December och Egentid

12 december, 2021

Skriver instagrammeddelanden med en gammal vän. Ser på Sleepless in Seattle och funderar över romantik. Toppar upp det med första avsnittet av Sex and The City. Galet hur gamla både filmen och serien blivit. Hur inte 2021 de är. Dricker två öl och en kopp glögg, käkar en lussekatt och njuter av skaldjur när mannen i huset inte är hemma.

Hamnar här framför tangenterna och funderar över skillnaden mellan att bo i en etta själv och ha ett liv där man bor i hus, är sambo och försöker driva bolag samtidigt. Det är rätt stor skillnad. Inte nödvändigtvis att det ena är bättre än det andra. Men vi kan väl konstatera att det runnit en del vatten under broarna. Minst sagt.

Funderar över hur livet skulle se ut om dygnet hade flera timmar. Funderar över hur alla flerbarnsföräldrar ens hinner med något. Funderar över hur vissa är så bra på att få en sak gjord. Hur gärna jag skulle vilja göra fyrtiotvå saker samtidigt, och inte sällan faktiskt försöker. Hur svårt det är att finna ett kall och hålla sig till det. Det kommer nog aldrig bli min grej. Men kanske, kanske kan jag lära mig fokusera på en grej tillräckligt länge för att komma framåt. Göra olika saker i omgångar. Men inse att jag aldrig kommer vara fokuserad nog på att bli expert på något. Jack-of-all-trades, that’s me. Och jag är inte säker på att det nödvändigtvis är dåligt. Det är bara något annat.

Julkalender

Förra året gjorde jag en julkalender. En sådan som innehöll alla saker jag ville göra i December, som att baka, julpynta och klä granen. En to-do-list i kalenderform. Jag kommer aldrig bli för gammal för en adventskalender. Så jag gjorde en i år med, funderade över vilka små och stora saker som skulle göra mig glad under December, och så skrev jag ner de. Dag för dag.

Idag har jag julpyntat. Det skulle jag gjort i måndags – det blir inte alltid som man tänkt. Men nu är det gjort. Det är något speciellt med att ha små söta gubbar, tomtar och fina saker i huset. Jag är inte mycket för ”krafs” i vanliga fall, men julen får gärna vara väldekorerad. Det ger värme att se fina saker när världen utanför slaskar. Vilket jag kan intyga att den verkligen gjorde när jag idag sprang den andra julkalenderns 48 minuter på isiga, slaskiga vägar genom skogen. (RaceOne kör en julutmaning, och Enequi är med lucka 1-24 är dagens motionstid för löpning eller promenad för dagen. Den fick mig i alla fall ut!)

Imorgon ska jag på julkonsert och på måndag står det lyssna på luciatåg i lucka 13. Fördelen med att vara vuxen är att man får veta vad som är i luckorna i förväg. Längre fram ska granen kläs, vörtlimpa bakas och just det, julkorten de skulle jag skrivit med.

Att blogga

Visst är det så att bloggandet har minskat. Inte bara från mig utan överlag. Influencers har flyttat till instagram och skriver lång inlägg under välredigerade bilder, eller vloggar på youtube. Instagram är både härligt och hopplöst. Ger inspiration och slukar tid. Men det finns något speciellt i de långa tankarna. De som ändå har i alla fall lite mer utrymme i en blogg. Möjligheten att börja någonstans och hamna här. Känslan av att låta fingrarna flyga över tangenterna och förmedla någon slags känsla som bara kan skrivas och aldrig uttalas. Känslan av att kunna skriva fritt, sväva iväg och strunta i att det här inlägget stuckit iväg någon helt annan stans. Och jag är inte den första att göra detta. Alla vi som uttrycker oss i skrift, vi vet värdet av att bara låta fingrarna spela mot tangenterna och se var det bär av. Vi som inte kan förstå hur tre meningar till ett social mediainlägg för någon kan tyckas svårt. Vi som alltid skrev 4 sidor när det skulle vara 2. Vi som tänker med fingrarna och drömmer med orden.

Väder och Corona

25 maj, 2021

Det är Maj. Idag har det snöat, haglat och regnat. Just nu lyser solen. 2021 bjuder på riktigt klassiskt April-väder hela våren. I morse läste jag på Let’s go explores instagram att det ju snart är försommar. Hur sjukt?! När jag vaknade lyste solen från klar himmel och jag beslutade mig för att lägga om morgondagens löppass till idag eftersom vädret såg betydligt mycket mer lovande ut idag än prognosen för imorgon. Men när jag väl käkat våffelfrukost (min nya favorit proteinvåfflor med Tyngre Saffranspudding och dinkelmjöl) hade vädret bestämt sig att slå om helt.

Så jag gjorde om mina planer igen. Iklädd löparkläder blev det bilen till gymmet och ett helkroppspass alá Mized. Men det efter att jag fixat till dagens dos av surdegsbröd. Det har som sagt blivit nystart på det här under Corona året. Och appropå det. Sedan senaste gången jag skrev har jag lyckats avverka en Corona-infektion med. Den korta historien om det.

Om Corona

Jag har följt restriktionerna, varit väldigt försiktig och enbart träffat ett fåtal kollegor och några få nära. Sen hade jag möte måndag, den 15e Mars. Den 17e mailar hen och informerar att hen fått 40 graders feber under natten och att en närstående fått bekräftade Corona och även hen kort där efter. Jag har i samma veva lovat att skjutsa mamma till Stockholm (för att undvika tåget) och får ställa in med 15 minuters varsel. Känner att efter ett möte i ett mindre konferensrum känns det ganska kört. Jag får en tid att göra ett PCL-test på fredag morgon, men känner inga symptom. Under helgen får jag ett negativt provsvar. Härligt! Däremot har jag börjat känna mig lite hostig, men pollennivåerna är också höga och jag är pollenallergiker.

Under början på veckan efter känner jag mig lite seg och lite kraxig i halsen, typ som en vanlig förkylning. Jag håller mig hemma för säkerhets skull och träffar ingen. I mitten på veckan försvinner doften från kaffet. Varnings signaler! På torsdagen ska vi ha ledningsgruppsmöte och jag tror att det är de höga halter av pollen som fortsätter spöka eftersom testet var negativt, men luktbortfallet säger ju annorlunda. Jag bestämmer mig för att vara med på distans för att återigen inte riskera att smitta ner någon av misstag. Jag beställer ytterligare ett PCR-test den fredagen eftersom jag har symptom nu och vet att jag träffat någon som haft Covid. Svaret på detta kommer senare på fredagkväll. Positivt. Attans.

Alla planer fick ställas in och jag och Daniel fick isolera oss i två veckor. Inga, ens små, födelsedagsfiranden för Daniel eller Mamma blev det. Smittskyddet ringde i slutet av efterföljande vecka och konstaterade att jag hade betett mig exemplariskt och att enligt deras standarder var jag nu redan friskförklarad om man räknade från dagen symptomen kom. För säkerhets skull karantänade jag mig själv i 14 dagar innan jag såg någon igen.

Men jag kom lindrigt undan. Lukten är fortfarande inte vad den borde vara. Smaken försvann aldrig helt, men eftersom lukten gjorde det (jag luktade direkt ur fisksås-flaskan och Nada, inget luktade något) så försvann även stora delar av smaksinnet. Men söt, surt, salt och sött fanns kvar. Men jösses vad handikappad man blir utan lukt! Den här grädden – är den dålig? Smaken är ju – tja lite konstig, men vad smakar grädde utan smak? Daniel – föga hjälp här. Men efter en större sipp, blää, bäskt. Den fick åka. Men förutom mina sega dagar, hosta i början så blev det inte värre än en förkylning. Skönt det!

Däremot har jag någon månad efter det nu haft lite problem med blåsor i munnen, har just nu en på tungan som gör vansinnig ont då den konstant kommer emot en tand när jag pratar. Känns som jag piercat tungan och ibland känns det som jag pratar så också! Men som sagt. Jag kom lindrigt undan. Även om jag såklart hellre hade sluppit. Det känns som det finns så många konstiga följd effekter, som lukten (lite metalliskt luktar kaffet fortfarande, som är min referenskälla på lukt).

Det här blev tydligen ett post-corona inlägg. Men jag får väl skriva om något muntrare nästa gång. Jag har nu i alla fall lyckats trappa upp träningen efter Coronan igen. Och det känns så skönt!