Botemedel mot jordnötsallergi

28 mars, 2017

Det börjar hända grejer inom allergiforskningen! Synd bara att det alltid tar sådan tid ändå. Idag är det ju allmänt svårt att bota allergier (om det ens kan sägas vara möjligt). Den metod som man använder idag är att utsätta kroppen för små, små, små mängder av allergent för att få den att vänja sig och inte skicka in massa histaminer (läs: dåliga saker!).

Problemet med detta är att det ju de facto utlöser en allergisk reaktion, om än väldigt liten. Därför vågar man inte använda den på svårt allergiska.

Nu har läkare kommit på en metod när man behandlar med medicin och allergener samtidigt, som gör att även svårt allergiska kan få behandlingen. Och det är ju faktiskt de som behöver de mest.

Se på videon nedan – riktigt intressant faktiskt!

Det börjar hända saker inom allergi-forskningen även när det gäller pälsdjur om Medi-Tec talar sanning borde man finansiera detta omedelbart.
Tänk vilka besparingar man kunde göra med mediciner och framför allt besvär som vi pälsdjursallergiker behöver lida av.

Jag håller tummarna för allergiforskningen! Kanske hinner till och med jag bli av med allergin under min livstid – hur skönt vore inte det!

I videon konstaterar man bland annat att matallergi är en av de sjukdomar som väsentligt påverkar livskvalitén, eftersom man ständigt måste fundera på om maten gör en sjuk. Nu kommer ju jag lindrigt undan i jämförelse med många, men det vore ju ändå extremt skönt att aldrig behöva fundera på vad man åt. Ni som inte är allergiska, tänk på det imorgon, att det inte är alla förunnat att kunna käka från den där chokladasken precis vilken bit de vill.

Botemedel mot jordnötsallergi – ja tack!

 

Blått knä vid träning

27 mars, 2017

Efter både vila ifrån löpning och knäböj, och 2 veckors sjukdom var det idag dags att dra igång träningen igen. Efter helgens tårtmarathon var det mer än välkommet. Det blev 6 kilometer i lugnt tempo i det underbara vårvädret! Sen blev det lite stretching och rumplyft i gräset utanför huset när jag kom tillbaka. Hörrni! Våren har kommit!

Det tråkiga efter löprundan var dock att blåmärket över mitt höger knä är tillbaka, och jag nojar sönder det lite. För några veckor sedan när jag hade kört ett tungt knäböjspass med min PT uppmärksammade jag senare den veckan att hela mitt knä var blått. Men det som bör vara med i den historien är att jag dessutom samma vecka sprang milen för första gången på länge och kände mig inte superfräsch i knät under tiden. Jag har haft känningar innan när jag sprungit milen, men brukar trots det gå okej.

Så jag har tagit det lugnt, både avsiktligt och på grund av sjukdom, för att få knäna att läka ihop. Jag har nämligen flera veckor efter detta haft känningar i knäna. Lite som att det känns överrörliga och det var inget skönt att ligga en hel dag i sängen när jag var sjuk. Då ska det ju liksom tilläggas att jag är världens stelaste människa så överrörlig är liksom inte en diagnos som passar mig.

Men idag tänkte jag att det var dags att pröva igen. Knäna känns bättre och vänsterknät helt bra. Högerknät har varit lite ömt, men känts bättre sista dagarna. Nu sitter jag här igen med ett blåmärke på högerknät. Alltså vi snackar typ precis på knäskålen eller möjligtvis precis över. Som att det är något som pajar (obviously!) när jag springer. Det gör liksom inte ont i knät, det är som att det gör ont  knät.

Så nu vet jag inte vad det är! Har ju lite känslan att det var benböjen. Jag är inte alls van att köra knäböj och eftersom jag har så stela höfter, dessutom svårt med rörligheten och därför övar vi det. PT:n har pushat mig på tunga vikter, för att hon ser att jag kan. Men nu börjar jag bli orolig att det kanske är helt fel. Jag kanske skulle ha börjat mycket lättare och nötigt massa teknik. Samtidigt så gör ju tyngden att jag kommer ner – och det har ju varit höftrörlighet som varit fokus. Hon konstaterade också den där gången att knäna såg lite instabila ut, som att de åkte utåt sidan när jag lyfte. Men också att det inte var någon fara. Så nu börjar jag liksom tvivla på om jag vågar köra på – vill ju liksom inte paja något för att jag lyssnar på min PT. Hon har ändå utbildning från idrottsfolkhögskola och tävlar dessutom själv i tynglyftning så hon borde veta vad hon pratar om.

Sen kan det ju bara vara så att det är löpningen som sliter på benen och jag ryckte milen för fort och därför ville inte knät vara med. Men det vet jag ju inte. Och nu står jag här med ett blått knä igen. Dessutom har jag ju Ultimate OCR coming up – som jag verkligen vill springa (1mil). Någon där ute som har någon koll på läget? Vad ska man göra? Kan ju liksom inte bara jäsa ner mig i en soffa och vänta på att det ska bli bra!

Några kloka ord?

Untitled

Daniels 30-årsfest

26 mars, 2017

Igår var det dags för Daniels 30-årsfest! Den har varit under radarn för honom och jag och hans kompisar har planerat den sen några månader tillbaka.

Vi började dagen som vanligt hemma, med lite sovmorgon för alla inblandade. Sen blev det frukost och en promenad i det fina vädret. Kändes som att det var välbehövligt att röra på sig efter fredagens tårtchock som fortsatte resten av helgen. För att förvirra Daniel ytterligare så sa jag vid 13 tiden att det var dags att packa en väska, och utöver lite finare kläder (för festen) så behövde han plocka med sig ordentliga skor, regnkläder, badkläder och handduk. De senare hade egentligen ingen funktion alls, mer än att förvirra honom.

Vid 14.30 rörde vi oss hemifrån mot Eskilstuna. Jag körde lite konstiga vägar och försökte förvirra honom lite. Strax efter 15 checkade vi in på City Hotel i Etuna. Det visade sig att Daniel hade glömt skorna modell finare hemma, så vi skyndade oss ned på stan och inhandlade ett par fräscha sneakers innan affärerna stängde.

Sen blev det födelsedagsbarnets favorit mat – 13C på Spicy Hot och en lite stroll runt ån. Innan vi tog oss tillbaka till hotellet för lite vila (eftersom födelsedagsbarnet efter influensan inte var i toppform) och ombyte. Vid 18.30 hade vi svirat om till finare kläder och gav oss iväg i bilen. Daniel fick åter igen direktiv att plocka med lite konstiga grejer, bara för att. Sen körde vi mot Hällbybrunn där vi skulle ha festen. Det blev en hel del konstiga vägar då med, bland annat en avstickare till en av Daniels kompisars gator – för att bara stanna snabbt för att sedan rulla vidare. 18.55 rullade vi in vid lokalen.

Då var det bara jag och Daniel där och jag informerade honom om att det nog skulle dyka upp några fler. Och successivt trillade det in kompisar till Daniel. Ett nöjt födelsedagsbarn och en mycket lyckad kväll! Daniel hade kul, jag hade kul och jag tror gästerna hade det kul med. Vi började kvällen med tårtor à la  födelsedagsbarnets önskningar!

Super Mario svamptårta - Daniels 30-årsfest

Metroidtårta - Daniels 30-årsfest

Sen blev det fest resten av natten och Daniel kan nu officiellt säga sig vara infirad som 30-åring! Nästa år är det min tur!