Knix-kurs på Gröndal blev resultatet av mersmak på MC-åkning på bana efter avrostningen (som jag körde tillsammans med SMC under Maj-månad).
I Coronatider var det många av distrikten som stängde ner sin verksamhet helt och hållet, medans SMC Sörmland valde att ha verksamheten igång. Med motivet att säker MC åkning minskar belastningen på vården, vilket jag efter att ha kört två kurser under våren verkligen kan hålla med om. Jag är en betydligt bättre MC-åkare nu än före kurserna. Dessutom sker alla kurserna utomhus, med max 50 personer där alla dessutom har handskar, skyddskläder och visir… om man nu ska vara petig ;)
Bara bana
Skillnaden på Knix och Avrostningen är att knix-kursen enbart är bankörningen. Alltås inget grus eller manövrering i övrigt. Superkul. I lämpligt tempo. Och i dessa tider lugnare och försiktigare än vanligt. Jag kan ju passa på att lägga till att alla ”storbanekurser” alltså de som har mer racing fokus är nedstängda under Corona-tider, då intensvivården knappast behöver några extra MC-förare att lappa ihop.
Den Knix-kurs på Gröndal som jag körde var, precis som avrostningen en ”tjej-kurs”. Som jag skrev innan har jag inget som helst behov av att ha speciella tjejaktiviteter i vanliga fall. Enjoyar att hänga med killar/män/snubbar och det gör oftare livet enklare. Men just när det kommer till banåkning kändes det faktiskt rätt skönt att slippa macho-hetsen som lätt kan uppstå när det handlar om prestation och män i samma sammanhang (och motorfordon).
På tjej-knixen gick det lugnt till – även i de snabba grupperna. Förvånad hamnade jag i den snabbaste gruppen fast jag mentalt ställt in mig på att troligen vara i den långsammaste – det var ju trots allt första gången på bana på riktigt. Och här har vi liksom kärnan i hur tjejer och killar är olika. Tjejerna undervärderar sig själva och mer eller mindre alla skulle vara i den ”söliga gruppen” medans killar till mångt och mycket övervärderar sig själva och alla hade troligen trängts bland de snabba grupperna trots att man knappast blivit torr bakom öronen ännu. SMC Sörmland har dessutom coolast tjejen som ordförande som peppar och stöttar oavsett om du är kille eller tjej!
Många varv senare
Totalt denna dag var vi 3 grupper som turades om att rulla på banan. Varv, på varv, på varv. Mycket roligare än man kan tro. Jag förvånade dessutom mig själv med att i ena kurvan lyckas lägga ner fotpinnen i asfalten – det kräver ändå en rätt bra vinkel på motorcykeln för det. Sådan tur var gick det mjukt till och ingen fara på taket.
Nyckeln till bra bankörning är att lyckas ta kurvorna ”sent” eller egentligen ”rätt”. Men ovana MC-förare har en tendens att svänga alldeles för tidigt. Vilket resulterar i att man kommer ut alldeles för långt ut efter kurvan med risk för att krocka med mötande fordon, om det hade varit en allmän väg det vill säga.
Några droppar vatten och inga droppar kaffe
Något som var Corona-säkrat var bristen på servering. Alltså ingen mat eller fika att tillgå vid banan. Förra gången (alltså avrostningen) hade jag varit smart nog att ta med mig en termos kaffe. Denna gång kom jag på det påväg ut genom ytterdörren, alltså för sent. Så jag fick klara dagen utan några droppar kaffe på plats, tur åtminstone frukosten hade innehållit en kopp.
Förutom bristen på kaffedroppar var jag glad över bristen på vattendroppar från himlen. Molnen hopade sig i horisonten, likt de alltid gör när det är dags för Speedway på Gröndal. Första varvet på banan kom det några blygsamma droppar och vi tittade misstänksamt upp mot den mörkblåa himlen. Men sen klarnade det upp och dagen bjöd på perfekt MC-väder.
MC-åkning på bana – det här blir det garanterat mer av framöver!
1
No Comments