Veckans Yey och Veckans Nay – MTB-läger och att bemästra allt

20 maj, 2018

Veckans Yey – MTB-läger

Jag har haft en så himla bra helg på Öland. Hängt med ett awesome gäng tjejer och lärt mig cykla Mountainbike. Elna Dahlstrand som jag träffade i Åre höll som bekant lägret och gjorde ett grymt jobb. Precis lagom nivå där man pushar sina gränser, men ändå känner sig trygg nog att hänga på.

Jag tycker också att lägret var väldigt lyckat för att vara ”tjej-camp” från både Elnas och Ekerums sida. Jag tycker att det finns tendenser att tjej-läger alltid blir bubbel, sallader och överdrivet snällt. Nu påverkade nog även klientelet på gänget tjejer som var där stämningen, men det var yoga, pizza-buffé, pepp-talk och branta backar. En härligt mix helt enkelt. Alldeles lagom snällt och kaxigt.

Det kommer såklart mer om MTB-lägret i veckan. Men for now – Yey!

MTB-läger

Veckans Nay – att bemästra allt

Veckan har mest varit riktigt bra. Fullt blås, resor och både nytta och nöje. Det negativa är återigen det där med att ha tid och viljan att bemästra allt. Jag har en beställning på trycksaker som ska iväg på jobbet och den tar sån tid. Indesign lärde jag ju mig rätt bra för något år sedan. Men att sedan ha att göra med tryckerier som vill ha sina inställningar och dessutom försöka göra dessa på ärvda, finska originalfiler är då inte det lättaste. Samtidigt vill jag leverera video, som behöver korras. Helst skulle jag vilja klippa en video själv också – men då måste jag lära mig premiere pro ordentligt först. Sen ska det ut relevanta social media uppdateringar och hemsidan ska uppdateras.

Dessutom ska det skrivas blogginlägg och postas på social media för Daysbyju (vilket jag ju såklart tycker är superkul – men det tar ändå av fritiden). Det är också snart dags för gradering till gult bälte i Jujutsu, gitarrstämmaren behöver nytt batteri, gräsmattan ska klippas, balkongräcket måste byggas färdig och just det – det är ju Å-loppet på lördag och motorcykeln borde få lite luft med. För att bara nämna några saker som är på G.

Jag älskar ju när det händer saker (go figure!) men ibland hade det varit tacksamt att bara vara insnöad på en grej. Men hur kul är det?!

Milen – utan bilen – igen!

18 maj, 2018

Visst blev ni lite glada av mitt finurliga rim i titeln? Okej, det var inte extraordinärt på något sätt. Men sant. Det känns nämligen som de flesta mil jag plöjt senare året varit i just bilen. Men milen med bilen ger liksom inte så bra träning.

Det var lite därför jag bokade in Å-loppet nu nästa helg, för ett tag sedan. För att få den där moroten att faktiskt springa milen igen. Som jag gjorde flera gånger i veckan förut. När jag ser tillbaka till den tiden som jag bodde på Södermalm i Stockholm är det mest löpningen längs vattnet jag minns. Det var en bra tid. Jag var så glad att vara tillbaka i Sverige igen efter ett halvår i UK. Daniel bodde där några dagar i veckan – på vår madrass på golvet. Vi spelade Mario Cart på världens uslaste TV som gjorde att ögonen rann efter bara några race. Och jag lärde mig laga mat på gasspis.

Men nej, det var ju inte alls det jag skulle skriva om. Back to the point. Milen.

Milen - utan bilen - igen!

Eftersom Å-loppet (tidigare Å-varvet) är bokat till nästa lördag, måste jag ju se till att jag tar mig runt. Standardrundorna är 6km och milen är ju ändå några till – och man ska inte tro att man kan leva på gamla meriter. Så idag var det dags. Jag började väldigt lugnt långsammare än 6.30 tempo inledningsvis men det kändes bra och ganska snart var jag uppe i mitt vanliga tempo – runt 6.0 på milen. Trots en seg start lyckades jag ta mig runt på 60.54 minuter. Jag var mycket nöjd.

Känner lite i ena knät nu – men nu blir det vila från löpning under helgen och ett lättare pass på tisdag så är jag redo för Å-loppet nästa Lördag. In under timmen får ju helt klart vara målet. Slipper ju de förbaskade backarna som är på midnattsloppet. Det tråkiga är dock att det är två varv på en 5km bana – och det är ju faktiskt rätt segt. Man vill ju vara i mål när man kommer till mållinjen liksom…

Men innan dess – cykelhelg på Ekerum!

Från förfrusna händer till för varma fötter

15 maj, 2018

5 dagar från förfrusna händer till för varma fötter

Jag vet inte vad som hände med Maj. Slutet av förra veckan skrev jag om Open Water premiären. Den som var utrustad med handskar, sockor och mössa i neopren. Den som den isade i händerna om och som gjorde hakan alldeles vit. Det har inte ens gått en vecka, det är bara 5 ynka dagar sedan.

Idag tog jag på mig samma outfit. Jag höll på att smälta innan jag kom i vattnet. (Speciellt eftersom jag glömde det viktigaste – simglasögonen, i huset och fick springa tillbaka iförd våtdräkt). Väl i vattnet kändes det ju varmare helt klart och jag siktade in mig på att fullfölja halvtimmen i vattnet. Men efter att ha simmat några hundra meter konstaterade jag att jag var ”för varmt klädd”. Jag trodde inte det var möjligt i Mälaren i Maj. Men tydligen. Väl i vattnet var det dock inte så mycket att göra åt saken.

Från förfrusna händer till för varma fötter

Jag stannade efter ett tag och stack ner fötterna på djupare vatten. Helt enkelt för att få lite mer kyla i neoprensockorna. Det funkade lite grann i alla fall.

Det slutade med att jag betade av dryga 2 km simning på ca 40 minuter. När jag kom fram till bryggan insåg jag att någon hängt dit en termometer. 24 grader i ytvattnet! 24 grader! Så varmt blir det ju typ inte ens i Mälaren mitt på sommaren. (Och syrenen står i blom här utanför och luktar ljuvligt och får en att tro att det är skolavslutning när som!)

Från förfrusna händer till för varma fötter

Så jag gick upp, plockade av mig all neoprenutrustning och hoppade i plurret. Ändå beredd på en chock. Den som brukar komma när man inser hur mycket en våtdräkt hjälper. Men nej – det var superskönt. Jag simmade ut till flotten och runt lite. Konstaterade också hur lätt det var att crawla utan blöta neoprenhandskar. Så det ser jag fram emot nästa gång – bara våtdräkt, vanlig badmössa och inga sockor!