Kräftfiske i Hjälmaren

Jag tror faktiskt att det är nyttigt att ”jaga sin mat” själv ibland. Inte för att jag är jägare, eller gör det speciellt ofta. Men veckans kräftfiske ger lite perspektiv.

Jag älskar kräftor, och kan lätt sätt i mig ett gäng, mer än gärna. Så när föräldrarna erbjöd mig och Daniel att hänga med ut och fiska kräftor i sommarstugan var jag inte sen att tacka nej. Så i Tisdags kväll åkte vi ut med ett gäng kräftburar i Hjälmaren (sommarstugeområdet har rättigheter att fiska där) och placerade ut på några olika ställen.

Sen åkte vi hem och käkade grillat och pratade medans solen sjönk under horisonten. Daniel konstaterade med några gäspningar att det var helt uppenbart varifrån jag fått min nattugglegen och sen tackade han för sig och gick och la sig.

Onsdag morgon återupptog vi kräftfisket och tog vi båten ut på Hjälmaren igen för att hämta in kräftburarna. På det första stället var kräftorna rätt så små och vi slängde i en hel del. Helt onödigt att plocka upp sådana som inte är tillräckligt stora. När vi sedan åkte vidare till andra stället förväntade vi oss en liknande fångst. Men där var istället de flesta kräftorna ganska stora och en bjässe var mer lik en hummer än en kräfta. Lyllos den som hittar den på fatet sen.

När man fiskar kräftor häller man sedan upp de i en sump, där de ska gå av sig. Det är alltså en ihålig behållare som stänger kräftorna inne men låter de gå i friskt vatten, och inte i dyn, så det blir fräscha. Där ska de vara i några timmar innan de är dags att ta upp och koka det. Inget av det tidigare är så schysst. Först fångar man de i burar som de får sitta instängda i under natten. Sen plockar man upp de och häller i en sump där de i en stor klump får spendera några timmar i vattnet. För att sedan gå döden tillmötes i en kokande kastrull. Där gäller det såklart att se till att vattnet är så hett som möjligt så att de dör direkt de hamnar i vattnet. Men det ger ändå perspektiv på att det faktiskt är levande djur som man käkar.

Som köttätare tycker jag faktiskt att det inte är mer än rätt att man då och då ser djuren innan de möter sitt öde – till exempel genom kräftfiske. För det är ju faktiskt djur vi äter, även om vi köper de för 79.90 på ICA. Det kan tålas att tänka på.

Trots det kommer jag fortsätta käka kräftor, för det är gott och de har nog på många sätt haft ett bättre liv än annat kött jag äter. Men det ger också ett perspektiv på att det finns flera anledningar att faktiskt aktivt äta mer vegetariskt ibland. För mig, för miljön och för djuren.