Idag var en sådan dag där jag kände att det jag och min kropp och psyke behövde mest var en lugn dag med läsning, promenad, frisk luft, och långfrukost. Egentligen var det ju som bekant sparring idag. Varje söndag får jag alltid pusha mig själv iväg till träningen med vetskapen om att när jag väl är där är det riktigt roligt och känslan efteråt är underbar. För ingen har någonsin ångrat ett träningspass som min kära sambo brukar säga. Så jag gick igenom den loppen i huvudet några gånger i morse och tänkte att jag borde verkligen gå iväg och träna. Men känslan var att jag verkligen längtade efter en sådan där dag som mina helger alltid var när man var mindre. Man gick upp, käkade frukost och pappa frågade ”vad ska vi göra nu då?” och familjen i någonstans gemensam brainstorming försökte komma på något bra att göra. Promenad brukade bli beslutet rätt ofta. (Vilket jag var mindre entusiastisk över. Inte förrens på senare åren (låter som jag är minst 80!) har jag liksom sett charmen i att ta en promenad). Så det brukade bli oplanerade dagar med inte massa saker bestämt. Imorse saknade jag det. Daniel hade åkt iväg tidigt och det var tyst och lugnt i lägenheten. Så jag bestämde mig för att ska jag vara hemma från träningen så ska jag verkligen besluta att det är för att jag vill det och inte bara för att jag är lat, och då ska jag njuta av det. Så jag bestämde att jag skulle stanna kvar hemma. Jag stekte pannkakor, gjorde kaffe (Lungo som jag lärde mig att det hette igår – en ”utdragen” espresso alltså med mer vatten), skalade en morot och gjorde ”hallonsylt”. Sen blev det långfrukost med boken bredvid mig.
Efter det fortsatte jag läsa boken i soffan. Tills jag kände att jag behövde en läspaus och tog en mysig höstpromenad. Vad fint det är i Sverige nu! 
Nu blir det nog lite mer läsning innan kvällsmat. Tänkte mig fetaostbiffar och rotfrukter i ugn!
0