Blått knä vid träning

Efter både vila ifrån löpning och knäböj, och 2 veckors sjukdom var det idag dags att dra igång träningen igen. Efter helgens tårtmarathon var det mer än välkommet. Det blev 6 kilometer i lugnt tempo i det underbara vårvädret! Sen blev det lite stretching och rumplyft i gräset utanför huset när jag kom tillbaka. Hörrni! Våren har kommit!

Det tråkiga efter löprundan var dock att blåmärket över mitt höger knä är tillbaka, och jag nojar sönder det lite. För några veckor sedan när jag hade kört ett tungt knäböjspass med min PT uppmärksammade jag senare den veckan att hela mitt knä var blått. Men det som bör vara med i den historien är att jag dessutom samma vecka sprang milen för första gången på länge och kände mig inte superfräsch i knät under tiden. Jag har haft känningar innan när jag sprungit milen, men brukar trots det gå okej.

Så jag har tagit det lugnt, både avsiktligt och på grund av sjukdom, för att få knäna att läka ihop. Jag har nämligen flera veckor efter detta haft känningar i knäna. Lite som att det känns överrörliga och det var inget skönt att ligga en hel dag i sängen när jag var sjuk. Då ska det ju liksom tilläggas att jag är världens stelaste människa så överrörlig är liksom inte en diagnos som passar mig.

Men idag tänkte jag att det var dags att pröva igen. Knäna känns bättre och vänsterknät helt bra. Högerknät har varit lite ömt, men känts bättre sista dagarna. Nu sitter jag här igen med ett blåmärke på högerknät. Alltså vi snackar typ precis på knäskålen eller möjligtvis precis över. Som att det är något som pajar (obviously!) när jag springer. Det gör liksom inte ont i knät, det är som att det gör ont på knät.

Så nu vet jag inte vad det är! Har ju lite känslan att det var benböjen. Jag är inte alls van att köra knäböj och eftersom jag har så stela höfter, dessutom svårt med rörligheten och därför övar vi det. PT:n har pushat mig på tunga vikter, för att hon ser att jag kan. Men nu börjar jag bli orolig att det kanske är helt fel. Jag kanske skulle ha börjat mycket lättare och nötigt massa teknik. Samtidigt så gör ju tyngden att jag kommer ner – och det har ju varit höftrörlighet som varit fokus. Hon konstaterade också den där gången att knäna såg lite instabila ut, som att de åkte utåt sidan när jag lyfte. Men också att det inte var någon fara. Så nu börjar jag liksom tvivla på om jag vågar köra på – vill ju liksom inte paja något för att jag lyssnar på min PT. Hon har ändå utbildning från idrottsfolkhögskola och tävlar dessutom själv i tynglyftning så hon borde veta vad hon pratar om.

Sen kan det ju bara vara så att det är löpningen som sliter på benen och jag ryckte milen för fort och därför ville inte knät vara med. Men det vet jag ju inte. Och nu står jag här med ett blått knä igen. Dessutom har jag ju Ultimate OCR coming up – som jag verkligen vill springa (1mil). Någon där ute som har någon koll på läget? Vad ska man göra? Kan ju liksom inte bara jäsa ner mig i en soffa och vänta på att det ska bli bra!

Några kloka ord?