Några veckor in i Coronakrisen

Idag tänkte jag skriva kring om Corona, inte ölen, utan viruset. Men låt oss börja här: Den stora fördelen med att ha en blogg är att man några år senare kan titta tillbaka på detaljer kring hur det var just då – vid en viss tidpunkt. Dessutom ger det en väldigt bra chans till reflektion just här och nu. Därför känns det oundvikligt att inte göra ett inlägg kring den nuvarande Coronakrisen.

Installera om 2020 – Coronavirus!

Om vi nu läser det här om 5 år kan vi ju reflektera tillbaka till att åren kring 2020 var ”meme-åren” när allting i omvärlden resulterade i olika slags finurliga memes, som till exempel ”Can we uninstall 2020, and install it again? This version has a virus”.

I början av februari var allting precis som vanligt. Vi bokade resor, planerade sommarsemester och preppade skidorna inför vårskidåkningen. Det pratades lite svagt om det där Corona-viruset som drabbat Wuhan-provinsen i Kina. Men som vi alla vet är det långt till Kina så inte många reflekterade speciellt mycket kring det där. Kollegorna åkte på skidsemester till norra italien.

Sen plötsligt smällde det till i början av Mars. Corona smittan hade kommit till Italien och tydligen hamnade folk i respirator och det spred sig snabbt. Vi började ifrågasätta den där mässorna i Tyskland i mitten av Mars men tänkte att det nog löser sig. Biljetter var ju bokade och mässorna planerade sedan länge. Allting tickade på som vanligt. Men sen började mässa efter mässa meddela att de blivit uppskjutna.

Folkhälsomyndigheten i Sverige började rapportera de första fallen här i Sverige. Eftersom smittan i Italien inträffade när vi precis skickat alla sportlovsfirare på semester till alperna drog vi med oss ett gäng sjuklingar hem. Vi verkade däremot fortfarande inte se hur stort detta skulle bli och ovan nämnda kollega vandrade utan minsta kontroll genom Arlanda och hem till sin lägenhet. Där fick hen dock stanna för kontoret började ana vidden av Coronaviruset.

Jobbar inte du hemifrån?

Senaste åren har jag fått förvånade blickar när jag talat om att jag flera dagar i veckan arbetar hemifrån. Jag har ett sådant jobb som utan större problem kan skötas på distans med rätt planering. Några dagar i veckan har jag sedan varit på kontoret för möten som bäst tas face-to-face.

Men i och med att jag bytte jobb till Enequi i Februari så har läget förändrats. Som ny på en arbetsplats och med många projekt i startgroparna är behovet av personliga möten större än någonsin. Vårt kontor är dessutom stort, luftigt och många arbetar hemifrån. Så vi som är på plats håller avstånd, tvättar händerna och är få personer. Dessutom åker jag bil till och från jobbet ensam och behöver aldrig in i Stockholms centrum. Därav är det relativt säkert. Så istället för att jobba främst hemifrån med någon dag på kontoret, så är jag nu främst på kontoret och någon dag hemifrån. Nu undrar då alla istället – Va? Jobbar inte du hemifrån! Upp och nedvända världen helt enkelt.

De ensliga svenskarna

I dessa tider med restriktioner om att hålla två meters avstånd till andra människor. Med restriktioner om först en begränsning på folkmassor på 500 personer eller med, men nu på max 50 personer. Men press på skidanläggningarna att stänga ned och två flyttade Idre-resor för oss. Först en för att vi hade en sjuklig hemma, och sen ytterligare en flytt av samma resa för att alla skidanläggningar stängs ned för säsongen. Dessutom ombeds alla svenskar att hålla sig hemma och inte resa. Precis tror man att Sörmland var en av de regioner som drabbades av Corona först och därför nu är hårdast drabbat per capita.

Samtidigt är vi ett av de mest öppna länderna i världen. Vi får rekommendationer från folkhälsomyndigheten om att jobba hemifrån så mycket vi kan. Om att de över 70 år ska hålla sig hemma. Att riskgrupper – sådana med fetma, hjärt- och lungsjukdomar och diabetes är riskgrupper och ska vara extra försiktiga. Undvika onödig kontakt med människor. Hålla sig hemma. Men det är rekommendationer. Det är upp till var och en att ta sina egna beslut. Men det vädjas till vårt samhällsansvar. Ansvaret att inte smitta ned någon annan. Jag är utanför Stockholm i veckorna, men försöker hålla mig borta från riskgrupperna. Det blir inga kramar till föräldrarna just nu. På sin höjd någon promenad ute och lite blomplantering.

Men just nu framstår det ”konstiga” svenska sättet att leva som väldigt framgångsrikt. Våra äldre bor själva till mångt och mycket. Om möjligt håller vi alltid två meters avstånd till varandra på perronger och offentliga platser, kollar på vår mobil och lossas som att vi inte ser andra. Det är som vanligt. Vem sätter sig någonsin frivilligt bredvid någon annan på bussen om man inte absolut måste. Det här är ensliga Sverige. Kanske kan det hjälpa oss ur den här krisen utan total lock down som de flesta andra länder infört. De tittar misstänkt på Sverige. Vad gör de? Hur kommer det gå för knasiga Sverige? Vad håller de på med? De som lever får se.

Det blir en konstig påsk i år

Påsken är på ingång. Det kommer inte bli en påsk som alla andra. Vem vet, Påskharen kanske har Corona. Folk är rädda för lösgodis. Påskmiddagarna ställs in. Skidresorna är avbokade med eller utan din vilja. Det kommer bli en konstig påsk i år. Själv har jag inte ens ställt fram påskpyntet ännu. Trots att skärtorsdagen närmar sig med stormsteg. Jag som älskar att påskpynta. Det blir en konstig påsk i år.

Det har varit en konstig vår i år. Det blir ett konstigt år i år.

0