Veckans Yey – Social Media fri helg
Som så många andra idag, speciellt ibland de som jobbar eller engagerar sig mycket i social media, så känns det ibland som det tar för mycket plats. Det är ju ens ”go to place” för inspiration och det är så lätt att fastna. Det är också en väldigt, väldigt tunn linje mellan inspiration och stress över något som man inte har – snyggaste köket, vältränad kropp, bästa smoothie bilden eller bäst klädda ungarna. Vad det än gäller så finns det alltid någon som är bättre på Insta. Men det som så många lyfter fram, men som ändå är så lätt att glömma, är vardagen bakom de där bilderna. Det stökiga vardagsrummet, de uppoffrade fredagsmysen, de misslyckade bilderna och högarna med tvätt. Fast vi vill ta tid att läsa, springa eller bara vara så fastnar vi ändå scrollandes i flöden. Jag vet att jag inte är ensam om detta!
Så jag bestämde mig förra veckan för att denna helg skulle vara social media fri och i princip mobilfri. Så i lördags förmiddag åkte vi ut till sommar-stugan (som var rättså vintrig nu!). Redan på lördagmorgon lät vi mobilerna vara. Vi lyssnade på radion i bilen. Vi kollade klockan på armen. Vi lät frågorna vara ogooglade och obesvarade. Vi lagade mat och såg på mello. Vi ställde ingen klocka och tog inga bilder.
Mobilen har legat i en skål sedan i lördags. Att det inte blev helt mobilfritt berodde på några hederliga telefonsamtal och sms som var oundvikliga.
Det har varit så himla skönt. Gör det vet jag! Ta sambon, vännen eller dig själv. Sätt dig i en stuga på landet och bra strunta i alla flöden som pågår. Läs en gammal hederlig tidning eller bok och var i nuet. Ta en social media fri helg – du är värd det!
Veckans Nay – Att vara i nuet
Så veckans nay är egentligen bara en fortsättning på veckans yey. Ett observerande på hur himla svårt det är att faktiskt vara i nuet. Jag kan bli både galen och avundsjuk på människor som är nöjda ”som det är”. Som liksom inte verkar sträva efter något mer.
Det måste ju på ett sätt vara en välsignelse. För fredagsölen, radhuset och friskispassen är det enda som behövs för att hen ska vara nöjd. Det är precis där i livet hen vill vara. Det är i komfortzonen, och varför gå utanför den?
Sen finns det sådana som mig. (De som lyssnar på och besöker den lyckade podden Framgångspodden -verkar vara ett sådant gäng, så det finns helt klart några stycken av oss!) Sådana som inte blir nöjda. När vinsten i sig inte är pengarna, resultatet eller huset. När vägen är det som räknas. När målet har flyttats så snart det är uppnått. Och vi är ofta dåliga på att fira också. För vad ska vi fira, ribban har ju flyttats?
Det gör sig påmint i att vi alltid har den där skavande känslan av att det kunde vara bättre. Vilket är frustrerande. Vilket driver oss till succé. Vilket utmanar allting runtomkring oss.
Men ibland måste man bara se till att vara i det förbaskade nuet. Njuta av utsikten som man har, personen i rummet bredvid och sakerna som man åstadkommit. Andas in, andas ut – kramas.
