30 minuter löpning och sen glömmer vi det

Först:

Ett stort tack till min sambo som ständigt får vänta på mig på sitt jobb för att jag…
… jobbar över
… bara måste träna lite
… fastnade i ett möte
… måste handla det där
…eller vad det nu råkar vara just den dagen (kanske bara Stockholms dragningskraft).

Idag var anledningen till att vi blev kvar sent i Stockholm anledning nummer 2 att jag bara måste träna lite. Här ute i skogen är det ständigt mörkt när vi kommer hem och jag är lagom pepp på att ut och springa med pannlampa. Men, för att vara ärlig, jag hade nog inte gett mig ut och sprungit i slasket i Täby heller i minusgrader och mörker. Men jag kände att efter en helg på sofflocket, ja förutom snöskottning och någon promenad, var det dags att rör på fläsket.

Så igår kväll laddade jag de trådlösa hörlurarna och tänkte att imorgon fasiken, då ska jag köra en sväng på löpbandet. Det var liksom inte igår. Så sagt och gjort. Även fast mötet drog över så bestämde jag mig för att ge det 30 minuter på gymmet. Bytte om, satte i lurarna och kickade igång.

Dagens pass blev så avancerat som 30 minuter löpning på Random på löpbandet, som alltså blir någon form av backpass, med ett stadigt tempo på 6 min/km. För att vara ganska mycket lutning tidvis och mitt första löppass på år och dar så får det vara godkänt. Inget svettig alls blev jag. Eller tomatröd – inte alls.

Bjuder därför på den här vackra bilden från omklädningsrummet. (Som jag tog lite i smyg när alla andra typ tittade bort. Hade bara en chans!) Tror till och med att jag blev rödare ett tag efter än när bilden togs.

Men det jag menar med titeln på inlägget ”30 minuter löpning och sen glömmer vi det” är att även om det är riktigt tungt när jag springer och tungt precis efter. Så blir det snabbt ”bra igen” efter en flaska vatten, några andetag och en dusch. Idag var jag nog lite rödare än vanligt en stund, men ändå. Jag tycker att det nu mer är de 30 minuterna som jag tränar som är jobbiga, and that’s it. Och det är så skönt! När jag pluggade och körde en hel del Body Combat, och tuff Spinning så kunde passet vara jobbigt. Men sen la sig liksom inte jobbigheten utan jag hade ofta tagit ut mig så mycket att det resulterade i bultande huvudvärk tills jag gick och la mig. Inte optimalt.

Idag ger mig träningen istället energi. Jag låter stackars Daniel få vänta för att hinna med ett pass på löpbandet. För några år sedan hade jag sett det som en utmärkt ursäkt för ”jag hinner inte”. Idag vill jag träna, för det gör mig glad! 30 minuter löpning kunde jag få plats med i schemat för att skaka loss kontorskroppen, syresätta blodet och rensa hjärnan.

Ska du träna något den här veckan? Kanske bara en mysig promenad i vinterlandskapet? Kroppen behöver rörelse, liten som stor och tro mig – det kan bli en vana!