Kära mormor,
Vi kommer sakna dig! Vi kommer sakna ditt skratt och dina ibland allt för envisa kommentarer. Vi kommer sakna att alltid veta att du kommer på födelsedagar, jular och högtider. Vi kommer sakna minnena från när jag var liten. Promenaderna i skogen och fåglarna i fönstret.
Det kommer bli tomt. Men jag tror du får det bra där du är nu. Med morfar, som du saknat så mycket men försökt gå vidare utan. Nu får ni ses igen. Nu kanske du kan bli lycklig igen. Ni kan hålla handen, kramas och gå promenader i parken, om det finns sådana där du är. Du kommer vara saknad!
Jag kommer inte gråta floder, jag vet att du inte vill att jag ska vara ledsen. Du har alltid brytt dig om mig. Alltid behandlat mig som ”den lilla” i släkten även om kusinbarnen kom sen. Jag vet att vi inte synts så mycket på sista tiden. Jag tror att du redan var påväg. Det kändes så. Den mormor jag en gång tyckte så mycket om att besöka med mamma försvann för länge sedan. Alzheimers är en elak sjukdom. Du som var så pigg i övrig – tiden kom ikapp dig tillslut.
Kära Mormor – oavsett vad som händer efter döden så hoppas jag med hela mitt hjärta att det är bra där!
Kram Julia
1
No Comments