… kan vara den mest dumma formen av diet. Speciellt om anledningen är djurskydd.
Av någon anledning anser många att fiskar och havslevande djur är mindre ”djur” än andra. Jag kan inte förstå varför. Jag tror det var Therese Lindgren som skrev i sin senaste bok att hon faktiskt inte tyckte lika synd om fiskar. Sen är ju hon vegan – så hon har ju bidragit mer till ekosystemet än jag. Men poängen är – varför är fiskar mindre viktigare än säg kossor?
Havet har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag känner mig fri i havet, på havet och nära vatten. Det är mitt rätta element. Och när många ser ledsna och lidande ut när en stackars kalv råkar illa ut, så skär det i mitt hjärta när korallreven bleknar. Det är som att bara för att de ligger under havsytan så kan vi skita i de.
Bara för att de ligger under havsytan så kan vi skita i de!
Men nej! Jag har snorklat och dykt på fina rev, världen över när jag var yngre. Haft den stora lyckan att se korallreven innan naturfenomen som El Niño, blekt och dödat de.
Stora barriärrevet
2013 reste jag och Daniel runt i Australien och dykning på Stora Barriärrevet stod såklart på agendan. (Försiktiga dykare förstör inte reven, men ovarsamma turister gör – så välj utflykt med omsorg.) Väl nere under ytan var Daniel fascinerad. Det var hans första gång dykandes på ett korallrev – och han pratade om alla fiskarna och färgerna. Men jag blev ledsen och besviken.
Jag blev ledsen och besviken för att Stora Barriärrevet just är Stora Barriärrevet. Men i förhållande till vad jag sett tidigare på öar ute i Indiska Oceanen, eller vid Röda havet så var det här bara tragiskt. Grått. Dött och sorgligt.
Till historien ska läggas att vi hade en mycket duktig divemaster på båten. Vars föräldrar var marinbiologer och hon berättade om att korallreven faktiskt återhämtar sig bättre än vad man kan tro. (Detta är min livlina!) Och mellan raderna kunde jag läsa att vi faktiskt befann oss där vi var, för att detta var en av platserna där man dök med turister. Inte på de finaste, mer känsliga delarna av korallrevet. Jag hoppas innerligt att det var så. (Att kasta ankar i ett rev är inte ovanligt för turer likt denna runt om i världen – och det är ju helt galet!)
Jag äter kött men inte fisk…
… det är ett påstående som jag med mycket större lätthet skulle kunna ställa mig bakom. Jag tycker mer synd om våra stackars världshav som vi dammsuger, förgiftar och förstör. Utan hajar, småfisk, koraller och rev som kan agera bostäder åt alla havets invånare – kommer ekosystemet i havet kollapsa.
Our Planet – Netflix serie i samarbete med WWF berättar om Raja Ampat. En nationalpark i havet som startades 2007. Det enda stället i världen där artrikedomen ökar. Vi måste skydda fler hav. Sluta fiska på helt galna sätt. Och framförallt sluta se haven som en soptipp.
0Rädda havet, korallerna och fiskarna