Vi fortsätter där vi avslutade förra inlägget – Lördagseftermiddag på cykel – på Ekerum.
Lunchbuffén var alltså smaskens efter att man varit igång sen klockan 07 en lördag. Det händer ju liksom inte varje helg i mitt liv direkt. Lagom när matkomat slog till var det dags att trampa iväg igen. Denna gång var det ut i skogen direkt. Vi skulle nämligen trampa uppförsbackar. Inte små löjliga, inte långa som aldrig tar slut utan en brant sak som inte var så värst lång, men desto svårare att ta sig upp för.
Elna hade tagit in assistans och både ”chefsmekanikern” aka sambon och mamman var på plats. Alla tre minst sagt haj på cykel. Vi cyklade svarta leden med sikte på backen. Som ett myller av cyklar kom vi sedan fram.
Att cykla i backe
Ni vet ju hur backar och kameror trivs tillsammans. Kameran ljuger så det skriker – det går liksom aldrig att få fram djup eller höj på ett bra sätt. Men trust my words det var faktiskt rätt brant. Efter en superfin vår var det dessutom väldigt torrt på stigarna. Det innebär att det är svårt att få cykeln att behålla greppet i marken. Det gäller därför att hålla låg tyngdpunkt och ”bli ett med cykeln”. Dessutom ska det växlas på rätt ställe och benmusklerna har förslagsvis sina 10 000 timmars träning innan man ger sig av. 10 000 timmar var det ingen annan än de tre ovannämnda cyklisterna som hade uppnått. Ingen annan tog sig således heller upp för backen. Men några var nära. Några välte. Och några – som jag – kom helt inte längre efter en stund. Men det var riktigt bra träning och bra att veta hur man ska göra nästa gång!
Och nedför…
Efter att vi alla gjort några försök körde vi vidare längs stigen. Efter en uppförsbacken kommer alltid…just det… en nedförsbacken. Så nu var det dags att träna på att köra i nedförsbacke. Som dessutom slutade i en klassiskt sandig stig – typsikt Öland. (Men det har ju jag och Daniel tränat på under våra årliga cykelturer i Löttorp). När det gäller en nedförsbacke så ska man se till att ha tyngden långt bak istället. Det innebär då inte att sitta på sadeln och vara allmänt tung. Utan här gäller det att hänga bakom sadeln. När jag övade råkade jag ”sätta mig” på däcket – jag tolkade det som att det var tillräckligt långt bak och långt ned…
Resten av passet blev lite stigar tillbaka till Ekerum. En bit cyklade vi så sakta vi bara kunde. Det visade sig vara väldigt, väldigt sakta. Här kände jag att krypkörningen för MC gav stor nytta.
After bike
När vi kom tillbaka samlades vi alla ute – njöt av solen, och lärde oss hur man kan parkera en jädrans massa cyklar på samma ställe. (Typiskt tråkigt däremot om en välter).
I äkta blogg anda var jag ju sen tvungen att testa spa:et. 32 grader varm pool, Jacuzzi, fotbad och relax. Dessutom var jag överlycklig över kaffet som jag hittade. De små sakerna i livet ska man ju uppskatta, eller hur! Att få bada och masseras lite i bubbelpoolen satt fint efter en hel dag på cykel.
Kvällen avslutades sedan med pizzabuffé och en italiensk öl. Summa summarum, en mycket bra lördag!
To be continued…
