Löpning i mörkret igen

Jag måste tyvärr erkänna det, den mörka årstiden är här igen. Vaknade och det var mörkt. Kom hem och skulle ut och springa, och det var mörkt. Så kommer det se ut några månader framöver nu. För ja, vi bor ju som bekant i svearike.

Men – ska vi vara lite positiva så var det ju faktiskt en helt underbar dag med minst 16grader och troligen mer mitt på dagen. Hade en tunn jacka och en sjal över kavajen när jag gick till Roslagsbanan efter lunch. Höll på att smälta bort. Det var bara att först plocka av sjalen och sen plocka av jackan. Och det var lockande att plocka av kavajen med, men kände inte för att släpa på den. Så September bjöd på en väldigt mysig dag!

Det är lite svårare att ge sig ut att springa när det är mörkt. Men nu är det fortfarande skönt i luften, utan att vara sådär varmt så man dör som det är mitt på sommaren. Vissa av stråken när jag sprang idag kändes verkligen som att komma in i ett växthus. Som att dagens värme låg kvar i svackorna. Häftigt! Efter en mörk vinter var jag kittad för lite höstlöpning med ljusväst med både reflexer och ljus fram och bak. Blev dock ändå rätt svårt att se framåt slutet av löprundan. Närmare åtta tiden. Tur att det inte är så trångt på grusvägen. Pannlampa nästa.

Och du – om man riktigt vill de så är sommaren inte riktigt över ännu. Det handlar om inställning. Jag simmade nämligen dryga 30 minuter i sjön i måndags. Och kan man göra det så är det ju ändå inte riktigt höst på riktigt!