Browsing Category

Tankar

Sommarsemester är inte energiäventyr

5 september, 2017

Eller för att vara mer exakt – ”Sommar semester är inte energi äventyr” inklusive särskrivningar och allt.

Så stod det skrivet med kylskåpspoesi på min anslagstavla hemma i rummet hos föräldrarna. Den anslagstavla som nu mer fått flytta in i kontoret hemma i huset. Av ren vana, genom att ha sett den där meningen i många år, satte jag upp den igen här om veckan.

Men igår gick jag förbi anslagstavlan. Jag läste meningen och kände med all tydlighet att jag har förändrats.

Jag kommer fortfarande ihåg när jag knopade ihop den där meningen. Det var sommarlov och jag älskade att sitta uppkrupen i soffan med en bok, ligga på bryggan och bada i sjön.

I år spenderade jag semestern med att cykla många mil, gå långpromenader, simma i sjön och måla huset. Alla timmarna på kontoret behövde varieras med timmar i rörelse. Med energiäventyr.

När jag skrev den där meningen var energiäventyr något dåligt. Det var utanför komfortzonen, obehagligt och dränerade mig på energi.

Idag är energiäventyr något bra. Att utforska nya ställen på cykel eller vandrandes långa sträckor i en ny stad kräver visserligen energi, men det ger också energi.

Igår tog jag bort inte.

”Sommarsemester är energiäventyr”

Eller ja, det är fortfarande särskrivet… kylskåpspoesi har sina begränsningar.

Borttagandet av inte tillsammans med det faktum att jag inte längre kan sälla mig till skaran som pratar om sina outnyttjade gymkort får mig att inse att en förändring verkligen har skett.

Jag är inte längre en otränad person, jag är en tränande person. Som mår bra av rörelse och som inte längre får slita så otroligt hårt för att få till träningen.

Förra veckan hade jag en dålig träningsvecka – då hann jag med fyra pass. Konstaterandet av det här om dagen fick mig att le. Mitt gamla jag hade tyckt att jag var crazy…

Det där med ljudböcker – vad fan är grejen?

25 juli, 2017

Som en skalbaggsvärm har de invaderat Sverige. Tagit över varenda pelare på Stureplan och kvadratmeter på bussarna. Infiltrerat sig i i radioreklamen och som en igel sugit sig fast på de mest irriterande ställena. Storytel, Nextory, Bookbeat. Eller iTunes, Adlibris och Biblioteket.  Överallt är de. Ljudböckerna.

Det där med ljudböcker - vad fan är grejen?

Det där med ljudböcker – vad fan är grejen?

Ärligt talat har jag alltid varit fientligt inställd till ljudböcker. Läsa är ju liksom en bok, med tryckta sidor, känslan mellan fingrarna, myset i fåtöljen och glädjen i att välja ut ett exemplar i bokhandeln.

Sen hade jag ett ex som älskade ljudböcker. Han lyssnade jämt. Alltså jämt. Och plöjde kopiösa mängder böcker. Som han dessutom påstod sig läsa. Hrmpf… ”läsa” som att det var det han gjorde. Nej tack.

Någonstans i ett svagt ögonblick lovade jag väl att jag skulle ge det en chans. Jag började lyssna på Da Vinci-koden. Jag hade en lång bussresa framför mig och insåg att läsning på bussen så många timmar skulle bli jobbigt. Så jag lyssnade. Och lyssande. Och lyssnade. Och det gick sååå sakta. Det kliade liksom i benen av att bara lyssna på den släpande rösten som malde på, kapitel efter kapitel, sakta, sakta, sakta.  Men kom igen då! Liiite snabbare kan du väl prata tänkte jag för mig själv.

Sen kom vi väl fram med bussen och vi kom dessutom hem igen. Och jag var inte ens i närheten av att vara klar med boken. Jag gav upp, la ljudböcker som fenomen på hyllan för att samla damm, och hade inga planer på att någonsin plocka ned det igen.

Kan man ens säga att man läser ljudböcker?

Ja, frågan kan ju debatteras. Rent krasst så läser man ju faktiskt inte böckerna. Utan lyssnar på böckerna. En ljudboksfantast kan ju å andra sidan hävda att man ju faktiskt säger att man läser böcker när man är liten, och någon högläser en bok för en. Så ja, det kommer nog få fortsätta vara en obesvarad fråga.

Så ljudböcker är bara skit?

Hade du svarat mig för bara någon månad sedan hade jag med säker stämma sagt att Absolut, totalt meningslöst! Men. Jag är inte så säker på saken längre. Eller. Alltså. Jag måste ju till och med ge mig till känna med att … nej… det kanske faktiskt inte bara är skit med ljudböcker. (Aj det gjorde ont att skriva.)

Hur började det här egentligen? Varför har jag ändrat mig? Och vad är bra då?
Jo, alltså. Som bekant pendlar vi ju några timmar per dag. Musik i all ära. Men när man hört Pretty Girl med Maggie Lindemann hundrafyrtioelva-gånger är inte ens den bra längre. Lite intellektuell stimulans vore ju faktiskt bra. Vanligtvis brukar jag sluka Podcast. Men jag och Daniel har inte samma smak där. Så ljudböcker. Kunde det vara något? Kunde jag orka ge det en chans till? Kanske, kanske fanns det de ljudböcker som inte var så förbannat sega. Så låt oss prova.

Jag laddade ned en av de där ovan nämnda apparna. Förundrades över utbudet, både på svenska, engelska och i E-boksformat (digitala böcker att faktiskt läsa). Och vi bestämde oss för Steve Jobs biografi på engelska. 24 timmar lång. Dear lord. Och vi började lyssna. Den var faktiskt inte alls sådär seg som jag kom ihåg Da Vinci-koden som. Och intressant.

Sen skulle jag ut och springa och hade ju liksom sett den där ”Born to Run” – boken som jag velat läsa. Kanske skulle pröva med den i lurarna? Sagt och gjort. Den blev det också och ut i löpspåret.

Sen skulle vi ju måla huset på semestern. Det är ju rätt tråkigt att glo in i en vägg i flera timmar. Kanske kunde jag fortsätta lyssna på Born to Run, den var ju ändå rätt intressant.

Nu är den slut. Jag har dessutom plöjt mig igenom halva Omgiven av Idioter stirrandes in i Faluröda väggar. Det är nästan så att jag måste säga att det är suveränt att ha tiotals-timmar av örongodis redo för diverse mindre roliga andra aktiviteter, som kräver fysisk närvaro, men inte nödvändigtvis hundra procents mentalt fokus.

Så här är jag. Ljudbokshataren som konverterat. Blivit förälskad i historierna och ser fram emot flera dagars målande. Där jag får gå in i min egen värld och vara aktiv i sinnet och röra kroppen samtidigt. En fenomenal blandning för den rastlöse.

*Roman slut*

Veckans Yey och veckans Nay – Nynäshavsbad och sociala djävlar

16 juli, 2017

Veckans Yey – Nynäshavsbad

Äntligen var det dags för tjejhelg på Nynäshavsbad som jag sett fram emot. Som alltid kändes det långt bort i tiden när vi bokade och sen svischade veckorna förbi och det blev dags.

Tänkte tillägna spa-dagarna ett eget inlägg – men måste ju ändå passa på att lyfta upp det som veckans Yey. För det är ju inte helt fel att spendera fredag och lördag med tjejkompisen, med ett glas rosé i handen, spanandes utöver havet och nedsänkt i en varm pool. Nope – it’s not!

Vy från Nynäshavsbad

 

Veckans Nay – Sociala Djävlar

Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Den där biten i mig som bara vill sätta mig i ett hörn med en bok. Jag har alltid haft den och kommer troligen alltid ha den. Den där anti-sociala biten som inte alls går ihop med den där sociala biten. För jag vet ju att när jag kommer med ett gött gäng människor, hänger, garvar och hittar på roliga saker. Då trivs jag ju! Ändå drar jag mig från det ibland när jag får valet.

Som igår. Daniel undrade om vi skulle bjuda över några och grilla. Den sociala delen i mig jublar och bara ”Ja! Grillfest! Let’s go!” medans den där eremitiska delen bara ”Nej! Men palla, då måste jag ju engagera mig i massa samtal igen!”. Sådan tur är känner jag ju till den och svaret blev ”Ja, såklart vi ska!” och det blev ju supertrevligt.

Så veckans Nay tilldelas helt enkelt de där sociala djävlarna som sitter på axeln och bara ”Neeeej, oooorka!” Som jag måste brottas med! Om de bara kunde vara tysta. Jag vet ju att de har fel, inte alltid, men oftast. Och jag skriver det här därför att jag vet att jag inte är ensam om de här sociala djävlarna.

Så nästa gång du känner dig sådär anti-sociala event – fråga dig själv: Är det jag, eller mina sociala djävlar?

Sociala djävlar