Jag känner så många som skyr långa timmar i bilen. Som tycker att transport från punkt A till punkt B är meningslöst och slöseri med tid. Och visst kan det vara det. Men det kan också, som jag upplever det, vara en skön oas i vardagen där det bara är jag och högtalarna i bilen. Och kanske ett och annat telefonsamtal, om det är en sådan dag, men oftast är det bara jag. Mil efter mil, timme efter timme. Och en god kaffe.
Den här veckan var aningens ovanlig och extrem i farande fram och tillbaka. Ner till Göteborg i Söndags. Hem från Göteborg i Måndags. Upp till Stockholm i Tisdags, och hem från Stockholm. Ner till Göteborg i Onsdags, hem igen i Onsdags. Upp till Stockholm imorgon, hem från Stockholm imorgon. Och sen tillbaka till Stockholm på Lördag, och hem igen på Söndag. Miljöaktivisterna gråter, och de som inte gillar att sitta i en bil ryser. Jag känner mest softet!
Den här veckan har jag lyssnat ut Petter Stordalens bok – min hemlighet. Och under morgondagen tar jag mig i mål på nästa bok Magdalena Graafs – Det ska bli ett sant nöje att döda dig. På det har jag hunnit med några poddar – bland annat framgångspodden med Isabella Löwengrip och ett antal avsnitt av Johannes Hansens superkorta poddavsnitt med mental coaching.
Att läsa ljudböcker
Mitt Storytel-konto har varit väl värt sina 169kr den här veckan. Nästa vecka blir det över pölen igen, och det kommer åter igen vara värt sina pengar. Jag, som verkligen inte kunde tänka mig att läsa ljudböcker för några år sedan. Och som likt alla andra ”anti-ljudboks-människor” hävdade att lyssna faktiskt inte är att läsa, så det så! Och fine, fine jag läser ju de facto ingenting, men jag tillgodogör mig ju innehållet minst lika bra. Så jag kanske inte slipar på mina läskunskaper, men jag utvecklar ju helt klart mina kunskaper och troligen mitt vokabulär, precis lika mycket som om jag läst själv. Och jag tycker nog man kan säga läsa – precis som jag säger åka skidor fast jag åker bräda. För poängen är liksom densamma. Men det vore mindre bra att faktiskt läsa i bilen.
Sen vet jag inte om det är de böcker jag väljer, eller att jag lyssnat på massa poddar innan, eller om det faktiskt blivit en skillnad. Men inte pratade folk så normalt, och i ett så normalt tempo som det gör i ljudböcker nu för tiden. Förut gick det ju såååå sakta. Och jag fick krupp av att ens försöka ta mig igenom en bok.
Sen ska det tilläggas att jag bara läser biografier, fakta eller andra typer av ”själv utvecklande” böcker i Storytel. Om jag bara läser för nöjesskull, alltså en roman, då föredrar jag fortfarande helt klart pappersböcker. För att då är det aktiviteten läsning och njutning jag vill åt. Läser jag en bok om Petter Stordalen vill jag åt contentet – och det är en helt annan sak.
