Hör jag dåligt? Har du frågat dig själv det någon gång? Det har jag i alla fall gjort många gånger. Speciellt sedan jag började jobba av någon anledning. Man förväntas liksom veta vad folk säger då på ett annat sätt än innan, svårare att skratta bort ett jobbsamtal än universitetsblaj.
Sen jag var liten har jag väl dock och då tyckt att jag hört lite risigt. När min kompis mamma ropade på oss när det var mat när jag och Lovisa var små, så hörde Lovisa alltid vad hon sa, och jag hörde inte ens att hon ropade. När man såg på TV hemma hos Lovisa, typ melodifestivalen så hade de alltid världens lägsta volym på, man fick typ gissa att de spelade musik. Men så var det ju aldrig hemma, och väldigt sällan hos någon annan. Så antog att det var Lovisa som hade någon slags superhörsel.
Sen började jag fråga va lite mer frekvent på jobbet, speciellt när folk envisas med att prata genom kontorsväggarna (alltså riktiga väggar) och ja, det kanske inte är så konstigt. Men sen har folk en tendens att verka höra mer saker än vad jag gör, Therése på jobbet har en grym hörsel, hon hör typ vad någon säger innan de ens kommit till jobbet. För min del är det mer troligt att jag missar att de kommit över huvudtaget.
Så jag började överväga att det kanske faktiskt var så att jag hör lite dåligt. När folk ställer frågor under en föreläsning och snackar åt ett annat håll än det jag sitter åt – yeah right att jag hör, inte en chans. När folk börjar skoja lite om att man inte hör något så känns det som att det kanske börjar bli läge att kolla upp det. Men jag pallrade liksom mig inte iväg och kolla upp det – som vanligt… Man måste boka tid till läkare, och gå till sjukhus och, nej, det är jobbigt, tråkigt, tar tid och kostar pengar, det är nog inte så farligt och går väl över om det är något.
Sen hade vi hälsoundersökning på jobbet förra veckan. Hörseltest. Vet du något om din hörsel? Frågade sköterskan efter att jag gjort hörseltestet. Well, det lät knappast som början på en mening som avslutas med – för den är verkligen superbra! Och det var det inte heller…
Hör jag dåligt?
Så… slutet på meningen var mer i stil med för du hör inte mörka toner så bra, på något öra. Så hon bokade in mig på en läkartid idag, för att kika lite mer på hörselkurvorna. Och ja, nej, det såg väl inte super ut direkt. Tänkt dig ett papper med en banan på, som ligger horisontellt, med skålformen uppåt. Inuti bananen är talområdet (alltså de decibel som vi pratar i), ungefär exakt precis där lyckades jag pricka in att höra dåligt. Typ sådär 50% sämre än man ska. (Säg what?!) Men där uppe vid bananskaftet i det ljusa området, typ aspipiga fåglar där hör jag i princip bra – så användbart! Dags att hänga med sopraner från och med nu kanske?
Men, jag ser det faktiskt så här. 50% sämre låter ju som att jag är döv och inte hör någonting. Det gör jag faktiskt, jag har ju uppenbarligen klarat mig i 27 år utan att höra mer. Och utan att någon direkt ifrågasatt om jag hör dåligt. Så, det är ju ingen plötslig katastrof. Däremot är det ju ganska intressant OM jag hör -50% det innebär ju att man måste kunna höra SJUKT mycket mer ljud än vad jag gör. Vad har jag missat?
Ärligt talat är jag inte speciellt nedslagen av att tydligen vara hörselskadad (okej, det lät jädrigt deprimerande) – av att inte höra så bra – jag hör ju inte sämre idag än igår, eller förra veckan. Det kan ju faktiskt bara bli bättre. Det intressanta i kråksången är att jag alltid använt hörselproppar på konserter, och verkligen alltid tagit hand om min hörsel. Vad an detta – är det bara tillfälligt? Eller var det liksom fel på deras maskin? Eller är det verkligen så mycket fel på mina öron? Ja den som väntar får se.
Läkaren sa i varje fall att det möjligen kunde vara vätska i örat (antar bakom typ trumhinnan) vad nu det innebär och hur nu det hamnat där och hur länge det nu kan ha varit där. Slutsatsen blev i alla fall att jag fick en remiss till Öron-näsa-hals och får väl en tid där anyday. Helt enkelt To-be-continued.
Va? Sa du nått ;)
1
No Comments