Möte i Mora

23 maj, 2016

Idag har jag varit på möte i Mora. Jag och gröna väskan var på resa igen. Med världens minsta flygplan!

Gröna väskan på resa
Jag är inte flygrädd, men inget fan av turbulens. Efter att ha flugit en riktigt, riktigt ryckig flygning till Luleå i storm en gång i tiden har jag även respekt för dåligt väder och gillar inte heller när flygplanen rycker fram och tillbaka. Det gör de liksom när planen är så här små…

Litet litet flygplan

Och som vanligt när de är små ser de även ut att vara uråldriga, om de åtminstone kunde se ut som de var från efter 60-talet…

Det här med pilotsäkerhet vet jag inte heller – men det var ju kul att se hur man flög ett plan!

Ingen dörr till piloten
Men miniplanet till trots så gick resan till Mora bra. Bara läskigt när det blåser och man känner hur hela planet vrider sig åt sidan. Man blir liksom så mycket mer medveten om att man är satans långt upp i luften när planet är litet. Kändes liksom som en kastvind kunde vrida runt det upp och ned. Men det gick ju bra. Den här gången också. Men jag har lite respekt för höjden när det blir så påtagligt.

Väl framme i Mora möttes jag av världens sötaste lilla flygplats (okej, söt var kanske fel ord – men temat liten fortsatte i alla fall). Det var in genom ena dörren från planet (som inte hade några bestämda platser för övrigt) och sen ungefär 10 steg igenom flygplatsen och ut genom dörren på andra sidan. Där stod Erik och väntade på mig för att åka till mötet.

Det blev möte på FM Mattsson för att snacka lite webblösningar. Min kära vän undrade ”Vad gör man ens i Mora!?” och jag upplyste henne att hon genast borde sluta vara en sådan extrem 08. Ibland förstår jag varför Norrlänningarna refererar till Stockholm som fjollträsk. Alltså infödda Stockholmare, please step outside your box ;) Efter att ha bott mitt i Sverige, nästan längst upp i Sverige, i huvudstaden, i en stad bland topp 10 av de mest brottsbelastade kommunerna, i en ”stad” där man bara kunde festa på lönehelgen, i världens minsta håla i USA och i en nästan lika liten typisk Engelsk arbetarstad – så måste jag ändå säga att varje ställe har sin charm. Vissa mer, vissa mindre. Vissa estetiskt vackra, andra vackra på andra sätt. Men jag rekommenderar verkligen alla att någon gång ta chansen att leva en längre tid på någon annan plats.

”A comfort zone is a beautiful place, but nothing ever grows there”

Ett citat som jag tycker är så träffande! Det gäller allt hela tiden komma utanför sin komfortzon, det är då man växer!

Mötet i Mora gick bra, flighten tillbaka gick också bra. Det enda som var lite snopet var att jag flög från det fina vädret i Stockholm, till regn och grått i Mora. Men jag hann i alla fall med en liten kvällspromenad i Stockholmssolen när jag kom hem!

 

0

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.