För något år sedan var benämningen snorsport okänd för mig. Men det är ett ständigt återkommande koncept i min filterbubbla för tillfället. Jag tror första gången jag hörde det var när Elna skrev om det. För ja, cykling är ju verkligen en snorsport kan vi ju konstatera. Även om jag än så länge cyklar begränsat, och således även snorar begränsat.
Sen har jag senaste veckan hittat en ny favorit till podd – Maratonpodden. Som handlar om just snorsport. Och min simträning här om dagen visar ju verkligen på att även simning är en snorsport.
Men vad är då snorsport? Ja, vi snackar alltså konditionsidrott. Sådant som helt enkelt gör en snorig.
Att hitta sin träning
När jag lyssnade på Maratonpodden blev jag så glad när de faktiskt diskuterade det där med styrketräning. För när någon säger styrketräning så tänker jag mig bara gymträning – knäböj, rygglyft, bänkpress och posade rövar. Men här pratade det om att det likt väl kunde vara kroppsviktsträning – så befriande. För jag har verkligen konstaterat att det där med att stå och stöna på ett gym. Nja det är inte min femma. Även om jag kan göra det ibland som variation. Då tränar jag mycket hellre kroppsviktsträning, gärna funktionell träning.
Jag tror att jag på sista åren har hittat hem inom just snorsporten. Faktiskt, tro det eller ej så känns distansträning lite som min grej. Där handlar det om att vara seg och ha uthållighet. Och envis är jag ju som bekant. Ett lagom tempo under en lång tid verkar passa min kropp bättre än en sprint. Lite seg i starten – precis som varje morgon liksom!
Men bara för att man hittar en sak som man tycker är roligt, behöver det inte utesluta andra saker. Jag har ju också helt klart inom kampsporten. Den har gjort att jag hittat nya vänner och en ny arena där jag känner mig hemma. Det är inte någonting som jag skulle välja bort. Den kroppskontrollen och övningarna känns dessutom som ännu ett komplement till konditionsträning. Kroppskontroll och styrka, på sitt vis.
Visioner om långtgående satsningar
Jag vet inte varför, men det där med triathlon har verkligen blivit något som lockar mig det senaste året. Eftersom jag ju ändå kontinuerligt hållit på med 66% av sporten (löpning och simning) och tycker att de resterande 33 procenten (cykling)verkar vara ännu en bra träningsform, känns det spännande. En träningsform för lättuttråkade människor liksom. Jag hörde någon (tror det var i maratonpodden med) säga att triathlon var en sport för VD:ar och entreprenörer. Sådana som söker utmaningar i jobbet och vanligen är högpresterande – är även sådana som söker sig till triathlon för att utmana ännu en gräns. Och det verkar ligga något i det.
De som inspirerat mig mest vad gäller triathlon är ju just extremt drivna kvinnor – Anna och Joanna. Men i detta gäng finns så himla många fler, kända som okända, som lägger ner sin själ i träningen – men samtidigt åstadkommer stordåd vid sidan om. För att träning och hjärna hänger ihop. (Läs Hjärnstark säger jag bara – visst den har varit hajpad, men for a reason!)
