I och med Black Friday har det ju varit en väldig diskussion kring det här med konsumtion. Något som jag själv började ifrågasätta på riktigt för sådär sex år sedan ungefär. Varför just för sex år sedan då? Vad hände?
För sex år sedan…
Kom mina föräldrar åter igen upp med en stor flyttbil till Luleå. Ni vet en Volkswagen Sprinter, inte den största flyttbilen men nog stor för att den ska räcka för en ynka etta på 28 kvm. Jag kan säga att vi maxade den där bilen till bristningsgränsen med pryttlar. Visserligen bord, stolar, säng och kök. Men det var också massor av böcker, kläder, väskor och andra saker man inte kan leva utan.
Någonstans där mellan att vi packade ner 20 par jeans och 20 väskor av olika slag insåg jag att mängden nya saker som flödade in, inte skulle vara hållbart över tid. Egentligen inte ur ett miljöperspektiv, utan av perspektivet att jag helt enkelt inte skulle få plats i en vettig lägenhet. Var sjutton skulle jag ha alla prylar? Och ville jag verkligen att det skulle vara ett sådant här jätteprojekt varje gång jag skulle flytta?
Använda allt
Jag kanske inte insåg det då. Men har insett det nu, och kanske efter att jag träffade Daniel. Att jag och mamma ofta använde shopping som en social aktivitet. Och vi var och är inte ensamma om det. Men jag insåg att det inte är en hållbar aktivitet i längden. Jag köpte för mycket nya saker innan jag ens hann använda sönder någonting. Dessutom är jag världssämst på att slänga. Så allting hamnar på hög och hälften i garderoben hittas inte.
Det som hände i Luleå var att jag ägde en drös med luvtröjor, och införskaffade en drös med luvtröjor till från diverse föreningar jag var med eller ställen jag åkte till. Som I-sektionen, Riksgränsen och typ Hard Rock Café. Av den simpla anledningen att jag bodde i luvtröjor. Sen kom ex-jobbet och även om jag då insett att jag inte borde köpa mer grejer, så var luvtröjor inte ett vettigt klädesplagg att ha på jobbet. Så jag var tvungen att köpa lite mer propra kläder. Alltså blev garderoben trots det större. Men jag märkte också att jag började använda skjortor och andra finare kläder som jag redan ägde, men som inte hade använts frekvent under studietiden. Behovet var ett annat och användandet skiftade.
Avstå från att köpa nytt
Jag började också aktivt avstå från att köpa nya grejer. Jeans hade jag handlat en uppsjö på rea i Luleå. Jag hade tydligen en extremt bra storlek (med andra ord en som andra inte hade) och jag köpte många G-star jeans för typ 200 spänn som annars kostade 1200-1300 kronor. Det var för bra för att avstå. (Och har också gjort mig sjukt snål när det gäller jeansinköp – vilket gäller fortfarande! Vadå 70% rea – de här kostar ju fortfarande typ 800 spänn. Glöm det!) Så jag började använda alla nya fina jeans – hade till och med ett par som under lång tid hängt oanvända.
Under gymnasiet handlade jag kopiösa mängder BH:ar med matchande trosor. Några BH:ar har såklart gjort sitt. Men jag har fortfarande ett gäng kvar som fungerar utmärkt. Tror faktiskt inte att det är många av de BH:arna jag äger som är inköpta de sista åren. Med tvätt och bra skötsel håller även billiga BH:ar och kläder länge!
Köpa nytt eller använda gammalt
Så nu, 2018, snart 2019 så ställer jag mig ibland frågan. Tycker folk att jag har gamla kläder? Eller är det bara jag som vet att grejerna har många år på nacken?
Jag har ju haft kollegor som man verkligen sett att de haft tröjor från 70-talet. Helt fel och ja, allmänt slitna. För jag vill ju ändå trots allt se välvårdad ut. Såklart!
Jag köper inte trend grejer, utan försöker att tänka på att det jag köper nytt ska passa in och vara användbart i en still långtid framöver. Jag har ingen form av köpstopp (som Emilia haft i flera år nu!) men försöker verkligen fundera igenom vad jag behöver. Både för att garderoben sex år senare fortfarande svämmar över av luvtröjor, T-shirtar och jeans. Även om Jeansen nu faktiskt börjar sjunga på sista versen många av de.
Märkes jeans – nyproducerade
Om jeansen – köpa nytt eller laga gammalt
Men när det gäller jeansen har jag en mor som är grym på att laga saker. Jag hade ett par Nudie jeans (†RIP) som var mer lappar än originalbyxa. Och de flesta av mina jeans har jag slitit hål på någonstans men hon har lagat de. För som ni vet blir ju jeans bara skönare med tiden. Och varför ska jag slänga de när de är fullt dugliga? Efter att ha struntat i några ”små hål” vet jag att det är det sämsta man kan göra ur lagningssynpunkt. Laga hålen så fort de uppkommer, för de blir snabbt större och de klassiska gigantiska hålen på knäna uppkommer snabbare än man tror. Vi borde faktiskt lära oss att laga våra kläder bättre igen! Inte för att vi inte kan köpa nya, eller inte har råd, utan för att vi borde ta hand om de resurser vi redan har. Heja husmorskunskaperna där liksom. (Note to self: Lär dig laga hål)
Lappade Nudie Jeans – lagade
Men ibland frågar jag mig – ska jag köpa nytt eller laga gammalt? Mest för att det är ”köpa nytt” som är normen idag. Hur vrickad den än är. För det är ju många tusenlappar som min mamma sparat mig genom åren. Tusenlappar som jag kan lägga på upplevelser, eller andra saker (eller kläder) som jag behöver.
Det här blev ett långt inlägg och jag känner att jag har mycket kvar att säga. Kommentera gärna vad du tänker om köpa vs laga i kommentarsfältet! Lagar du något?
