Den eviga rädslan för förändring.

Den eviga rädslan för förändring.

Det är en mänsklig faktor att känna sig trygg där man är. Att jobba emot förändring. Lite eller mycket och vissa är värre än andra.

Jag anser mig tillhöra de som i mångt och mycket omfamnar förändring. Förändring tar en utanför komfortzonen. Att vara utanför komfortzonen får en att vara på topp. Kalla det rädsla, obehag eller adrenalinkickar. Men det är något skräckinjagande härligt med att vara utanför sin trygghetszon.

Men det är det verkligen inte alla som tycker. Och rädslan att tvingas utanför sådant man gjort likadant i 150 år får folk att göra de mest konstiga sakerna. Reaktioner från människor som känner sig pressade till förändring är häpnadsväckande. Lugna personer blir hyper, glada blir arga och eftertänksamma blir impulsiva.

När förändringen knackar på dörren gör vissa allt för att förneka att den är där. Ignorerar in i det längsta. Vägrar öppna. Men när förändringen tillslut bryter sig in, trots motstånd, blir försvaret mot inkräktaren ett regn av ologiska resonemang som försöker mota den i dörren. Resonemang om hur mycket bättre det var förr. Även fast förr egentligen inte var något bra alls – om frågan hade kommit när förr var nu. När enda alternativet är framåt känns den gamla tryggheten så mycket vackrare än den egentligen var. Krampaktigt hålls det fast vid då. Snälla, snälla låt inte förändringen bryta sig in.

Men ibland finns det faktiskt inga val. Ibland måste man inse att förr inte var något bra. Att man måste släppa taget och se vart de nya vindarna blåser. Men för somliga känns milda brisar som en storm. Ett sådant brutalt oväder att man fruktar för sitt liv. Att sjön bara gungar lätt och solen stiger vid horisonten hjälper inte. I själen tornar orosmolnen upp sig och allt blir höjt i dunkel.

Att försöka vara fyren i ovädret som pågår hos dessa själar är sannerligen inte lätt. Det blåser runt knutarna. Det finns en anledning till att en fyr har en konisk bas. Stormen viner runt den, men fyren står stadigt trots vindarna och vågorna.

Till alla er som gör ert bästa för att vara ljuset i mörket för vilsna själar. Ni är grymma! Vi är grymma! Så länge vi lyser starkare och klarare, än stormen är vild, så kommer de hitta ut på andra sidan. Glöm inte det!