Ännu en vecka närmar sig sitt slut. November kryper närmare och läskiga figurer stryker runt knutarna. Ja Halloween alltså. Den högtiden som vi i Sverige med glädje firar, men inte kan bestämma oss för när. Läste någon som föreslog firande hela denna helg, hela veckan och nästa helg. Ja varför inte, alla anledningar att fira är ju bra anledningar. Eller hur!
Veckans Yey – Cityhäng
Tog halvdag i torsdags och mötte upp mamma i Stockholm city. Vi började eftermiddagen med att kika på lite väskor och skor på Åhléns city för att sedan åka upp några trapport och käka lunch på Systrarna Voltaire. Främst vegetarisk mat som är yummy och en fröjd för ögat. Perfekt ställe att ta med sig en mamma som inte är någon älskare av kött till.
Det blev sallad med ärthummus, halloumi, bulgur, fefferoni och rotfrukter bland annat!
Efter maten vandrade vi vidare i stans butiker på jakt efter lite nya kläder eller kanske skor. Mitt mål var nya enkla T-shirtar att ha under kavajen. Vilket jag sedan tidigare visste inte var enkelt. Allting är så fyrkantigt att med lite byst tar jag formen av en öltunna eftersom ingenting är skuret efter kroppen. Jag föredrar att inte se ut som en öltunna. Men efter många om och men blev det i alla fall en rödaktig. Passande så här i höstrusket. Mamma köpte ansiktskräm. Det blev ingen dyr shoppingdag direkt. Men trevligt var det!
Sen avrundade vi kvällen på Balzac på Odengatan. Jag tänkte att det skulle vara lite lugnt sådär en torsdagskväll. Så fel man kan ha. Där var det fullsatt och full fart. Så vi fick skrika lite över vinglasen, oliverna och moules fritesen. Men vad gjorde det. Äkta fransk bistrokänsla och såg riktigt trevligt ut i baren med! Bra torsdag med mamma helt enkelt.
Veckans Nay – Oförstående människor
Just nu är jag så evinnerligt trött på gnällande människor. Allting är fel.
Jag är också så trött och oförstående till just oförstående människor. Att människor inte har förmågan att lyssna på andra och förstå vad som hade varit rätt beslut. Att inte vara så förbannat egoistisk jämnt.
Jag vet inte om det är den klassiskt svenska höstdepressionen som lagt sig som en blöt filt över oss. Folk på jobbet gnäller. Vi som jobbar med de på jobbet gnäller, för att de gnäller. Kompisarna gnäller. Folk gnäller på kompisarna. Föräldrarna gnäller på folk. Folk gnäller på föräldrarna. Alla gnäller. Jag gnäller på att alla gnäller. Ett evigt – never ending – gnällande. Gaah.
Om vi slutade vara så oförstående mot varandra kanske vi inte behövde gnälla så mycket på alla.
Om vi inser att alla inte gör saker för att jävlas med andra.
Om vi slutar göra saker bara för att jävlas med andra.
Om vi pratar med varandra.
Om vi lyssnar på varandra.
Om vi lägger energin på att vara positiva istället
Då skulle vi inte behöva gnälla så mycket.
Så snälla – ta den här veckan som kommer och fundera på om det verkligen är värt gnället. Gör det din dag bättre att gnälla? Är det värt att lägga energi på personer som tar all energi? Är de värda ditt gnäll?
Min fredag var gnällig deluxe. Så jag uppbådade all energi jag hade och dök i en bassäng och omslöts av vattnet och lät den negativa energin skapa tryck i varje armtag.
Sen gick jag upp ur bassängen och kände mig stark, cool och lite hip-hop.
För att alla negativa känslor är fett ovärt min tid – så det så!
0