Browsing Category

Karriär

Skumpa och vattniga ögon

15 februari, 2018

Det kändes inte rätt att släppa dessa ord, dagen då det hände. Men här kommer de. Direkt från hjärtat:

Skumpa och vattniga ögon

Idag var dagen. Dagen då jag för första gången på riktigt bytt jobb. Dagen då jag rensat iPad, telefon och dator på allt innehåll. Dagen då ögonen blev vattniga, trots att jag trodde mig vara ganska oberörd. Dagen då jag poppade en skumpa från min allra bästa gamla killkompis. Dagen då jag insåg hur mycket jag kommer sakna min allra nyaste killkompis.

Idag var dagen som jag sett fram emot så länge, och samtidigt dagen jag bävat för. Idag var dagen då jag lämnade in nycklarna till bilen och slängde upp framtiden i luften som heliumballonger. Dagen då jag på riktigt tog klivet. Idag var dagen jag firade med pizza med föräldrarna. Idag var dagen jag stressade överallt för att hinna med det sista, men ändå var besviken för att jag inte blev klar. Idag var dagen jag lämnade nyckeln klockan fyra, för att aldrig kliva in genom dörren som anställd igen. Idag var dagen jag sa upp mitt gymmedlemskap. Idag var dagen jag släppte all anknytning till Täby. Idag var dagen jag hoppade.

Idag var första dagen i resten av mitt liv. Idag var kärlek, ångest och hopp. Idag var det onsdag.

Skumpa och vattniga ögon

Skumpa och vattniga ögon

 

Du vill inte ha barn – det är okej

13 februari, 2018

”Du vill inte ha barn – det är okej”

I veckan hamnade jag mitt i en diskussion kring det här med barn. (Jag verkar hamna i många av dessa nu förtiden, måste ha med åldern att göra). Diskussionen bestod av tre personer – jag och de två som egentligen förde diskussionen. Den yngre personen i sällskapet proklamerade att hon minsann inte ville ha barn. So far so good.

Den äldre personen (i sammanhanget) förkunnade, som så många andra, att ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”. Den yngre personen lät kommentaren försvinna ut i rummet. Jag kände att en kommentar var på sin plats. Jag sa; Jag har en kompis som inte heller vill ha barn, och hon är så trött på just kommentarer om att ”vänta och se, när du blir äldre så kommer du nog ändra dig”. Den yngre personen i sällskapet skickade mig en blick som jag tolkade som – tack, jag orkade bara inte. 

Vi diskuterade det här lite grann. Jag försöker inte hänga ut någon här. Men precis som kommentarer ska inte ni skaffa barn snart”  så är kommentarer ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”  helt onödiga. Ja visst, personen i fråga kanske visst kommer att ändra sig när den blir äldre , eller kanske inte. Allting är bara gissningar och ingen blir gladare av att vi förtydligar dessa.

Jag älskar att denna fråga börjar komma till ytan och jag viftar gärna med flaggan för den. För normen idag är att vi ska skaffa barn, förr eller senare. Men fler och fler ifrågasätter om de verkligen vill ha barn. Om du är kille och säger att ”jag vill inte ha barn” så tror jag inte så många skulle höja på ögonbrynen. Samtalspartnern skulle troligtvis tänka ‘player’ och beställa in en ny öl. Men är du tjej och säger ”jag vill inte ha barn” då är du konstig och egoistisk. Reaktionen är troligare tanken hon kan inte få barn’. 

Det är här jag tycker vi som kvinnor måste fighta för att det ska vara lika självklart för oss att säga ”jag vill inte ha barn” som för män. Det finns tillräckligt med barn i världen som växer upp i dåliga förhållanden. Vill vi inte ha barn, varför ska vi skaffa de?

Det är inget fel i att vilja ha barn – verkligen inte. Det är inte heller något fel i att inte vilja ha barn. Det är inte heller något fel i att ändra sig. Men hörrni, ska vi inte bara låta det vara upp till var och en?

Vore det inte lite roligt att varje gång som någon sa ‘jag vill ha barn’ så skulle bordsgrannen säga ‘du kommer nog ändra dig när du blir äldre’, för ärligt talat vore det inte en ganska befogad kommentar? Hur många ungar har du inte träffat som du bara önskar skulle sluta skrika och inte stoppa sin snoriga näsa i din favorit choklad bland lösgodiset? Ju äldre du är, desto fler av dessa lär du träffa på.

Det vore en befogad kommentar. Men jag lovar att du aldrig har hört den.

”Du vill inte ha barn – det är okej”

 

Du vill inte ha barn - det är okej

Veckans Yey och Veckans Nay – Du är behövd och träffa vänner

11 februari, 2018

Veckans Yey – Du är behövd

Den här veckan var det 3:e veckan på Geobear. Jag har trivts bra, och det har varit ett helt annat tempo än det jag är van vid. Men som jag skrev förut. För mig är det positivt. När dagarna liksom springer förbi för att det alltid finns något att göra är så mycket härligare än när man räknar ner minuterna. Att jag dessutom känner mig omgiven av folk som är positiva, och driftiga är härligt. Det liksom händer massa saker runt omkring mig och jag får frågan ”hur går det med det här” och jag har inte ens hunnit fundera på det ännu. Full fart framåt.

Så i fredags passade jag på att fråga efter lite feedback. Det är faktiskt inte bara kollegor eller chefer som har som ansvar att ge feedback. Som medarbetare har vi också ansvar att fråga efter feedback. Så trejde veckan tyckte jag att det var dags. Jag frågade helt enkelt om det jobb jag gjorde var det som förväntades av mig. Och jo det var det. Visst kanske ingen säger rakt i ansiktet på dig att du gjort ett hemskt dåligt jobb, men det brukar vara rätt tydligt vad en person tycker om dig. Dessutom har du verkligen gett de chansen om du faktiskt frågar. Varje arbetsplats är ju olik den andra och något som jag kanske anser korrekt, kanske anses felaktigt på ett nytt ställe. Men här verkade jag alltså träffat rätt. Du märker har ju säkerligen märkt att ”du är behövd” fick jag höra. Och under veckan har jag fått många positiva ord, och utmaningar utdelade.

Nu rullar vi mot en månad på Geobear. Denna vecka kommer helt klart innebära prövningar utanför min comfort zone, en massa telefonsamtal till okända människor. Men man lär sig så länge man lever!

 

Veckans Nay – Träffa vänner

Ja den här veckans nay blir avsaknaden av att träffa vänner. Jag har visserligen träffat både kusiner, släkt och varit på ettårs-kalas hos Daniels (och mina) kompisar. Men däremot så har jag inte träffat varken Camilla eller Lovisa på länge. (För att inte tala om Emelie som det var sådär 100 år sedan jag såg!) Mathilda är väl den som står sig bäst senaste tiden. Men det är ju inte direkt som jag träffar någon dagligdags.

Med nytt jobb, renoveringar och folk utspridda i olika städer är det svårt att få ihop det ibland. Jag har liksom en julklapp ligger kvar här hemma och skramlar fortfarande. Det är inte okej.

Jag försöker tänka på livet som en tårta med olika tårtbitar, där det är viktigt att lyckas plocka in lite av varje bit i livspusslet. Det är inte alltid det lättaste. Vissa tider så måste en bit eller en annan ta mer plats. Med nytt jobb så blir såklart karriärsbiten större och har tyvärr ätit sig in på vännerbiten. När jag hinner landa lite mer i den nya rollen så är det dags att utöka vännerbiten. Jag saknar den.

Untitled