Så kan vi bocka av årets första snökaos! Igår eftermiddag gick jag in till kollegorna och sa ”höhö de säger att det ska bli 10cm snö, ser ju inte ut som det direkt”. Fick jag äta upp det? Jepp, big time.
Att bara köra hem igår var en utmaning. Sikten var kass och det virvlade snö överallt, samtidigt som man varnade för ishalka. Men vi tog oss hem. Jag skottade delar av uppfarten och fram till dörren. När vi vaknade i morse var det minst sagt mycket mer snö!
Det hade åtminstone kommit 10cm, men kanske snarare 20-30 eftersom jag hade skottat bort en hel del redan igår. Det måste liksom ha kräksnöat hela natten typ. Jahopp tänkte vi imorse det här kan bli intressant. Började med att skotta någon meter bakom bilen och under bilen där det gick. Instruerade Daniel att ta lite sats och vi kom ut från uppfarten. Det var å andra sidan ungefär så långt vi kom. För sen var det stopp.
Nackdelen med min bil – bakhjulsdrift. Man fastnar. Ordentligt. Och lätt. Så det var bara att gå ut igen. In och hämta höga vinterstövlarna och börja skotta. Skottade 10 meter för att få lite sats och jag med Luleå-år i bakfickan fick ta över körandet. Efter att ha skottat 10 meter tog vi beslutet att det kanske vore klokt att ta med snöskyfflarna om det nu var så att vi körde fast någon annanstans.
Med hjälp av lite sats lyckades vi faktiskt ta oss ut. Slira förbi brevlådorna och komma ut på etapp 2. Där har vi farthinder och jag sa till Daniel. Håll i dig, vi stannar inte och sen hoppade vi över farthindren framför oss. Fast det var inte så farligt, höjdskillnaden hade liksom försvunnit av all snö.
Yes tänkte vi – det här kan gå. Sen kom bussen. Vägen från oss är inte den bredaste och det går bara att möta bussen på mötesplatserna i vanliga fall. Utan tjocka lager snö. Vad ska jag göra frågade jag uppgivet Daniel? Svänga in här till höger, du har inget annat val var svaret. Så svängde 1 meter åt höger ner mot en påfartsväg. Bussen körde förbi och vi satt åter igen fast. Ut med snöskyfflarna, skyffla under bilen och lite framför. In i bilen och pröva att komma ut. Hjulen bara spinner och bilen rör sig i sidled.
Fuck this. Jag har brottats med fastkörda bilar i Luleå tidigare och det är fasiken inte kul. Upprört säger jag till Daniel att det här kommer Aldrig gå. Om du tror att det är bäst stannar vi hemma säger han lugnt. Men någonstans inser vi båda två att om vi inte kommer ut kommer det bli massa jobbproblem, och tvivel framöver på vad som händer när det snöar. Så vi ger det en chans till. Skotta bakom bilen mer för att kunna backa bak och inte riskera att slira ner i diket framför när vi försöker köra ut. Nytt försök. Och yey, vi kom tillbaka på vägen. Bra att slira framåt i så hög hastighet man vågar med det extremt sliriga underlaget. Vi når Etapp 3 – den bredare vägen ut mot 55:an.
Fortfarande inte skottat med här har nu bussen som vi mött kört upp spår som vi kan åka i. Bara några hundra meter längre fram är vägen skottad. Plogbilen har alltså vänt vid brevlådorna strax innan de når vår mindre väg. Så fort det är plogat är det inget problem. Vi kör försiktigt och tar oss ut på 55:an. Där är det moddigt vid utfarten men sen väl plogat. Efter en liten stund slutar det även snöa. Skönt det. Åtminstone bättre sikt än igår.
Jag kör försiktigt upp mot Stockholm och allting flyter på bra. Vid Barkarby kör vi in i ett riktigt snöoväder igen och nattens snöande verkar inte ha gett sig där ännu. Men snart har vi kommit ut ur det igen och det kommer bara några flingor. Förvånade nog är det nästan alltid Stockholmsvägarna som är sämst. Om det beror på att man inte har kapacitet att ploga alla vägar, eller att bilarna river upp packad snö låter jag vara osagt. Men det är snöigt på vägarna och det gäller att ta det lugnt på avfarterna.
2.15 efter att vi först backat ut bilen från gården svänger jag in på mitt jobb. Där är tack och lov parkeringen plogad och jag har lyckats ta mig upp för avfarterna till Roslagsnäsby – valde den med minst backe. Och blev tutad på vid rödljusen när jag svängde vänster och inte ville stanna mitt i en stor snöhög på mitten. Kanske kan man visa lite hänsyn när väglaget är som det är kan man tänka sig? I övrigt tycker jag att folk ändå körde vettigt. Det gick 70-80 på motorvägen och där var ändå underlaget rätt okej. Känns som att de som kör på morgonen ofta är rätt vana pendlare. Sen har du ju alltid någon hantverkare som susar förbi i alldeles för hög hastighet. Man hoppas ju att de inte orsakar olyckor för andra. Eller långa bilköer som ju händer då och då…
Sen blev det jobb, thaiboxning (äntligen, igen!) och hemfärd nu framåt kvällen. När vi kom hem var det skottat hela vägen fram och inga större problem alls. Däremot var det ingen som skottat vår uppfart (konstigt) så det tog sin tid. Mycket hungrig och trött efter skottning, promenad, träning och skottning igen, var det gott med kvällsmat. Dinkelgröt med äpplemos och två hårda bröd med julost – onsdagslyxen…
Jag önskar att jag hade hittat lugnet att ta någon bild på snökaoset i morse. Men det var tyvärr inte riktigt det som var i fokus. Så som symbol för 2017 första snökaos så får ni en bild på vår fina insnöade ytterbelysning. Mysigt!
Hoppas ni också kom dit ni skulle idag och att ni nu njuter av snön när den äntligen är här! Vit jul – fel år bara!
