Jag känner att jag verkligen övat på konsten att ta det lugnt under den här julledigheten. I mitten av hösten hade jag många önskningar för vad den här ledigheten kunde innebära, åka på semester, åka och surfa, åka skidor eller bara hitta på något som jag inte gör annars. Men Daniel ville vara hemma och fira jul med sin familj och jag hade ingen lust att åka iväg själv och det är ju mysigt att vara hemma på jul. Så här i efterhand tycker jag inte att det gör så mycket. Efter mycket jobb och saker på gång hela hösten så såg har jag verkligen njutit av att inte göra någonting. Och är det inte fascinerande hur snabbt det går att komma in i den där semesterlunken? När man kan fylla ut en dag med att gå en promenad, fast man annars hinner med det efter 8 timmars jobb och någon annan aktivitet. Det förklarar liksom varför många pensionärer känner att dagen är full bara de ska handla mat – de har ju en evig semesterlunk och den lär ju inte bli bättre efter att åren går.
Men nu börjar faktiskt uppladdningen inför våren 2016. Tänker bevara konsten att ta det lugnt fram till måndag men sen ska jag dra igång 2016 ordentligt. Det känns faktiskt inte så jobbigt längre. Förra veckan måste jag erkänna att jag var allting annat än peppad på att skrota semestern och återgå till rutinerna. Men dagarna blir liksom inte så produktiva (och blogginläggen inte för händelserika) så jag ser fram emot att komma tillbaka i rutinerna, och förhoppningsvis ger sig förkylningen så jag kan sätt igång med träningen med.
Det här får symbolisera 2016 vägen – ännu tom men den ska bli innehållsrik och förhoppningsvis lägga till många bra saker på minneslistan från året!
Idag kom det mer snö i Stockholm! Det är något med snö som gör mig glad. Och det är något med att jag nu utan problem åtminstone ser till att få en promenad varje dag trots dvalan som gör att jag känner att röra på sig har blivit en del i min vardag. Härlig känsla.
Dagen soundtrack borde vara ”I can’t feel my face” med The weeknd för fasiken vad kallt det var att gå på promenad! Inne i området var det helt okej, men när jag kom ner till vattnet höll jag ju halvt på att dö. Vattnet var sådär svart så man riktigt såg hur kallt det var och vinden låg på in över stranden och sen in i min mössa som gjorde att ansiktet liksom frös till is trots mössa och halsduk. Burr. Uppfriskande var det i alla fall!
Nu ska jag gå in i min softningsbubbla och utöva konsten att ta det lugnt några timmar till. Ni får hålla ut till på måndag då återgår jag till normala dygn – inkl. content!
0