Skriver instagrammeddelanden med en gammal vän. Ser på Sleepless in Seattle och funderar över romantik. Toppar upp det med första avsnittet av Sex and The City. Galet hur gamla både filmen och serien blivit. Hur inte 2021 de är. Dricker två öl och en kopp glögg, käkar en lussekatt och njuter av skaldjur när mannen i huset inte är hemma.
Hamnar här framför tangenterna och funderar över skillnaden mellan att bo i en etta själv och ha ett liv där man bor i hus, är sambo och försöker driva bolag samtidigt. Det är rätt stor skillnad. Inte nödvändigtvis att det ena är bättre än det andra. Men vi kan väl konstatera att det runnit en del vatten under broarna. Minst sagt.
Funderar över hur livet skulle se ut om dygnet hade flera timmar. Funderar över hur alla flerbarnsföräldrar ens hinner med något. Funderar över hur vissa är så bra på att få en sak gjord. Hur gärna jag skulle vilja göra fyrtiotvå saker samtidigt, och inte sällan faktiskt försöker. Hur svårt det är att finna ett kall och hålla sig till det. Det kommer nog aldrig bli min grej. Men kanske, kanske kan jag lära mig fokusera på en grej tillräckligt länge för att komma framåt. Göra olika saker i omgångar. Men inse att jag aldrig kommer vara fokuserad nog på att bli expert på något. Jack-of-all-trades, that’s me. Och jag är inte säker på att det nödvändigtvis är dåligt. Det är bara något annat.
Julkalender
Förra året gjorde jag en julkalender. En sådan som innehöll alla saker jag ville göra i December, som att baka, julpynta och klä granen. En to-do-list i kalenderform. Jag kommer aldrig bli för gammal för en adventskalender. Så jag gjorde en i år med, funderade över vilka små och stora saker som skulle göra mig glad under December, och så skrev jag ner de. Dag för dag.
Idag har jag julpyntat. Det skulle jag gjort i måndags – det blir inte alltid som man tänkt. Men nu är det gjort. Det är något speciellt med att ha små söta gubbar, tomtar och fina saker i huset. Jag är inte mycket för ”krafs” i vanliga fall, men julen får gärna vara väldekorerad. Det ger värme att se fina saker när världen utanför slaskar. Vilket jag kan intyga att den verkligen gjorde när jag idag sprang den andra julkalenderns 48 minuter på isiga, slaskiga vägar genom skogen. (RaceOne kör en julutmaning, och Enequi är med lucka 1-24 är dagens motionstid för löpning eller promenad för dagen. Den fick mig i alla fall ut!)
Imorgon ska jag på julkonsert och på måndag står det lyssna på luciatåg i lucka 13. Fördelen med att vara vuxen är att man får veta vad som är i luckorna i förväg. Längre fram ska granen kläs, vörtlimpa bakas och just det, julkorten de skulle jag skrivit med.
Att blogga
Visst är det så att bloggandet har minskat. Inte bara från mig utan överlag. Influencers har flyttat till instagram och skriver lång inlägg under välredigerade bilder, eller vloggar på youtube. Instagram är både härligt och hopplöst. Ger inspiration och slukar tid. Men det finns något speciellt i de långa tankarna. De som ändå har i alla fall lite mer utrymme i en blogg. Möjligheten att börja någonstans och hamna här. Känslan av att låta fingrarna flyga över tangenterna och förmedla någon slags känsla som bara kan skrivas och aldrig uttalas. Känslan av att kunna skriva fritt, sväva iväg och strunta i att det här inlägget stuckit iväg någon helt annan stans. Och jag är inte den första att göra detta. Alla vi som uttrycker oss i skrift, vi vet värdet av att bara låta fingrarna spela mot tangenterna och se var det bär av. Vi som inte kan förstå hur tre meningar till ett social mediainlägg för någon kan tyckas svårt. Vi som alltid skrev 4 sidor när det skulle vara 2. Vi som tänker med fingrarna och drömmer med orden.
