Browsing Category

Hälsa

Knärehab – när man tar tag i saker

10 oktober, 2017

Tillhör du de som springer till läkaren för ”att vara säker” så fort du är det minsta osäker på att något inte fungerar som det ska? Eller är du som mig, den där som tänker att ”det ordnar sig” och in i det längsta övertalar sig själv om att ”det går nog över”?

Ibland är det ganska tröttsamt att vara den sistnämnda. Säkert för min omgivning med när jag gnäller på saker som inte funkar och i nästa andetag suckar att ”det är inte så farligt, det går nog över snart”. Tills jag sådär sex månader senare inser att fasiken, det kanske inte går över.

Ni vet mitt knä – ja precis, jag har tjatat här med. Det som liksom pajade i typ Februari. Jag kollade upp det för några veckor sedan. Läkaren konstaterade att det inte var något fel på knät i sig, men att jag var i behov av att stärka upp det. Eftersom vi kvinnor tydligen överlag tränar alldeles för dåligt knästabilitet och vi generellt är ganska svaga där. (Speciellt ni fotbolls- och slalomtjejer där ute, in och träna!) Så jag bokade tid hos sjukgymnasten. Samma dag gjorde jag det till och med! De ni!

Knärehab - när man tar tag i saker

Så förra veckan var jag där, hos sjukgymnasten alltså för att få ett program för knärehab. Hon konstaterade att jag hade ”små knäskålar” och angående stela höfter att ”jag nog var född så”. Kändes ju som att jag kunde göra mycket där! Men. Hon tyckte att det var bra att jag kommit dit, så vi kunde stärka upp knäna och se till att lägga in övningar för höften för att se till att behålla den lilla rörlighet som jag har. Så ja, proffsatlet i thaiboxning blir jag nog tyvärr aldrig, om det var någon som trodde det. Däremot var det en väldigt bra sport för att röra sig i ytterlägena – så det var ju positivt!

Efter genomgång hos sjukgymnasten två gånger förra veckan så rev jag idag av första passet på gymmet själv med knärehab. En timme blev det med uppvärming på crosstrainern och en jädrans massa knäövningar. Det var dragövningar i kabelmaskin (kul!), benböj på Bosu-boll (svajigt värre), benböj i maskin, step-up på bräda och en specialare på sidoplanka. Den sistnämnda tillhör ju inte favoriten kan jag ju säga. Just sidoplanka är verkligen inte min favorit. Vanlig planka fine, inga problem (ett tag i alla fall!) men sidoplanka. Tungt, tungt, tungt. Speciellt när man ska upp med ena benet i luften och vifta!

Så det har jag gjort i träningsväg idag – kört knärehab! Om du går och funderar på om du ska kolla upp något – bara gör det! Jag hade kunnat kört det här i ett halvår nu och inte bara försökt vänta ut det! Som Nike säger – just do it!

Blair Witch Project Tosterö Style

5 oktober, 2017

Blair Witch Project Tosterö Style

Blair Witch Project Tosterö Style

Skakig kamera, grönt ljus, pannlampa och oklara rörelser i skuggorna. Som taget ur vilken skräckfilm som helst.

Men det var inte sådär jätteläskigt. Inte läskigt alls faktiskt. Löpturen ikväll alltså. Så himla mörkt det har blivit. Så snabbt. Gav mig iväg innan klockan sju och ändå var det så mörkt. Snart vinner vi ju dessutom lite tid på morgonen när vi drar tillbaka klockan – vilket ju resulterar i att det kommer vara mörkt redan strax efter fem. Det är väl Sverige om något – den mörka delen av året.

Som svensk får man inte låta sig nedslås av mörkret. Det är trots allt bara just mörker. På med reflexer, tjockare tröja och kanske lite lampor. Med all LED-belysning som vi har nu kan man ju klä in sig i lampor om man så vill!

Jag läste ett klokt inlägg på Instagram här i veckan. Det poängterade att nu på hösten när vi vill krypa in under en filt med en kopp thé, det är nu vi verkligen behöver frisk luft.  Och visst är det sant! Vi behöver allt dagsljus vi kan få. Hinner vi inte fånga det så behöver vi i alla fall frisk luft för att få lite motståndskraft mot illasinnade bakterier och virus som flyger runt i tunnelbanan, på bussen eller från kollegor med giftiga småbarn hemma. Du går aldrig säker!

Sen får vi ju inte underskatta känslan av glädje i kroppen när man klarat av ett träningspass. Endorfinerna får oss att må så mycket bättre. Jag hade aldrig sagt det förut. Men jag tror verkligen daglig rörelse är viktigt för vårt välmående och långsiktig hälsa. Kroppen är inte gjord för att sitta still en hel dag.

Blair witch project träning

Så imorgon när du kommer hem från jobbet och längtar till fredagsmys med killen, kidsen eller bästa vännen, ett glas vin och en skål med gottis. Tänk på att lite Blair Witch Project-träning först kanske är en bra idé!

Syns vi i spåren ? (Om du har lampa alltså!)

Läs mer om löpning: Här, här och här.

Vem behöver rouge?

3 oktober, 2017

Ha på lite rouge för att få en härlig färg och lyster på kinderna.

Jo tack – slåss i över en timme så behöver du inte det!

Vem behöver rouge?

Jepp, idag blev det thaiboxning igen. I princip en timme sparring, inget jobbigt alls. För att sedan avsluta med 10 roundhouse på varje sida. När man då tror man är klar ska det toppas med superhöga knän mot mits och squats. Dessutom i ett rum där allt syre var slut för länge sen. Jobbigt. Minst sagt.

Men som alltid. Roligt! Var länge sedan jag körde ett pass med Stefan. Men jag gillar de verkligen. Sådär riktigt köttigt jobbiga. Inte massa svåra kombinationer utan enkla vettiga slag och sparkar. Precis min typ av boxning. Så nästa gång någon säger ”Rouge?” svara ”Nej tack, jag tränar boxning?”.

Annars då?

Jo tack, det känns som jag börjar landa lite igen den här veckan. Var väldigt mycket flängande i September och saker att ordna upp. Det är fortfarande mycket grejer. Men inte lika mycket resor och konferenser och det känns som att en del saker, både på jobbet och privat börjar gå i lås. Renovering av badrummen börjar bli färdigt med vad vi ska ha. Bara lite lister och ritningar kvar. På jobbet börjar äntligen Salesforce-historien närma sig någon slags closure, vilket känns riktigt skönt. Än är vi inte i mål så ska väl inte ropa hej. Men som min kollega brukar säga Vi har aldrig varit närmare än så här.

På träningssidan så blev det lite Yoga i måndags, lite thai idag och imorgon ska jag iväg till sjukgymnasten med mitt knä. Som på något magiskt sätt verkade må mycket bättre så snart jag bara fick höra att det inte var något fel på det. Placebo någon? Eller kanske snarare bevis på hur mycket psyket påverkar. Sjukt! Men i alla fall så känner jag av det i bland och med långa ben blir det rätt vingligt runt knäna. Så imorgon är planen att jag ska få ett program med övningar som ska stärka upp knät. Förebyggande träning är ju aldrig fel. Wish me luck!