Browsing Category

Karriär

Packa väskor och stöka runt

28 november, 2017

Hej!

Blir tyvärr ett snabbt inlägg här idag. Det är mycket som är pågång just nu. Huset är ett endaste virrvarr av prylar och badrumsrenoveringen börjar så smått kicka igång. Vi har vattenburen värme i hela huset som konfunderade hantverkarna endel. Men förhoppningsvis får rörmokaren koll på det imorgon. Smartot som installerade golvvärmen hade nämligen inte märkt upp rören – jippi. Så jag och Daniel har stängt av värmen rör för rör sen i helgen – och i alla fall konstaterat några rör.

Sen har jag packat också. Ett virrvarr av väskor. Smaka på den här. En väska som ska med till jobbet imorgon, tillsammans med arbetsväskan och frukostsmoothien. Handbagageväskan har packning för en onsdagnatt och torsdag i Finland. Sen har vi fredag, lördag och söndagsväskan. När jag landar sent torsdagkväll blir det till övernattningslägenheten i Eskilstuna där vi delvis ska bo när de renoverar badrummen. Där – mitt i natten, måste jag packa om handbagaget med saker inför helgens spa i Västerås, som jag fick av älsklingen i födelsedagspresent och plocka fram lite jobbkläder. Där stannar vi sedan över natten så behöver således lite kläder för lördagen med. Och, som att inte det räckte – så är det 30-årsfest på kvällen, som jag också var tvungen att packa kläder till. Och söndagen. Pust. Tur att jag älskar att packa…not. Men den som lever den lär!

Back to the 80’s

23 november, 2017

Jag missade ju liksom det mesta av 80-talet. Och det jag inte missade kommer jag ju knappast ihåg. Men igår fick jag återuppleva 80-talet. En mycket trevlig upplevelse.

Det här är då jag och mitt rockband. Visst är vi fina?!

Okej, låt oss ta det här från början.

Jag har alltså varit på mässa i Göteborg. Krandagarna närmare bestämt. Inte kram-dagarna som min mamma ”tror”. Även fast jag fick ett gäng kramar. Mer om det vid ett senare tillfälle.

Krandagarna är en återkommande mässa/konferens som hålls varje år för lyftindustrin. Det är också standard att första dagen avslutas med en middag med tema. I år var det alltså 80-tal. Och alla utrustades med diverse 80-tals attiraljer. Jag hade snyggaste röda peruken, en snorgrön boa och några nätaktiga handvärmare i samma sexiga färg.

Det roliga med detta är att verkligen alla går all in. Och när gubbar runt 50 går all in då blir det fest. Jag avslutade kvällen tidigt vid 23 men var ändå riktigt sliten i morse. Man är ju inte 20-längre som det sägs… Förkylning, för få timmar sömn, och väldigt länge sen jag drack mer än bara någon öl märktes. Men måste ändå säga att jag lärt mig vad som är ganska lagom. Kanske blir lite äldre och lite klokare ändå.

Kul hade vi i alla fall. Och mässan och konferensen var också bra. Lyckades få fram några bra leads och diskussioner med kunderna alldeles själv, så det kändes bra.

Hörrni – snart är det helg igen! Fast det tänker vi ju inte på för man ska ju njuta av dagen. Business-with-pleasure som Olof Rölander som föreläste för oss förutspråkade. Var nog andra eller 3e gången jag lyssnat på Olof, han är bra!

Den eviga rädslan för förändring.

19 oktober, 2017

Den eviga rädslan för förändring.

Det är en mänsklig faktor att känna sig trygg där man är. Att jobba emot förändring. Lite eller mycket och vissa är värre än andra.

Jag anser mig tillhöra de som i mångt och mycket omfamnar förändring. Förändring tar en utanför komfortzonen. Att vara utanför komfortzonen får en att vara på topp. Kalla det rädsla, obehag eller adrenalinkickar. Men det är något skräckinjagande härligt med att vara utanför sin trygghetszon.

Men det är det verkligen inte alla som tycker. Och rädslan att tvingas utanför sådant man gjort likadant i 150 år får folk att göra de mest konstiga sakerna. Reaktioner från människor som känner sig pressade till förändring är häpnadsväckande. Lugna personer blir hyper, glada blir arga och eftertänksamma blir impulsiva.

När förändringen knackar på dörren gör vissa allt för att förneka att den är där. Ignorerar in i det längsta. Vägrar öppna. Men när förändringen tillslut bryter sig in, trots motstånd, blir försvaret mot inkräktaren ett regn av ologiska resonemang som försöker mota den i dörren. Resonemang om hur mycket bättre det var förr. Även fast förr egentligen inte var något bra alls – om frågan hade kommit när förr var nu. När enda alternativet är framåt känns den gamla tryggheten så mycket vackrare än den egentligen var. Krampaktigt hålls det fast vid . Snälla, snälla låt inte förändringen bryta sig in.

Men ibland finns det faktiskt inga val. Ibland måste man inse att förr inte var något bra. Att man måste släppa taget och se vart de nya vindarna blåser. Men för somliga känns milda brisar som en storm. Ett sådant brutalt oväder att man fruktar för sitt liv. Att sjön bara gungar lätt och solen stiger vid horisonten hjälper inte. I själen tornar orosmolnen upp sig och allt blir höjt i dunkel.

Att försöka vara fyren i ovädret som pågår hos dessa själar är sannerligen inte lätt. Det blåser runt knutarna. Det finns en anledning till att en fyr har en konisk bas. Stormen viner runt den, men fyren står stadigt trots vindarna och vågorna.

Den eviga rädslan för förändring

Till alla er som gör ert bästa för att vara ljuset i mörket för vilsna själar. Ni är grymma! Vi är grymma! Så länge vi lyser starkare och klarare, än stormen är vild, så kommer de hitta ut på andra sidan. Glöm inte det!