Vårvinter – inte riktigt som jag tänkt mig.

Gnistrande snö, röda kinder efter dagar utomhus, värmande sol och vita vidder.

Nja, livet ser inte riktigt ut så här i Mellan Sverige. Sista två dagarna har bjudit på regn, regn och åter regn. Gråa morgonar och gråa dagar. Jag har inte ens velat gå utanför dörren. Vanligen tar jag alltid en kortare lunchpromenad. Men nej, i ösregn fick det faktiskt vara.

Hade skypemöte med en kille som satt strax utanför London idag. Där var det tydligen blå himmel och strålande sol. Jag undrade bittert, med glimten i ögat, varför han inte kunde behålla sitt UK-väder där på andra sidan vattnet. Han tyckte att det var bättre med fint väder. Så vi fick helt enkelt leva med London-dimman. Tack för det liksom!

Men ikväll sprack det upp i alla fall. Den korta promenaden blev av när Daniel kom hem från jobbet. Skönt att i alla fall ha stuckit näsan utanför dörren lite grann. Det är väl nackdelen med att jobba mycket hemifrån. Man tvingas liksom inte ut de där dagarna när det är risigt väder. På gott och ont såklart. Var ju inte direkt superlockande!

Solen bröt igenom molntäcket. Älvorna dansade över sjön och isen glänste.

Promenaden bjöd på fågelkvitter, sorlet av vårflod i bäckarna och klafset från leriga grusvägar. Allting charmigt på sitt vis!

Nej, det var inte vårvinter som jag hade räknat med. Snön i norr lockar verkligen fortfarande och jag skulle verkligen vilja åka lite skidor. *Försvinner iväg från bloggskrivandet 30 minuter och letar skidresor*.

Men nej, vardagen går inte ihop med fullpackade skidorter just nu. Påsken kom för tidigt och på söndag stänger Romme och Orsa. Så då måste man ta sig högre upp. Men Gränsen har ju öppet till Midsommar. Så än är det väl inte försent!

Imorgon är det sista dagen innan helgen igen! Veckan har swishat bort.