Idag kom dagen D – operationsdag. Jag jobbade som vanligt till lunch och sedan blev det hem för att lite snabbt käka någonting och ge mig iväg till sjukhuset. Visade sig att jag redan hade sponsrat landstinget med lite för mycket cash i patientavgifter (när hände det senast!) så dagens besök blev gratis och sen blev det frikort ett bra tag framåt. Så nu kan jag vara sjuk hur mycket jag vill ”for free” men jag tror faktiskt jag hoppar över det. Låter onödigt!
Kändes verkligen som jag skulle bli inlagd och aldrig skrivas ut när jag till och med fick ett armband. Property of Stockholms Läns Landsting kände jag mig som!
Lite försenat och strax innan klockan 14 blev jag i alla fall inropad till kirurgen. Fick en sexigt grön mössa, skoskydd och en blå operationsrock. Mötte två läkare och senare en syster som hjälpte till en liten stund. Fick börja med att lägga mig på mage och ”fluffa kuddarna” så att jag låg okej. Sen var det rumpan upp i vädret och tejpade skinkor. Sexigt värre! Man blir rätt utelämnad, men kände mig ändå inte så obekväm, det var väldigt lättsam stämning många gånger nästan rolig. Och fast jag stirrade in i en vägg så guidade de mig hela tiden igenom vad som hände och vad de skulle göra.
Bedövningen gjorde inte speciellt ont alls, ni vet när man tar en vaccination hur det liksom stretar i skinnet. Fördelen med att bedöva runt svanskotan/rumpan är att där stretade det inte speciellt mycket alls. Var liksom ett litet stick i huden och sen var det lugnt. I princip direkt efter bedövningen var lagd så opererade de bort det som man kan tänka sig som ett myggbett på svanskotan – en pilonidalcysta. Jag fick åter igen höra hur ovanligt det är med tjejer och dessa. Ena läkaren hade jobbat med liknande i 20 år och jag var den 4e tjejen, det säger endel. Ibland ska man helt enkelt tillhöra de där få procenten som står på bipacksedlarna.
Operationen gick bra och läkaren uttryckte det som att pilonidalcystan var ”det sötaste hon sett”. Vi har ju alla våra definitioner på sött. Men summan var väl att den var väldigt liten och blev kanske 1-2cm både på bredd och djup. Den stora fördelen med att den var så liten var att de beslutade sig för att sy igen hålet. Så om det inte blir infekterat utan fungerar som det ska så kan det ha läkt igen på två veckor istället för på två månader. Det låter ju inte helt fel! Håller tummar och tår för det.
Nu har jag lite mer förstått vad en pilonidalcysta är också. Tydligen så hamnar det mesta av de hår vi kommer i kontakt med precis vid svanskotan/där rumpan börjar. Där kan tydligen hår få för sig att krypa tillbaka in i huden (urk) och det är det som skapar en pilonidalcysta. Sen kan de bli olika stora och olika infekterade men problemet är att hår kryper ner och skapar en gång i skinnet där bakterier kommer in. Just den här gången var jag glad att jag inte har djur, för tydligen behöver det inte alls vara ens egna hår utan det kan vara katthår och liknande, ännu mer urk!
Men nu är den borta i alla fall, och för er som undrar så ser alltså en sådan här pilonidalcysta inte alls äcklig ut, utan är verkligen som ett myggbett – en svullen hudbit. Men den blir hård under och det är så klar obehagligt när man sitter etc. Jag var lyckligt lockad andra har tydligen betydligt större problem, speciellt män.
Imorgon blir det att gå och lägga om såret klockan 08, och sen blir det jobba som vanligt. Inget ligga på latsidan här inte. Håll tummarna för att det fortsätter att inte göra så ont. Bedövningen börjar släppa ordentligt nu och det börjar kännas lite mer, för några timmar sedan kändes det inte alls. Operationsdagen är i alla fall snart över och den gick över förväntan!
Håll tummarna för att jag kan gå tillbaka till det här så snart som möjligt!
(Ja alltså inte att sitta uppkrupen på en viktställning (se i spegeln) utan thaiboxningen. Här är Camillas matchuppvärmning. Inser att jag borde skaffa ett arkiv med boxningsbilder på mig själv, just nu är det mest trötta ”efter träningen bilder”.)
8