Browsing Category

Tankar

Skumpa och vattniga ögon

15 februari, 2018

Det kändes inte rätt att släppa dessa ord, dagen då det hände. Men här kommer de. Direkt från hjärtat:

Skumpa och vattniga ögon

Idag var dagen. Dagen då jag för första gången på riktigt bytt jobb. Dagen då jag rensat iPad, telefon och dator på allt innehåll. Dagen då ögonen blev vattniga, trots att jag trodde mig vara ganska oberörd. Dagen då jag poppade en skumpa från min allra bästa gamla killkompis. Dagen då jag insåg hur mycket jag kommer sakna min allra nyaste killkompis.

Idag var dagen som jag sett fram emot så länge, och samtidigt dagen jag bävat för. Idag var dagen då jag lämnade in nycklarna till bilen och slängde upp framtiden i luften som heliumballonger. Dagen då jag på riktigt tog klivet. Idag var dagen jag firade med pizza med föräldrarna. Idag var dagen jag stressade överallt för att hinna med det sista, men ändå var besviken för att jag inte blev klar. Idag var dagen jag lämnade nyckeln klockan fyra, för att aldrig kliva in genom dörren som anställd igen. Idag var dagen jag sa upp mitt gymmedlemskap. Idag var dagen jag släppte all anknytning till Täby. Idag var dagen jag hoppade.

Idag var första dagen i resten av mitt liv. Idag var kärlek, ångest och hopp. Idag var det onsdag.

Skumpa och vattniga ögon

Skumpa och vattniga ögon

 

Du vill inte ha barn – det är okej

13 februari, 2018

”Du vill inte ha barn – det är okej”

I veckan hamnade jag mitt i en diskussion kring det här med barn. (Jag verkar hamna i många av dessa nu förtiden, måste ha med åldern att göra). Diskussionen bestod av tre personer – jag och de två som egentligen förde diskussionen. Den yngre personen i sällskapet proklamerade att hon minsann inte ville ha barn. So far so good.

Den äldre personen (i sammanhanget) förkunnade, som så många andra, att ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”. Den yngre personen lät kommentaren försvinna ut i rummet. Jag kände att en kommentar var på sin plats. Jag sa; Jag har en kompis som inte heller vill ha barn, och hon är så trött på just kommentarer om att ”vänta och se, när du blir äldre så kommer du nog ändra dig”. Den yngre personen i sällskapet skickade mig en blick som jag tolkade som – tack, jag orkade bara inte. 

Vi diskuterade det här lite grann. Jag försöker inte hänga ut någon här. Men precis som kommentarer ska inte ni skaffa barn snart”  så är kommentarer ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”  helt onödiga. Ja visst, personen i fråga kanske visst kommer att ändra sig när den blir äldre , eller kanske inte. Allting är bara gissningar och ingen blir gladare av att vi förtydligar dessa.

Jag älskar att denna fråga börjar komma till ytan och jag viftar gärna med flaggan för den. För normen idag är att vi ska skaffa barn, förr eller senare. Men fler och fler ifrågasätter om de verkligen vill ha barn. Om du är kille och säger att ”jag vill inte ha barn” så tror jag inte så många skulle höja på ögonbrynen. Samtalspartnern skulle troligtvis tänka ‘player’ och beställa in en ny öl. Men är du tjej och säger ”jag vill inte ha barn” då är du konstig och egoistisk. Reaktionen är troligare tanken hon kan inte få barn’. 

Det är här jag tycker vi som kvinnor måste fighta för att det ska vara lika självklart för oss att säga ”jag vill inte ha barn” som för män. Det finns tillräckligt med barn i världen som växer upp i dåliga förhållanden. Vill vi inte ha barn, varför ska vi skaffa de?

Det är inget fel i att vilja ha barn – verkligen inte. Det är inte heller något fel i att inte vilja ha barn. Det är inte heller något fel i att ändra sig. Men hörrni, ska vi inte bara låta det vara upp till var och en?

Vore det inte lite roligt att varje gång som någon sa ‘jag vill ha barn’ så skulle bordsgrannen säga ‘du kommer nog ändra dig när du blir äldre’, för ärligt talat vore det inte en ganska befogad kommentar? Hur många ungar har du inte träffat som du bara önskar skulle sluta skrika och inte stoppa sin snoriga näsa i din favorit choklad bland lösgodiset? Ju äldre du är, desto fler av dessa lär du träffa på.

Det vore en befogad kommentar. Men jag lovar att du aldrig har hört den.

”Du vill inte ha barn – det är okej”

 

Du vill inte ha barn - det är okej

Den eviga rädslan för förändring.

19 oktober, 2017

Den eviga rädslan för förändring.

Det är en mänsklig faktor att känna sig trygg där man är. Att jobba emot förändring. Lite eller mycket och vissa är värre än andra.

Jag anser mig tillhöra de som i mångt och mycket omfamnar förändring. Förändring tar en utanför komfortzonen. Att vara utanför komfortzonen får en att vara på topp. Kalla det rädsla, obehag eller adrenalinkickar. Men det är något skräckinjagande härligt med att vara utanför sin trygghetszon.

Men det är det verkligen inte alla som tycker. Och rädslan att tvingas utanför sådant man gjort likadant i 150 år får folk att göra de mest konstiga sakerna. Reaktioner från människor som känner sig pressade till förändring är häpnadsväckande. Lugna personer blir hyper, glada blir arga och eftertänksamma blir impulsiva.

När förändringen knackar på dörren gör vissa allt för att förneka att den är där. Ignorerar in i det längsta. Vägrar öppna. Men när förändringen tillslut bryter sig in, trots motstånd, blir försvaret mot inkräktaren ett regn av ologiska resonemang som försöker mota den i dörren. Resonemang om hur mycket bättre det var förr. Även fast förr egentligen inte var något bra alls – om frågan hade kommit när förr var nu. När enda alternativet är framåt känns den gamla tryggheten så mycket vackrare än den egentligen var. Krampaktigt hålls det fast vid . Snälla, snälla låt inte förändringen bryta sig in.

Men ibland finns det faktiskt inga val. Ibland måste man inse att förr inte var något bra. Att man måste släppa taget och se vart de nya vindarna blåser. Men för somliga känns milda brisar som en storm. Ett sådant brutalt oväder att man fruktar för sitt liv. Att sjön bara gungar lätt och solen stiger vid horisonten hjälper inte. I själen tornar orosmolnen upp sig och allt blir höjt i dunkel.

Att försöka vara fyren i ovädret som pågår hos dessa själar är sannerligen inte lätt. Det blåser runt knutarna. Det finns en anledning till att en fyr har en konisk bas. Stormen viner runt den, men fyren står stadigt trots vindarna och vågorna.

Den eviga rädslan för förändring

Till alla er som gör ert bästa för att vara ljuset i mörket för vilsna själar. Ni är grymma! Vi är grymma! Så länge vi lyser starkare och klarare, än stormen är vild, så kommer de hitta ut på andra sidan. Glöm inte det!