När Camilla frågade mig om jag skulle hänga med när Samuel Bark skulle köra lördagspass med thaiboxning, på Combat i helgen var mitt svar enkelt. Jaa!
När vi skulle flytta från Täby var hänget, träningen och vännerna på Combat det som jag verkligen inte var sugen att flytta ifrån. Hade det inte funnit thaiboxning i Strängnäs hade det varit ett ännu svårare beslut. (Att de sedan la ner innan vi hann flytta dit är en annan historia, och början på min Ju-jutsukarriär.)
Så idag var det dags. Klockan ringde 07.00 och strax efter 08 svängde jag ut från tomten. Påväg mot Täby.
Täby känns ändå så hemma. Combat Academy med. Trots att det gått typ ett år sen jag var där sist kändes det hemma. Efter två dubbelpass kändes det ”som vanligt”. På gott och ont, för damnit jag saknar det verkligen!
Jujutsun blir bättre och bättre, och jag blir bättre och bättre. Dessutom kände jag idag att den hjälpt mig även bli bättre i thaiboxningen – vilket är kul. En dag kanske det blir riktig come back. Inga handskar ska läggas på någon hylla. De ligger i säkert förvar i träningsväskan.
Samuel Bark – Thaiboxning
Samuel ”Sammon Dekkers” Bark, tävlar i thaiboxning på högsta nivå (Han har den världsberömda WBC International Champion-titeln och vunnit SM-Guld) och har under flera år bott, tränat och tävlat i Thailand. I lördags höll han ett seminarium på Combat Academy, uppdelat i två pass. Första delen handlade om försvar och kontringar. Höfterna och rumpan fick sig en omgång, då ben blockeringar utgjorde en stor del av passet. Riktigt bra att nöta in. Andra delen av dagen bestod av anfallsstrategi och knockout-tekniker. Finter, en fin svep-teknik och möjligheten att plocka fram kraften i högerhanden var några av godsakerna.
Det var en riktigt bra dag, på bra nivå. Både för erfarna och mindre erfarna thaiboxare. Vi gick igenom bra tekniker, men hade också möjlighet att nöta in de som Samuel visade, vilket ofta är det svåra. Det där med att faktiskt komma ihåg vad man lärt sig!
Jag va riktigt nöjd med mig själv. Trodde jag skulle känna mig mycket mer ringrostig och möjligen slagrädd. Men både tekniker och sparkar kändes förvånansvärt bra. Camilla tyckte till och med att en del av sparkarna var bättre än vanligt. (Om så var fallet låter jag vara osagt). Men efter så lång tids uppehåll så kändes det sjukt kul, och bra att den där thaiboxningen ändå sitter i ryggraden.
Dagen resulterade i några fina blåmärken på armarna och några ömma kroppsdelar. Precis som det ska vara efter några riktigt bra thaipass!
Andra texter om thaiboxning:
Dubbelpass Thaiboxning
Jay Elder
Thaiboxning och vårsol
No Comments