Browsing Tag

veckans yey och veckans nay

Veckans Yey och veckans Nay – lördagshäng och insnöade människor

22 oktober, 2017

Det börjar kännas som det enda jag gör är att skriva ”Veckans Yey och Veckan Nay” men – let’s get to it!

Veckans Yey – lördagshäng

Min lördag gick från att vara luftigt planerad till att bli full med aktiviteter. Roliga sån tur var! Jag började morgonen med lite sovmorgon. Efter förra helgens simmande och långa kvällar med tidiga morgonar den här veckan så var det välbehövligt.

Efter frukost packade jag simväskan och sova-borta-väskan och drog till E-tuna. Den plan som först tillkommit var att träffa Mathilda framåt kvällen. När jag då ändå var i Eskilstuna kunde jag ju passa på att göra andra saker med. Som att pröva på det jag lärt mig under förra helgens simläger på egen hand.

Så jag startade dagens aktiviteter med en timme simning på Munktellbadet. Det blev 4x100m. Sen ett antal längder där jag försökte få ordning på catchen med hjälp av paddlar. Ett gäng längder när jag fokuserade på andningen. Lite ”fria” längder. Ett gäng med dolme. Och sen avslutade jag med 4 x 100 meter innan det blev dags för duschen.

Simning

Blöt i håret och nöjd i själen

Direkt från badet gav jag mig hem till föräldrarna. Bjöds på mellanmålsmackor och hembakad kaka och en pratstund. Sen plockade jag med mig mamma för att gå ut med Zammy. Det är alltås Daniels föräldrars hund, som var ensam hemma på eftermiddagen. Så det var ett perfekt tillfälle att få lite hundmys, lite solstrålar på näsan och en skogspromenad. Finaste Zammy.

Finaste Zammy

Finaste Zammy

Efter simning, mellanmål och hundpromenad var det dags för lördagsmys hos Mathilda. Plockmat, vin och bubblande stod på agendan. Mathilda var gräsänkling, precis som jag, så vi passade på att umgås och jag fick träffa Esther med. Så inte nog med att lördagen innehöll hundmys, den innehöll bebismys med. Eller åtminstone barnmys, var nu gränsen mellan barn och bebis går.

Untitled

Fruktfat, räkor och rosé. Sen var planen bubbel gånger två – Jazzuci och Cava. Men precis när vi tänkte förbereda oss för dagens andra bad så vaknad barnet igen och efterföljande nattningsförsök misslyckades. Så tillslut gav vi upp. Eftersom både jag och Mathilda verkade tröttare än Ester. Så vi packade in oss allihopa i dubbelsängen och somnade gott långt innan tolv. Värsta draget alltså!

Strax innan åtta väcktes vi av en glad bebis som snurrade runt i sängen och ville läsa böcker. Mycket kan sägas om bebisar, men att väckas av någon som från första stund är på genuint bra humör är en bra start på dagen!

Veckans Nay – insnöade människor

Jag tänker inte ens utveckla veckans Nay – torsdagens inlägg får sammanfatta de negativa sidorna med den här veckan.

Som ett ”bonus gnäll” kan jag ju få sucka över allt pappersarbete och komplicerade ansökningar som USA tycker man ska fylla i bara för att få flyga till Amerika. Efter lite ångest här på kvällen över att ansökningen inte gick igenom för ESTA så pustade jag nyss ut när allting visade sig vara grönt ändå. Snart är det semester!

Veckans Yey och Veckans Nay – Simboost och folk som inte respekterar andra

15 oktober, 2017

Veckans Yey – Simboost

Som jag hoppades så lägger jag helt klart Simboost till veckans yey. Har spenderat helgen med X-antal längder simning. Jag har fått simma med snorkel, använt paddlar, simmat med dolme, övat utandning, inandning och fått kallsupar. Vi har rullat runt bojar, rullat över varandra och fastna ovanpå varandra. Vi har haft masstart, jaktstart och armbågar mot tänder. En boxare kan tydligen hitta närkamper i det mesta…

Helgen har varit kul, svinjobbig och värd!

Simboost

Här checkade vi in i fredags eftermiddag för första passet simning. Fredagen innehöll också filmning av utgångsläge. För alla sporter är det helt klart guld värt att se sig själv in action. Där ser man tydlig vad man gör bra och vad man kan förbättra.

På lördagen träffades vi utanför simhallen redan klockan 08.00 för uppvärmning med simfys och ett  tvåtimmars pass. Sen blev det simteori och lunch. Efter lunch gick vi individuellt igenom de filmer som vi hade spelat in under fredagen. Både från sidan, framifrån och under vattnet. Superbra att se alla vinklar!

Simboost

Jag fick beröm för bra vattenläge och tips på hur återföringen, catchen och andningen kunde bli bättre. Som jag sedan ägnade lördagens eftermiddags åt att försöka tänka på. Lagom trött intog jag ryggläge resten av lördagskvällen och var glad att föräldrarna agerade all inclusive.

Söndagen började också tidigt med start klockan 08. Inte varje dag som en sjusovare som jag har gjort ett tvåtimmarspass klockan 10 en söndag! Sen blev det ännu mer teori, några polletter trillande ner! Lunchen intogs på Clarion Bolinder Munktell där alla tillresande bodde, och jag fick höra många spännande träningsberättelser. Spenderade alltså helgen med massa folk som gjort inte bara en utan flera Ironmans, cyklat Vätternrundan massa gånger, simmat milen och sprungit Ö till Ö. Eller vad sägs om att var säkert 70 och hänga på träningsläger – en sådan kruttant vill jag vara när jag blir stor! Coolt!

Med ett gäng med sådant tränings-cv kändes det okej att bli ikappsimmad i jaktstarten. Men det sved lite…

Var det någon som sa Open Water Simning i Kroatien?!

Veckan Nay – folk som inte respekterar andra

Egentligen vill jag inte gnälla den här veckan. Fick fundera en bra stund på vad som varit mindre bra den här veckan. Precis som det ska vara!

Men jag kom att tänka på en diskussion som vi hade på jobbet i veckan och som verkligen irriterar mig. Nämligen folk som anser sig själva så viktiga att man inte respekterar andras tid. Folk som kontinuerligt kommer för sent, ignorerar deadlines och dubbelbokar sig. Visst, det kan hända ibland. Men när man sätter i system att vara sen, eller inte respektera möten som man bokat. Då är det faktiskt inte okej.

När man anser sig själv vara så viktig att andras tid inte spelar någon roll för en.

Personligen tycker jag att folk som beter sig stressat har fått något om bakfoten. Om jag springer runt och hetsar, försöker trycka in ett möte på 10 minuter när jag inte har tid, eller försöker maila samtidigt som jag pratar. Då gör jag ingen en tjänst. Om någon kommer in och frågar ”har du tid” så tar jag mig oftast tid. Även om jag egentligen hade planerat något annat. Som chef tycker jag det är viktigt att finnas och lyssna. Om någon tar sig tid att komma till mig och jag kan avvara 5 minuter utan att verka stressad, så kommer alla bli lyckligare av det. Dessutom kanske det sparar mig 20 minuter mailande och massa missförstånd.

Såklart har vi alla dagar när det kör ihop sig och det faktiskt är stressig. Men för det behöver jag inte agera stressigt. Ta ett djup andetag och börja beta av det jag behöver göra. Utan att stressa inför andra. Eller inte respektera andra genom att strunta i det jag planerat tidigare.

Veckans Yey och veckans Nay – Badrumsbeslut och insikter

8 oktober, 2017

Swiiiiiiish – ännu en vecka lider mot sitt slut!

Veckans Yey – Badrumsbeslut

Ibland är det alldeles för tydligt vems dotter jag är. Nytt badrum betyder på tok för många beslut. På tok för många! Men nu är det äntligen gjort. Kakel, inredning, placering, lister och foder. Imorgon åker ritningar och listor iväg till hantverkarna, äntligen kan vi kryssa av att besluten till badrummet är tagna och bara arbetet kvarstår. Det kommer ske strax innan jul. Så nu är det bara vänta och hålla tummarna för att det blir bra! Det tror jag nog.

Det kommer helt klart mindre rosa och rosettigt än dagens badrum. Med normala blandare utan varmvatten OCH kallvatten kran. Påfund att ha 2017! Nu blir det tillbaka till ljust och fräscht. Lampor speglar och snygg inredning. Och rätt fall! Ser så fram emot att slippa torka halva golvet varje gång jag duschat. Och att slippa försöka hitta en bra värme och tryck med två kranar i duschen varje gång. Så med det sagt kan det typ bara bli bättre. Längtar till badrumssäsong 2018!

Så här ser det ut när man försöker bestämma sig!

Veckans Yey och veckans Nay - Badrumsbeslut och insikter

Veckans Nay – Insikter

De säger att man älskar sina föräldrar villkorslöst när man är ett litet barn. Att man inte klarar av de när man är tonåring. Och att man hittar tillbaka till varandra när man blir äldre. När man blir klokare och mer insiktsfull kanske. När man inser att sina föräldrar bara är vanliga människor. Inte superhjältar som man trodde när man var liten. Små, små barn tror att ropar man på mamma/pappa så löser allt sig. Ju äldre vi blir ju mer inser vi att de inte kan allt.

Vi inser att de runt omkring oss också blir föräldrar och hjältar för sina barn. Men vi vet med säkerhet att de inte kan allting. Vi börjar förstå att våra föräldrar gjorde så gott de kunde. Allihopa. Utifrån sina förutsättningar. Och vi inser att de inte är odödliga. Även fast vi helst vill tro motsatsen. För vem ska vi ropa på sen?

Vi inser att alla de där sakerna som de gjorde när vi var små, som gjorde oss galna. Helt plötsligt står vi där och gör de själva. Även fast vi fortfarande tycker det är hopplöst. Vi säger kommentarer som får oss att börja skratta för vi inser att det just var mamma/pappa som hoppade ut genom munnen. Vi inser att någonstans blir vi den där kopian som vi inte, under några omständigheter, skulle bli. Vi kämpar emot. Eftersom jag inte har barn själv har jag väl än så länge lyckats rätt bra. Förutom att jag alltid muttrar när jag kommer hem från jobbet, blir mentalt trött av för mycket beslut på en gång och omåttligt sur över småsaker. Nåja, ganska bra då. Men jag inser att det kanske kommer bli ännu värre. Men det kanske inte är så dåligt ändå? Med lite klokare, mer insiktsfulla ögon kanske de där pinsamheterna inte var så värst farliga.

Veckans Nay får går helt enkelt till insikterna om att våra föräldrar inte är superhjältar, även om vi nog alltid kommer försöka tro det. Innerst inne.

Veckans Yey och veckans Nay - Badrumsbeslut och insikter