Guess what?! Det är söndag igen! Frikkin snart sommarlov ju – eller just det… jag har inte det nej. Men det är i alla fall Maj och värmen dök plötsligt upp. Tillsammans med en drös med björkpollen *atjo* och toppat med en förkylning sådär för att avrunda veckan *prosit*. Men – jag tänker varken tilldela värmen, pollen eller förkylningen till veckans Yey och veckans nay. Det säger sig självt att det är trevligt när sommaren kommer och otrevligt när man är förkyld för typ 100:e gången i år. (Men Camilla meddela att hon också var sjuk så då känner jag mig i alla fall inte lika ensam och ynklig.)
Veckans Nay – När glöden falnar
Torsdagen var en sådär riktigt dålig dag på jobbet som dyker upp ibland. När beslut som tas varken känns rätt eller förankrade. När man känner sig som en nål i en höstack – fast i fel höstack! När man inte orkar börja argumentera, för man vet inte vart man ska börja någonstans. Så var Torsdagen.
Sådan tur var hade jag bokat dejt på Combat med Camilla och Elin och fick kötta säck tills svetten lackade. Det var en bra dag att slå på saker.
Veckans Yey – Att våga säga till när det skaver
Eftersom Torsdagen på jobbet var riktigt shitty, så började fredagen mindre peppat. Att jag dessutom hade en kollega som dök upp i samma mindset gjorde liksom inte saken bättre. Förrens det visade sig att vi båda, ovetandes om varandra, kände oss nedslagna av samma anledning. Där någonstans vände fredagen. Att ha kollegor att prata med när det blåser, så skönt!
Vi bestämde oss för att tillsammans prata igenom situationen med de inblandade. Veckans visdomsord blir därför Att våga säga till när det skaver. För efter att ha poängterat alla 500 saker som kändes ogreppbara och hopplösa kändes det något bättre. När sedan motparten inser allvaret och tar sig tid att lyssna och förklara. Då känns det ännu bättre. Att man sedan gemensamt kan ta det som skaver och vrida och vända på det tills det kan utvecklas till något konstruktivt, då är det okej att ha startat i olika åsikter.
Jag vet att utan att hänga ut någon eller något så blir texten lite luddig. Men det jag tycker är viktigt att lyfta fram är värdet i att våga säga till när det skaver. Ibland har man skapat ett Mt. Everest av en kulle, ibland kanske det är ett Mt. Everest som den andra parten inte ens insett att man bestiger, ibland kan man hitta en genväg mellan bergen och komma ut i solen på andra sidan.
Jag vet inte exakt var diskussionen i fredags kommer att leda. Men vad jag vet är att jag i alla fall talat om vad jag tycker, tänker och känner och gett den andra parten en ärlig chans att förstå mig i sammanhanget. Dessutom fick jag en ärlig chans att förstå motparten i fråga, och det kanske inte var så åt skogen som det först kändes.
Så vänner – Våga säga till när det skaver, någon kanske lyssnar!
