Browsing Category

Tankar

Om skilsmässor – vad händer egentligen?

11 maj, 2017

Ingen i bloggosfären har nog missat att Isabella Löwengrip, aka Blondinbella och hennes man Odd idag gick ut offentligt med att de skulle skilja sig. Efter att Isabella en tid ha pratat om att det ”är jobbigt hemma” var nog många läsare beredda på det besked som kom.

Jag sitter här just nu och känner mig oväntat påverkad av att läsa att en person jag egentligen inte alls känner, ska skilja sig. Den där imagen om det perfekta paret tycks aldrig stämma. Skilsmässan gör mig också påmind om personer i min närhet som antingen själva gått igenom en skilsmässa som den ena parten, eller som barn i en skilsmässa. Inget av det känns lätt.

Men det känns inte heller lätt, eller rätt, att vara kvar i en relation som inte fungerar. Som utomstående har jag lättare att förstå att när man levt tillsammans många år har valt olika vägskäl längs vägen och hamnat på vägar som tillslut går åt helt olika håll. Problemet är väl att man ofta inser att man tog en annan sväng än sin partner, alldeles för sent. För jag tror ju inte att någon faktiskt vill skiljas, speciellt inte om man dessutom gift sig och skaffat barn. Så vad händer egentligen?

Inte heller tror jag att någon som gått igenom en skilsmässa kan förklara för en sådan som mig, hur man undviker det. För jaja, bry er om varandra och jaja, lyssna på varandra och jaja alla möjliga klyschor.

Om skilsmässor - vad händer egentligen?

Vad jag däremot har svårare att förstå är just Isabella-Odds-situationer, när bröllopen inte var för långt bort och barnen fortfarande är små. Vad händer egentligen? Är det så att man sitter där i sin egen Porsche Panamera, gasandes längs motorvägen och inte förrens man passerar första skylten till Autobahn inser att den andra tog cykeln? Gör småbarnsåren att man kliver in i en annan tidsdimension och allting påverkar livet så mycket mer drastiskt? För hur kan man annars ena året älska varandra och säga låt oss skaffa en baby till, för att i nästa tidsperiod inte ens vilja var en del av den andras liv? Vad händer egentligen?

Sen mitt i denna röra kan man fråga sig om Alexander Bard kanske har rätt – är verkligen våra monogama Svensson förhållanden så 2017? Att barn är som Valium för karriären, och långa relationer som locket över den flammande elden – det verkar inte vara något vi bryr oss om.  För vilken människa i sina sinnens fulla bruk skulle själv ge bort alla sina timmar och välja bort sina egna valmöjligheter utan att tvingas? Tydligen de flesta av oss! Gör de oss lyckliga? Eller är det bara så vi har lärt oss att man ska göra?

Är vegetarian den nya nykteristen?

26 april, 2017

Är vegetarian den nya nykteristen? Det frågade jag mig själv igår, när jag för andra dagen i rad valde vegetariskt till lunch.

Varför frågade jag då mig själv det kanske du undrar, och det är väl en relevant tanke! Anledningen till detta var alltså att jag för andra dagen i rad valde de vegetariska alternativet på lunchrestaurangen och fick frågan äter du alltid vegetariskt? Nej, svarade jag och kände mig av någon anledning mer provocerad av frågan än jag kunde sätta fingret på varför. Så jag började analysera reaktionen.

Mitt korta Nej på den egentligen helt oskyldiga frågan Äter du alltid vegetariskt handlar egentligen om någonting helt annat än grön mat. Reaktionen handlar om att personer efter att jag ätit vegetariskt två dagar i rad reagerat på hur jag äter. En av anledningarna till det är att det än så länge fortfarande avviker från normen att äta mycket vegetariskt. (Är det bara jag som får lite ”vänsterrörelse-goes-hard-cord-feminists-känsla av ordet norm?!). Att någon sedan har behovet att poängtera detta till mig är väl egentligen var skon klämmer.

Jag har inte riktigt förstått diskussionen kring att folk kommenterar vad man äter som tjej, tidigare. Men när jag väl började fundera på det stör det mig verkligen. Redan för något år sedan när jag tränade som mest och var konstant hungrig fick jag kommentarer kring mängden frukostbuffé jag käkade – att du orkar allt det där! (Well I do.) För bara några dagar sedan fick jag kommentarer igen kring min påfyllning på frukosttallriken – det är bara att passa på när det finns mat! (Kom igen, jag har inte ens käkat mycket!). Och nu konstaterar man alltså att jag äter mycket vegetariskt. (Andra dagen!)

Det tar mig tillbaka till frågan – är vegetarian den nya nykteristen? Vad menar jag? Jo, att inte dricka alkohol är ju verkligen utanför normen i vårt samhälle. (Även om det tack och lov börjar bli mer och mer okej!) Därför måste folk konstant kommentera men ska du inte ha en öl i alla fall. Eller dricker inte du idag? (Jo Cola Zero, jag kör…) Och nu börjar man tydligen fråga Ska du inte ha lite kött i alla fall? (Men typ…). Nej tack inte idag.

Är vegetarian den nya nykteristen?

Jag måste verkligen lyfta fram här att jag på intet sätt gått och blivit vegetarian, vilket gör observationen än mer intressant. Jag anser mig fortfarande äta mycket kött. Där av anledningen att jag gärna väljer vegetariskt när någon annan lagar det, och definitivt när det vegetariska ser både godare och hälsosammare ut än kött och fisk alternativen. Jag är inte nykterist bara för att jag ska köra bil hem, lika lite som jag är vegetarian bara för att jag käkar vegetariskt.

Hela poängen är – precis som i ”ska inte ni skaffa barn snart” att alla lägger sig för mycket i vad alla andra gör och hur de beter sig. Du får vara vegetarian, vegan, köttätare, frukterian, nykterist eller öl-älskare. Så länge det inte drabbar någon annan, eller du försöker rekrytera alla i din närhet till din egen filosofi, så får du göra precis vad du vill.

Ja – jag äter stora portioner ibland
Ja – jag äter vegetariskt ibland
Ja – jag dricker Cola Zero ibland (med sötningsmedel – my god!)
Ja – jag dricker IPA ibland

Allt det är fine. Ingen behöver förklara sig. Vi skippar att göra vegetarian till den nya nykteristen – right?!

Veckans Yey och veckans Nay – Vart tog april vägen

23 april, 2017

Helt galet vad snabbt det går! Känner mig som värsta pensionären när jag varje vecka tycks slås av att ännu en vecka, har kommit till sitt slut – och nästa lika ofta ännu en månad.

Dags igen för veckans Yey och veckans Nay!

Veckans Yey

Den här veckan blev det svårt. Har varit en bra vecka med mycket roliga saker som hänt. Träffat Lovisa och käkat sushi i fredags, lanserat CRM-systemet på jobbet och fått upp köksön hemma. Men jag tror ändå att jag får säga att få färdigt (i princip) köksön hemma toppar veckan.

Nu har jag ju visserligen lärt mig genom boken – tänka snabbt och långsamt att sådant som ligger närmre oss i tiden ibland övervärderas. Så ja. Med det sagt så säger jag ändå köksön.

Visst blev det fint?!

Veckans Yey - Köksö

Handtag saknas, och en fog ska på, men annars är den helt och hållet funktionsduglig. Det bästa med allt är att den känns som att den alltid stått där. Vilket ändå måste vara ett bra betyg!

Veckans Nay

Här blev det också lite svårt. Så frågade Daniel om jag klagat på något speciellt den här veckan och fick till svar att du klagar väl allmänt ganska mycket. DET får bli veckan Nay. Jag anstränger mig verkligen för att vara en positiv person som inte klagar. Tyvärr är det väl oftast de vi lever närmast som råkar ut för det dåliga sidorna av oss. Så jag antar att till – och på – Daniel så klagar jag väl ganska mycket. Det är ju allmänt dåligt faktiskt. Så veckans Nay får bli folk – och jag – som klagar!

Se livet positivt – det blir sjukt mycket roligare så. Ett av mina personliga mål i år var faktiskt att försöka vända negativa tankar till positiva. Som när man tänker Åh vad tjock jag har blivit av allt påskgodis komma på sig själv och istället tänka men, det har varit himla gott och jag har njutit av det.  Ordet ”men” är oftast dåligt när man sagt något, t.ex. Vilken god mat du lagat! Men, köttet kanske blev lite torrt. Men är ett sådant ord som liksom suger musten ur det som kom innan. Det den du pratar med kommer komma ihåg är ”köttet var torrt” inte ”Vilken god mat”. Därför försöker jag alltid undvika ordet ”men” när jag sagt något positivt. Men, när jag sagt eller tänkt något negativt vill jag ju just att ”men” ska göra den meningen mindre påtaglig, så då använder jag det mer än gärna.

Låt oss tänka på detta nästa vecka! Klaga mindre och tänka mer positivt, och tänka snällare tankar om oss själva!

Nu laddar vi för måndag!

Untitled