar någon roll att kvinnor är längre föräldralediga än män  – I call bullshit!

Vem kan säga #metoo

När man inte vill gå hem själv…

Om vi idag skulle vända på alla saker som vi kvinnor gör var och varannan dag och låta männen göra det istället. Vilket ramaskri det skulle bli! Eller låta männen få samma ”fördelar” som vi kvinnor – som lägre lön och massa extra kostnader för att hålla sig ”på topp”. De skulle inte vara glada.

Låt oss hoppas att #metoo visar världen att vi faktiskt måste ryta ifrån nu. Att det räcker. Jag har personer nära mig som drabbats av mer än taskiga ord, dick-picks och oönskade händer på röven. Det får räcka nu. Ni män som också tycker det här är galet – lär era söner hur man beter sig, säg till din polare och stå upp för din flickvän!

Kärleken övervinner allt! <3