Browsing Category

Hälsa

Motorcykeln – mer än 100% bättre

20 juni, 2017

De som känner mig vet att jag tjatat om att ta bort strypningen på min motorcykel i flera år. Men inte haft tid, anledning eller helt enkelt snålat ur för att försäkringen blivit hutlös dyr. Men nu var det dags. När jag bor på samma ställe som motorcykeln är. När jag har tid att använda den (who am I kidding?) och när försäkringspremierna ändrat så att det inte är någon skillnad att ha 25kW eller full effekt.

Så från och med nu har har motorcykeln blivit mer än 100% bättre. Från 25kW till sina ursprungliga 53kW. Om det märks? Svar Ja. Om det är positivt? Ännu mer svar Ja. En kollega på jobbet berättade om en kompis han hade som också tagit bort sin strypning på hojen och enligt honom hade han ”aldrig sett en gladare kille”. Lite så kände jag mig när jag vred på gashandtaget när strypningen var bortplockad.

Strypningen har nämligen begränsat spelet i gashandtaget. Så från att kunna vrida det kanske 1 cm runt sin egen axel kan jag liksom vrida ner handen under handtaget. Om det gör skillnad på accelerationen? Oh ja!

Så nu är den officiellt en tung hoj! Jag är officiellt några tusen fattigare och ett nytt MC-ställ rikare. Mitt skinnställ köpte jag när jag var 16 år och ingenting passade. Det har alltså suttit kass i typ 12 år så jag tyckte det var dags att unna mig ett nytt. Och jag är mycket nöjd. Har däremot inte lyckats fånga det på bild än – det får komma under de kommande MC-turerna, som jag förväntar mig endel i sommar.

Så idag åkte jag tur och retur till jobbet med motorcykeln. Lyckades missa nattens ösregn (och det var verkligen ösregn!), lyckades missa lunchens ösregn (och det var verkligen också ösregn) och lyckades precis missa skuren när jag kom hem. Så tack vädergudarna för det! Var det kanske som plåster på såren för förra årets mindre torra MC-tur?

Untitled

Veckans Yey och Veckans Nay – Sommarväder, sim-lycka och skogsbrand

18 juni, 2017

Veckans Yey – Sommarväder och sim-lycka

Plötsligt verkade det som att sommaren bestämde sig för att ta sig tillbaka till Sverige. Yey säger så klart jag och troligen 98% av Sveriges befolkning. Men de andra 2 procenten kan vara lugna, midsommar ligger runt hörnet och innebär ju som alla vet garanterat regn och låga temperaturer. Det enda som inte går att garantera är hur mycket regn det väntas komma och exakt hur kallt det blir!

Jag måste ju i ärlighetens namn säga att jag ibland suckar över livet på landet i kontrast till att ha allting precis runt hörnet. Så som jag bott alla andra 28 år. Men sådana här veckor vet jag precis varför det är värt massa timmar i bilen och halvkalla pizzor. Att en måndagkväll hoppa i våtdräkten efter jobbet, gå 3 minuter ner till sjön och simma medans solen går ner det är det inte mycket som slår.

Inte heller att avrunda en lördagskväll med simning i spegelblankt vatten och med solen fortfarande uppe fastän klockan var efter 21. Helt underbart.

Rent simmässigt märker jag också att det går framåt. Försökt från början att crawla i ”tre takt” alltså andas på varannan sida. Men det resulterade liksom i typ andnöd eftersom luften var slut mycket tidigare än jag hade lyckats ta tre armtag. Fick tips från kusinen, med massa års simmande i bagaget, att strunta i hur man ”ska göra” och istället andas på samma sida. Det gjorde livet grymt mycket enklare och jag kunde istället fokusera på rörelsen och att få till ett vettigt sätt att andas. Samtidigt som man måste se till att hålla rätt kurs. Så igår när jag simmade så kände jag att det var rätt lugnt med mängden luft jag hade kvar efter två armtag och gav mig på att försöka andas på varannan sida istället.

Till att börja med var det fortfarande jättejobbigt och luften tog slut. Men efter att ha dragit ned kraften för att istället fokusera på rörelsen så hittade jag rätt takt i utblåsningen av luft. Helt plötsligt blev inte ”tre-takten” alls så jobbig som den var i början. Kändes riktigt skoj! Nu ska det bara till att orka få lite kraft i rörelserna och fortfarande ha luft kvar. Men det är snarare en vanesak. Läste boken ”Otroligt högt och Extremt djupt” av Annelie Pompe för några veckor sedan och vem som helst kan lära sig att hålla andan flera minuter med bara lite träning. Så det är väl bara att börja nöta helt enkelt.

Veckans Yey - Sommarväder och sim-lycka

Veckans Nay – Skogsbrand i Portugal

Först och främst – det är hemskt att folk omkommit i en skogsbrand och det är hemskt för alla som är drabbade. Sen, väldigt långt ned på listan över folk det är synd om, kommer jag eftersom jag har en resa bokad till Portugal på söndag. Jag håller tummar och tår att de lyckas få skogsbranden under kontroll tills dess. Branden är så vitt jag kan förstå inte alls långt utanför Lissabon, så risken är ju att det inte blir någon resa om branden fortfarande härjar. Men för alla inblandade hoppas jag verkligen att de får elden under kontroll omgående.

Jag och Daniel befann oss i Blue Mountains i Australien bara dagarna före det härjade en stor okontrollerad skogsbrand där också 2013. Det var verkligen snustorrt i markerna och redan då var man extremt försiktig och all typ av eld och glöd var förbjuden. Läskigt ändå att en t.ex. en cigarettfimp kan orsaka sådana förödande katastrofer. Det visar på något sätt tydligt hur små vi människor egentligen är i jämförelse med naturkrafterna.

Veckans Nay - Skogsbrand i Portugal

Värmen vid en kontrollerad Maj-brasa ger en känsla för hur otroligt hett det måste bli när en hel skog står i lågor!

Jag drar och surfar – att resa själv och lära sig surfa

13 juni, 2017

När surfsuget blir sådär stort att man spontant tar en vecka ledigt från jobbet och drar till Portugal. Jag önskar att jag skrev det här ifrån en solstol i just Portugal, men riktigt så spontan har jag inte lyckats blivit ännu. Även om det vore drömmen.

Däremot så hoppas jag få skriva från en solstol i Portugal om två veckor. Jag sticker nämligen till Ericeira söndagen efter midsommar och blir borta en vecka. Sol, vågor och sköna dagar är planen.

Att resa själv

Tillbaka till det där med att resa själv. För denna surfresa till Ericeira, Portugal gör jag just ensam. Jag borde tatuera in mottot Ska det hända någonting, så får man göra det själv. Och ju längre i livet jag kommer ju mer är jag tillfreds med tanken. Ser till och med riktigt fram emot att få åka en hel vecka på äventyr ensam. Bara det är lite adrenalinkick i sig liksom. Samtidigt som man inte behöver bry sig om någon annan, eller göra som någon annan vill. Å andra sidan får man lösa allting själv.

Jag ska åka på ett surfcamp med Lapoint och bo i Villa Lizandro, nära stranden, med pool och med gångavstånd till stan. Håller tummarna för fint väder och våtdräktsbränna!

Jag drar och surfar - att resa själv och lära sig surfa

Att lära sig surfa

Jag har fortfarande någon slags romantiserad bild av att surfa, om surf bums (it perfectly okay to look!) och hela livsstilen. Första vågorna i Byron Bay, Australien gav mersmak. Andra vågorna i Hossegor, Frankrike gav blodad tand. Förhoppningsvis blir Ericeira, Portugal tredje gången gillt för att officiellt ha fastnat. Min mobilbakgrund säger ”Saltwater cures all wounds” och än så länge har det aldrig slagit fel.

Det är inte lätt att lära sig surfa – det vore fel att säga. Det är dessutom fysisk tungt att kravla runt i vitvattnet. Mentalt krävande att tumlas runt i vågorna. Men det är värt det. Det är till och med värt kalla, fuktiga våtdräkter tidigt, tidigt på morgonen, fastän man är morgontrött. För lyckan av att fånga en våg toppar det! Känslan av att glida fram över vattnet är beroende framkallande. Därför ska jag åka igen. Lära mig surfa. Förhoppningsvis ordentligt på gröna vågor den här gången och inte bara rakt fram.

Jag ska åka själv – för jag längtar.

Jag drar och surfar - att resa själv och lära sig surfa

Nedräkningen har börjar!