Browsing Category

Tankar

Veckans Yey och Veckans Nay – Social Media fri helg och att vara i nuet

25 februari, 2018

Veckans Yey – Social Media fri helg

Som så många andra idag, speciellt ibland de som jobbar eller engagerar sig mycket i social media, så känns det ibland som det tar för mycket plats. Det är ju ens ”go to place” för inspiration och det är så lätt att fastna. Det är också en väldigt, väldigt tunn linje mellan inspiration och stress över något som man inte har – snyggaste köket, vältränad kropp, bästa smoothie bilden eller bäst klädda ungarna. Vad det än gäller så finns det alltid någon som är bättre på Insta. Men det som så många lyfter fram, men som ändå är så lätt att glömma, är vardagen bakom de där bilderna. Det stökiga vardagsrummet, de uppoffrade fredagsmysen, de misslyckade bilderna och högarna med tvätt. Fast vi vill ta tid att läsa, springa eller bara vara så fastnar vi ändå scrollandes i flöden. Jag vet att jag inte är ensam om detta!

Så jag bestämde mig förra veckan för att denna helg skulle vara social media fri och i princip mobilfri. Så i lördags förmiddag åkte vi ut till sommar-stugan (som var rättså vintrig nu!). Redan på lördagmorgon lät vi mobilerna vara. Vi lyssnade på radion i bilen. Vi kollade klockan på armen. Vi lät frågorna vara ogooglade och obesvarade. Vi lagade mat och såg på mello. Vi ställde ingen klocka och tog inga bilder.

Mobilen har legat i en skål sedan i lördags. Att det inte blev helt mobilfritt berodde på några hederliga telefonsamtal och sms som var oundvikliga.

Det har varit så himla skönt. Gör det vet jag! Ta sambon, vännen eller dig själv. Sätt dig i en stuga på landet och bra strunta i alla flöden som pågår. Läs en gammal hederlig tidning eller bok och var i nuet. Ta en social media fri helg – du är värd det!

Veckans Nay – Att vara i nuet

Så veckans nay är egentligen bara en fortsättning på veckans yey. Ett observerande på hur himla svårt det är att faktiskt vara i nuet. Jag kan bli både galen och avundsjuk på människor som är nöjda ”som det är”. Som liksom inte verkar sträva efter något mer.

Det måste ju på ett sätt vara en välsignelse. För fredagsölen, radhuset och friskispassen är det enda som behövs för att hen ska vara nöjd. Det är precis där i livet hen vill vara. Det är i komfortzonen, och varför gå utanför den?

Sen finns det sådana som mig. (De som lyssnar på och besöker den lyckade podden Framgångspodden -verkar vara ett sådant gäng, så det finns helt klart några stycken av oss!) Sådana som inte blir nöjda. När vinsten i sig inte är pengarna, resultatet eller huset. När vägen är det som räknas. När målet har flyttats så snart det är uppnått. Och vi är ofta dåliga på att fira också. För vad ska vi fira, ribban har ju flyttats?

Det gör sig påmint i att vi alltid har den där skavande känslan av att det kunde vara bättre. Vilket är frustrerande. Vilket driver oss till succé. Vilket utmanar allting runtomkring oss.

Men ibland måste man bara se till att vara i det förbaskade nuet. Njuta av utsikten som man har, personen i rummet bredvid och sakerna som man åstadkommit. Andas in, andas ut – kramas.

IMG_20180222_233241_645

Skumpa och vattniga ögon

15 februari, 2018

Det kändes inte rätt att släppa dessa ord, dagen då det hände. Men här kommer de. Direkt från hjärtat:

Skumpa och vattniga ögon

Idag var dagen. Dagen då jag för första gången på riktigt bytt jobb. Dagen då jag rensat iPad, telefon och dator på allt innehåll. Dagen då ögonen blev vattniga, trots att jag trodde mig vara ganska oberörd. Dagen då jag poppade en skumpa från min allra bästa gamla killkompis. Dagen då jag insåg hur mycket jag kommer sakna min allra nyaste killkompis.

Idag var dagen som jag sett fram emot så länge, och samtidigt dagen jag bävat för. Idag var dagen då jag lämnade in nycklarna till bilen och slängde upp framtiden i luften som heliumballonger. Dagen då jag på riktigt tog klivet. Idag var dagen jag firade med pizza med föräldrarna. Idag var dagen jag stressade överallt för att hinna med det sista, men ändå var besviken för att jag inte blev klar. Idag var dagen jag lämnade nyckeln klockan fyra, för att aldrig kliva in genom dörren som anställd igen. Idag var dagen jag sa upp mitt gymmedlemskap. Idag var dagen jag släppte all anknytning till Täby. Idag var dagen jag hoppade.

Idag var första dagen i resten av mitt liv. Idag var kärlek, ångest och hopp. Idag var det onsdag.

Skumpa och vattniga ögon

Skumpa och vattniga ögon

 

Du vill inte ha barn – det är okej

13 februari, 2018

”Du vill inte ha barn – det är okej”

I veckan hamnade jag mitt i en diskussion kring det här med barn. (Jag verkar hamna i många av dessa nu förtiden, måste ha med åldern att göra). Diskussionen bestod av tre personer – jag och de två som egentligen förde diskussionen. Den yngre personen i sällskapet proklamerade att hon minsann inte ville ha barn. So far so good.

Den äldre personen (i sammanhanget) förkunnade, som så många andra, att ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”. Den yngre personen lät kommentaren försvinna ut i rummet. Jag kände att en kommentar var på sin plats. Jag sa; Jag har en kompis som inte heller vill ha barn, och hon är så trött på just kommentarer om att ”vänta och se, när du blir äldre så kommer du nog ändra dig”. Den yngre personen i sällskapet skickade mig en blick som jag tolkade som – tack, jag orkade bara inte. 

Vi diskuterade det här lite grann. Jag försöker inte hänga ut någon här. Men precis som kommentarer ska inte ni skaffa barn snart”  så är kommentarer ”du kommer nog ändra dig när du blir äldre”  helt onödiga. Ja visst, personen i fråga kanske visst kommer att ändra sig när den blir äldre , eller kanske inte. Allting är bara gissningar och ingen blir gladare av att vi förtydligar dessa.

Jag älskar att denna fråga börjar komma till ytan och jag viftar gärna med flaggan för den. För normen idag är att vi ska skaffa barn, förr eller senare. Men fler och fler ifrågasätter om de verkligen vill ha barn. Om du är kille och säger att ”jag vill inte ha barn” så tror jag inte så många skulle höja på ögonbrynen. Samtalspartnern skulle troligtvis tänka ‘player’ och beställa in en ny öl. Men är du tjej och säger ”jag vill inte ha barn” då är du konstig och egoistisk. Reaktionen är troligare tanken hon kan inte få barn’. 

Det är här jag tycker vi som kvinnor måste fighta för att det ska vara lika självklart för oss att säga ”jag vill inte ha barn” som för män. Det finns tillräckligt med barn i världen som växer upp i dåliga förhållanden. Vill vi inte ha barn, varför ska vi skaffa de?

Det är inget fel i att vilja ha barn – verkligen inte. Det är inte heller något fel i att inte vilja ha barn. Det är inte heller något fel i att ändra sig. Men hörrni, ska vi inte bara låta det vara upp till var och en?

Vore det inte lite roligt att varje gång som någon sa ‘jag vill ha barn’ så skulle bordsgrannen säga ‘du kommer nog ändra dig när du blir äldre’, för ärligt talat vore det inte en ganska befogad kommentar? Hur många ungar har du inte träffat som du bara önskar skulle sluta skrika och inte stoppa sin snoriga näsa i din favorit choklad bland lösgodiset? Ju äldre du är, desto fler av dessa lär du träffa på.

Det vore en befogad kommentar. Men jag lovar att du aldrig har hört den.

”Du vill inte ha barn – det är okej”

 

Du vill inte ha barn - det är okej