Kan man börja träna Ju-jutsu som vuxen? – Jajamensan

19 juni, 2018

Det där med att man inte kan börja träna nya sporter som vuxen – glöm det va! Klart som sjutton man kan!

Kan man börja träna Ju-jutsu som vuxen?

Ja det är klart man kan! Jag började när var 29! Det gick utmärkt! Nu har jag efter fredagens bravader även gult bälte i Ju-jutsu Kai.

För dig som funderar på Ju-jutsu kan vi ju reda ut att det finns lite olika varianter av Ju-jutsu. Olika stavningar av Ju-jutsu, eller Jiu-jitsu finns det också. Den formen som jag började träna är den klassiska Ju-jutsu Kai – Enligt Svenska Ju-jutsu förbundet innehåller stilen Ju-jutsu Kai ett stort antal väl utvalda tekniker som ska fungera som självförsvar när så krävs. Stilen innehåller även en del gamla tekniker för att bevara den ursprungliga Ju-jutsutraditionen. Ju-jutsu Kai kan tränas för att öka sin personliga säkerhet (självförsvar) eller för motion. Det går även att tävla i Ju-jutsu.

Åtminstone inom Thaiboxning och MMA världen förknippas Ju-jutsu med Brasiliansk Jiu jitsu, eller BJJ. Det är alltså brottning. Är du bra på BJJ har du en bra start i markkamper inom MMA till exempel. Inom Ju-jutsu Kai är det också brottning, men bara som en del – kallad ne-waza. Mycket inom Ju-jutsu Kai är stående. Hur man lättast försvarar sig, med rätt grepp och rörelser utan att kötta styrka.

På min klubb tränar allt från små fjortonåringar till stora män kring 50-årsstrecket. Det är inte för sent. Ju-jutsu blir lite vad du gör det till. Jobbigt värre, eller mindre ansträngande, beroende på din initiala fysik och nivån du börjar på.

Kan man börja träna Ju-jutsu som vuxen? - Jajamensan

Men är inte alla redan jätteduktiga?

Nej då, det finns fler vuxna som vill börja träna. Du kommer inte vara ensam. Sök dig till en nybörjargrupp och inom kampsport struntar vi i det där med ålder. Du kan lika gärna finna dig inne i en diskussion med en trebarnsmamma som med en niondeklassare. Sport förenar – över gränserna. Det häftiga är också att jag halva terminen fått instruktioner av en riktigt duktig tjej – som går i högstadiet. Här handlar det om bälten, inte om ålder.

 

Vilka bälten finns det?

När du börjar träna är det oftast okej att komma till träningarna i vanliga träningskläder – typ träningstights och T-shirt. När du bestämt dig för att du gillar det är det dags att köpa en Gi – alltså en Ju-jutsu dräkt. Tänk dig en karatedräkt, fast med lite tjockare krage. (För dig som vet hur en Judo-dräkt ser ut är Ju-jutsudräkten ett mellanting mellan den och Karate.) Kör du sport-ju-jutsu har du en Gi av det tjockare slaget. Sport Ju-jutsu är tävlingsformen av Ju-jutsu Kai och tränas i vår klubb bara av de med oranged bälte och uppåt.

När du köper en Gi får du ett vitt bälte 6:e Kyu – det är alltså nybörjare. Efter en termin om du lyckats lära dig alla tekniker kan du gradera dig till 5:e Kyu  – Gult bälte. Sen följer det i sjunkande riktning orange, grönt, blått, brunt, svart och sedan dan-graderingar inom svart.  Barn har Mon-bälten som är lite snällare, och anpassade efter barn och ungdomars förmåga. Mon-bälten känner du igen då de endast har färg på mitten och är vita runt omkring, ungefär som en polkagris.

Gradering till gult

Jepp i fredags var det dags och jag genomförde min första Ju-jutsu gradering. Från vitt till gult. Och det gick vägen! Det är många tekniker som ska gås igenom – grundtekniker, stående tekniker, kombinationer och randori som är försvar mot attacker som man inte vet om innan vilka de är.

Kan man börja träna Ju-jutsu som vuxen? - Jajamensan

Graderingen tog lång tid då vi var många som skulle graderas till många olika bältesfärger -gult, organe, grönt och blått. Hela gänget gick därifrån med nya färger!

Ju-jutsu Gradering

Ju-jutsu gradering på Strängnäs Ju-justu (Foto Cred: sjjf.se)

Veckans Yey och veckans Nay – Vänner och kort stubin

17 juni, 2018

Veckans Yey  – Vänner

Idag är det söndag. Veckan har gått fort ha det planerade torsdagsinlägget hanns inte med. Jag hoppas det är okej så här i sommartider. Antar att många med mig spenderar sina timmar med andra saker än att läsa bloggar så när vindarna är varma, nätterna långa och rosévinet kallt.

Speciellt på somrarna försöker jag ta tillvara vardagen så mycket som möjligt och göra sådant man längtar efter. Inte bara vänta på helgen. Den här veckan har det varit full fart med Ju-jutsu Måndag, Onsdag och Fredag-kväll. Fredagskvällen var det gradering och vi var kvar ända till tio på klubben. Tisdagen var det Speedway med pappa, Smederna – Västervik och troligtvis den bästa matchen jag sätt. Omkörningarna var helt otroliga. Torsdag var det namnsdagsfirande med restaurangmiddag i Västerås och Lördag blev det tjejhäng med Camilla.

Helgerna har ju som sagt en tendens att springa iväg på somrarna och jag var glad att Camilla bokade in helgen för lite häng, innan semestertiderna tar vid. Vi gick långpromenad i skogen och snackade, fyllde på kylskåpet och laddade inför grillkväll. Badade trots att vädret inte var det allra bästa och det var lite kyligt om tårna. Njöt av den solen som kom fram med Rosé-Russian på balkongen. Det är sommarens nya drink enligt Camilla – och den var faktiskt riktigt bra. (Sommarens mest hypade drink verkar däremot vara Aperol Spritz som varenda bloggar i Sthlm ses med framåt helgen).

Veckans Yey och veckans Nay - Vänner och kort stubin

Sen blev det en gigantisk grillmiddag – vi gillar mat. Vi passade på att rädda ett gäng päron som höll på att gå förlorade och slängde ihop en päron och rabarbersmulpaj som blev en riktig höjdare. Mycket snack, mycket käk och skönt häng var en riktigt bra lördag med en god vän!

Veckans Yey och veckans Nay - Vänner och kort stubin

Veckans Nay – Kort stubin

Alltså jag har så svårt för människor som tar för lång tid på sig, som inte tänker igenom saker ordentligt, eller som bara envisas med att ha rätt. Jag är född med kort stubin, blir lätt sjukt förbannad på saker, men det går ofta fort över också. Folk som är långsinta är om möjligt ännu värre än folk som bara är lite korkade.

Att ha lätt att bli sur på saker är ju dock inte till ens fördel jämt (eller är det det någonsin?). Små gnistor kan starta en stor eld. Men bry dig inte då är kanske det mest logiska – men det fungerar inte så. Tänd inte en brasa om du inte vill att den ska brinna upp…

Jag tror verkligen på mindsetet att var positiv – för att vara negativ och alltid se det dåliga i situationer gör bara ens liv bittert. Men med en förmåga att bli ”pissed off” på det lilla är det inte alltid så lätt. I alla situationer där jag bara tycker något är dåligt, försöker jag vända på det. Men i situationer som gör mig arg, hinner jag ofta bli sur och förbannad innan jag hinner tänka något positivt i situationen. Men You Live You Learn heter det ju!

Downhill i Järvsö – gör det!

12 juni, 2018

Downhill – så himla roligt. Prylsport delux med 500 grejer att ta på sig innan man kan ge sig av i backarna. Men när man väl är där – glädjen.

Vädret

Vi hade inte kunnat valt en bättre helg för att köra downhill. Det var klarblå himmel och superfint. Dessutom var det fortfarande lågsäsong och därför relativt lugnt i backarna (inte för att jag har något att jämföra med, men ändå!) Det var ju trots allt våren 2018 så det var brutalvarmt, och svettigt innanför skydden. Men hellre det än regn. Dessutom gjorde ljuset att det inte blev så mörkt och dunkelt i skogen och det var en fördel!

Hyra Downhillcyklar i Järvsö

Prylsport som sagt och vi hade ingen koll på vad man behövde. Vi bokade via JBP – Järvsö Bergscykelpark och fick till och med ”stödfråga” vilken storlek på cykel vi skulle ha. Stenkoll liksom. Men det gjorde ju ingenting. Väl på plats hämtade vi ut vår utrustning på Bergshyran, som låg i samma hus som hotellet, vilket var supersmidigt. Dessutom var vi nästan de enda som var där när vi skulle hämta ut grejerna så det var lugnt och bra service. Grejerna var också välservade och hjälmarna fräscha. Det kan ju dock berott på att det var i början av säsongen. Men vi var supernöjda.

På med full mundering – överkroppskydd, med ryggskydd, bröstplatta, axelskydd och armbågskydd. Ben och knäskydd. Intergralhjälm, glasögon och handskar. Och liftkort såklart!

Downhill Järvsö

I väntan på första åket

Downhill Järvsö

På toppen av Järvsö backen – redo för lite Downhill

Intro till Downhill

Vi var kloka nog att ha bokat en introduktion till Downhill – och jag kan verkligen rekommendera alla som inte cyklat förut att spendera 150kr på att få någon som förklarar hur cykel funkar, hur man åker lift och vilka backar som det är bra att börja med. Helt klart värt. JBP 100 är det som ni ska boka i så fall. Sen finns det en JBP 200 – där får man lära sig hoppas bland annat.

Vi började med att cykla leden Monica – en grön backe med en hel del sand. Inte speciellt brant, men ändå lite trixig om man inte kört innan. Daniel klarade den här utan problem sista dagen, medans jag fortfarande tyckte den var lite utmanande. Största delen i det var just att det var sand i kurvorna. Med en liten sladd genom kurvan var det säkert inga problem. Men jag har ju aldrig sladdat med cykel. Det får helt enkelt bli sommarens projekt. Men ja Monica är lätt och där är det bara att ge sig ut.

Vi gick introkursen med ett gäng tonårsgrabbar och såklart skulle det ju ta i från tårna. En vurpade in i en sandhög redan första åket. Ja, så det gick att åka omkull även på Monica.

20180602_114320

 

Att åka lift med Downhillcykel

Att åka lift med en downhillcykel har jag redan fått många frågor på. Hur får man liksom upp den på berget? I Järvsö så var det tvåsitts-stolsliftar. Där tar du helt enkelt med dig cykeln fram till liften. Väl framme i liften sätter du dig ned som vanligt och låter cykeln rulla med. Sen drar man helt enkelt in sadeln mellan två pinnar på sidan av liften. Sen hänger cykeln så nöjd längs sidan av korgen tills man kommer upp och rullar av den. Kan du åka lift med snowboard – no worries – att åka med en downhillcykel är en piece of cake i jämförelse.

Downhill i Järvsö

Att åka lift med Downhillcykel

Blåa downhill backen Barbro

Favoriten på hela resan – den blåa backen Barbro. Vi verkade inte heller vara ensamma om att tycka det. Så himla skönt flow. Lagom mjuka kurvor, backar som man kunde lätta lite över och stenar som var lagom utmanande. Var man en duktig åkare kunde man lätt trixa i Barbro, eller gasa på som en galning. Vi åkte Barbro ett gäng med gånger under vår helg och det var verkligen en backe som man lärde känna Downhillcykeln och åkningen i. Kittlar dödsskönt i kistan!

Manolito och Malin – blåa backar i JBP

När vi väl kände oss säkra i Barbo gav vi oss på Manolito. Här kan vi snacka utmaning. Plötsligt kör vi smala stigar med riktigt, riktigt kraftiga svängar. Inte stora branta, utan skarpa. Sådär så att jag undrar om jag ens kommer emellan den där stenen och stubben i svängen. Samtidigt måste man ha tungan rätt i munnen så man inte råkar hamna i en röd ”drop zone”, där man inte vill råka flyga ut utan kontroll. Vi prövade en bit av en röd backe av misstag – det var ingen höjdare, åkarna bakom tyckte nog vi var liiite ivägen. (Sådan tur var så var det vara en väldigt kort bit!)

Lite avskräckt av trixigheten i Manolito var jag lite nervös att åka ner i Malin som såg betydligt brantare ut. Och ja, det var läskigt första gången och jag försökt prata lugnt till mig själv och plocka ner mig från backen. Det fungerade. Riktigt bra faktiskt. Tankesättet att tänka ”hej rädsla, dig känner jag igen – men det är ingen fara” fungerar utmärk. Hela poängen är alltså att man känner igen känslan i kroppen när den vill bli rädd, men bara noterar den som en känsla och sen släpper den. Fungerar förvånansvärt bra med lite träning.

Manolito blev vi aldrig riktigt vän med, krävdes nog en hel del tekniknötande för den. Däremot Malin och Honey Honey som var slutet på Malin var riktigt sköna och där körde vi en hel del vändor med.

Hur jobbigt är det att köra Downhill?

Först och främst var det ju varmt, så det var ju en jobbighetsfaktor. Cafét tjänade bra på vätskepåfyllning! Annars så är det ju inte alls speciellt mycket trampande, typ 4 tramptag per åk som vår coach sa. Och ja, det stämmer nog rätt bra – det är ju nedförsbacke hela tiden.

Det som man däremot känner av är ju benen efter en stund. Man står mer eller mindre i squat/benböjs-ställning hela tiden. På en downhillcykel sitter du inte på sadeln. Den är mest bara användbar i liften.

Sen är det händerna som blir slitna. För mig med riktigt små händer är det alltid en utmaning att konstant hålla i ett bromshandtag, eftersom det innebär att jag får sträcka ut fingrarna till max och trycka in tummen i handtaget på andra sidan. Två dagar med det greppet ger lite lätt brännande känsla i handen. Å andra sidan kände jag inte alls av att det gjorde ont inuti händerna, som mitt sällskap gjorde. Där var det nog snarare den eviga vibrationen i handtagen som han kände av. För mig fungerade det bra.

Men ja, du kommer bli svettig av att köra. Men nej, du behöver absolut inte vara någon atlet för att kunna köra downhill.

Downhill Järvsö Daysbyju

 

Downhill en adrenalinkick

Vad du däremot borde gilla är adrenalinkickar, för sådana fick man påväg nedför berget. Vad kommer runt nästa hörn? Kan jag åka ner här? Kommer jag ens klara den här svängen? Jädrar vilken fart – så härligt! Woops, en sten. Ja du fattar. Gillar du lite action, när det går fort, frisk luft och en härlig helg. Boka in Downhill det är superkul – gör det!

Downhill Järvsö

Det kommer lite tips kring boende och käk i Järvsö framöver – tills dess kan du läsa förra veckans Yey!