Att vara fake-sjuk – det stör mig så mycket den här veckan! Daniel har varit hemma och varit tokförkyld. Jag har varit lite täppt i näsan, känt mig lite seg och fått munsår. Typiska tecken på att någonting inte är helt 100 i kroppen.
Men okej om man är sjuk-sjuk. Feber, tokrinnig näsa och hosta. Då accepterar jag att inte träna. Men nu. Vet ju typ inte ens om jag är sjuk. Eller om jag bara fått för mig det eftersom jag har en hostpelle här hemma. Men jag har i alla fall valt att inte träna söndag, måndag och idag tisdag. Jag har tänkt träna alla dagar, men helt enkelt prioriterat / diskuterat bort det. Daniel brukar alltid peppa mig att träna. Men till och med han tyckte att jag skulle avstå.
Jag känner mig fake-sjuk. En sådan där klassisk sjukdom som mitt tidigare jag hade älskat. Eftersom jag med gott samvete inte behövde träna. Som när man är halvseg och hängig. Men liksom inte sjuk på riktigt. Fake-sjuk. Helt enkelt. Sjukt enerverande.
Imorgon ska jag gå promenad
Nu är jag mest frustrerad att jag varken bör, kan eller till viss del har lust eller hinner genomföra träningen. Jag vill fixa julsaker, hinna med jobbet innan semestern, och hålla alla andra prylar vid sidan igång. Men energin verkar inte riktigt finnas där.
Det blir dock ett moment 22. Eftersom jag vet att jag blir segare, tappar träningslusten och blir allmänt argare när jag inte får träna. Jag behöver träna för att vara mitt motiverade, pigga jag – som vill träna.
Men imorgon ska jag gå promenad. Mer än en fjuttig lunchpromenad som det blivit igår och idag. Imorgon ska jag nämligen lämna in bilen på service härliga 07.00. Så då tänker jag passa på att gå morgonpromenad i stan medans bilen får sin service. Förhoppningsvis ger det lite service till mig med. Lite piggare, lite bättre och förhoppningsvis lite friskare.
På torsdag har jag ett viktigt möte i Stockholm. Dessutom ska jag träffa Camilla och har under inga omständigheter några avsikter att bli sjuk i år. Eller alls för övrigt.
0
No Comments