Home Sweet Home – hemma igen. Veckans flängande i detta avlånga land är slut. Hotellfrukost i Malmö och kvällsmat i Strängnäs var en bra dag.
Dagen har, precis som gårdagen bestått av säljstrategi-möte. Denna gång för Malmö-kontoret. Det är intressant med den här presentationen. Trots att vi drar samma presentation på varje kontor, så resulterar den ändå i helt olika möten. För människor tänker på på helt olika sätt, funderar över olika saker och utrycker sina tankar olika. Det är väldigt lärorikt att möta alla där de är.
Efter en utmärkt lunchbuffé på Köksbaren på Scandic, (med frukt till efterrätt!) så blev det social media strategi med delar av gänget innan avfärd mot Sturup.
Jag har lyckats noja många gånger över att hinna i tid till flyget. Har alltid varit den där som räknar till 3 timmar extra för att med säkerhet hinna. Men när man använder flyget så ofta som transportmedel måste man liksom börja omvärdera det där. Så idag hade jag ”is i magen” (i alla fall på utsidan…) och åket från mötet 13.30 när planet gick 14.50. Lämnade av kollegan på kontoret, och irrade dessutom in mig på en lantlig väg genom den skånska landsbygden. Vacker men definitivt inte den snabbaste.
Väl ute i civilisationen ingen så fick jag fortsätta ha is i magen med 2,5 mil att köra och en ihärdigt lysande bränsle-ikon på displayen. Jaaa, jag ska tanka! Snart, när det kommer en mack!
Till slut lyckades jag komma fram till en mack vid flygplatsen 14.11. Tanka fullt och få tag i ett kvitto. Sista steget i transport-till-flygplatsen-utmaningen kvarstod. Lämna bilen på Europcar, som, om allting gick bra, borde ha ett kontor på flygplatsen. Och yes, det fanns. Hittade till rätt plan i parkeringshuset och lämnade in bilen. Tog mig sedan snabbt vidare till terminalen för att mötas av endast en öppen säkerhetskontroll och en jädra kö. Informationsskylten förkunnade Go-To-Gate och jag andades in genom näsan och intalade mig själv att 14.30 i kön till säkerhetskontrollen ju ändå var i ”god tid”. Who am I kidding really!
Att omges av tidsoptimistiska kollegor (och en sambo) dagarna i ända har väl i alla fall satt sina spår. Efter att ha tagit mig igenom säkerhetskontrollen utan anmärkningar, gled jag in på en toa, pustade ut och skyndade vidare till gaten. Now boarding hördes i högtalarna samma stund som jag ställde ner väskan för att sms:a kollegan, som skulle komma med nästa flight, var hyrbilen fanns att hämta upp. Lagom efter färdigskrivet sms är det dags för oss icke-gold-card-members att stiga ombord på planet.
En timme, 10 sidor marknadsplan och en drös låtar Kent senare var det dags att kliva av i Stockholm. Stänger av flightmode, telefonen ringer och sambon meddelar att han är utanför. Vänta, jag ska bara hinna av planet först.
Nu – några mil och timmar senare har jag hunnit käka lite enkel kvällsmat och slagit mig ned i fåtöljen med en kopp thé. Ibland vänner – hinner man med stora delar av Sverige på en dag!
