Jag har klarat mig väldigt väl från punkteringar i mina dagar. Uppe i Luleå hade jag inte en punktering på 5 år, trots att cykeln fick klara allt från -35 till troligtvis samma värde på andra sidan nollan. När jag bodde hemma kan jag inte heller minnas att varken jag eller mamma fixat punkteringar. Så ytterst få gånger på nästan 30 år.
Men det verkade som att jag (och Daniel) fick tillbaka det med besked den här Ölandsresan.
Hur hela historien med punkteringar började…
Det började egentligen för mer än en månad sedan då jag köpt en ny cykelpump till cykeln, för att klara av punkteringar när jag var ute och cyklade. Vi testade den och råkade bryta av racerventilen på cykeln = ingen luft. Så vi hade även chansat och köpt en extra slang, den visade sig dock vara fel storlek och smällde efter montering = ingen luft igen. Jag gav mig därför ut på jakt efter rätt slangar. Fick lära mig hur man skulle göra detta och fick reda på att jag ska ha en slang som går under ”namnet” 37-622 (där 622 verkar stå för 28” däck/fälgar). Hittade några på första försöket på Intersport och åkte hem för att lösa problemet. Det visade sig dock vara bil-ventiler och att visst storleken på slangen var rätt – men ventilen gick inte genom fälgen. Så jag åkte för att byta dessa, men det visade sig inte finnas med racerventiler där.
Jag åkte hem, googlade, letade och hittade slangar som verkade rätt på nätet. Tänkte i samma veva vara ute i god tid och beställa en ordentlig cykelhållare till semesterresan till Öland. Det gjorde jag på cykelkraft.se. Vi kan summera resten av Juli och kommunikationen med cykelkraft som – Handla för fasen någon annanstans! När dagen för avfärd till Öland kom hade jag varken slang, eller cykelhållare hemma – trots misslyckade mail och samtal med kundtjänst. En faktura hade jag däremot. (Tack Klarna för att ni gjorde mitt liv smidigt – för betala tänkte jag då inte!).
Påväg ned till Öland på måndagen (med en lånad cykelhållare) stannade vi därför på XXL och köpte cykelslangar till mig. Två stycken med rätt ventil. Under tisdagen lagade vi min punktering – Äntligen!! Och preppade för den årliga resan runt Norra Udden på Onsdag morgon.
Cykla till Norra Udden
På onsdagsmorgon rullade vi iväg och allting gick fina fisken. Vi körde på tvättbrädsliknande grusvägar, genom sanddynorna som vanligt och på asfalt på sina ställen. Vi hade en snabb rast vid Byrums Raukar.
Senare pausade för ett uppfriskande bad i havet, mitt i skogen – så härligt. När det var dags för lunch i Byxelkrok lekte livet och vädret var på topp. Jag firade med ett glas vitt till skaldjurspastan – kände mig lite rebellisk mitt under cykelturen.
Efter det tog vi stigarna med kantig ölandssten över Neptunsåkrar innan vi våghalsade oss in i skogen innan Norra Udden. Skogsstigarna ledde oss dock inte riktigt dit vi ville och vi hamnade i stora gräsbeklädda traktorspår, mer eller mindre mitt på ett fält. Innan vi insåg problemet och vände och tog den riktiga asfaltsvägen ut till Långe Erik. Bara några 100 meter in på den vägen kändes bakdäcket konstigt. Och jo, det var heltomt på luft. Vi pumpade upp det och jag lyckades trampa mig fram till fyren, där det återigen var tomt på luft. Men vilken tur att vi köpt extra slang! Så det var bara att starta reparationsverkstad ute på Norra Udden. Av med däcket och i i med ny slang. Jo det gick bra! Sen gick vi en sväng runt udde och njöt av att vara på Öland igen.
Väl tillbaka till cyklarna kände jag på däcken och konstaterade att jo, bakdäcket kändes riktigt bra nu. Men vänta. Framdäcket var lite fööör mjukt. Så vi skruvade upp racerventilen och pumpade den med den nyinköpta pumpen. Ventilen såg redan innan lite böjd ut, så vi var försiktiga med tanke på vad som hade hänt med den förra ventilen hemma. När Daniel skulle skruva på ventilen igen, ville den inte alls vara med och själva hatten fastnade. Vi bestämde oss därför att strunta i ventilhatt och låta ventilen vara öppen – då gick den ju i alla fall att cykla med. Förhoppningsvis hela vägen tillbaka hem. Vilket var ungefär fyra mil.
Vi trampade iväg från Norra Udden och i och med att jag nu inte längre hade en extra slang var det lite nervöst. Det kanske inte var helt ogenomtänkt att undvika de där stenstigarna tidigare år. Men å andra sidan, en stor applåd till de gamla damtrallorna som överlevt både stenstigar och många mil cykling utan en enda punka. Inne i skogen på vägen hem försökte jag köra så försiktigt som möjligt på den hoppiga grusvägen för att undvika att luften skulle åka ut genom ventilen. Halvvägs in på grusvägen började dock däcket kännas för mjukt för att cykla vidare på utan att risker att fälgen tog stryk. Så vi chansade på att pumpa däcket igen. Puh, det gick faktiskt bra och vi rullade in på Böda Sand några kilometer senare.
Stoppet på Böda Sand
Där var det dags för glasspaus och inspektion av Böda Sand, som vanligt, varje år. Glassbaren hade uppgraderat sig och tack vare att folks semester började ta slut, var det ovanligt lugnt. När vi kom tillbaka efter att ha käkat glass (samtidigt som vi var åskådare till eftermiddagens träningspass på Sports Arena) var dock däcket helt tomt igen. Ingen kunde komma och hjälpa oss, extraslangen var redan använd och ventilen var paj. Vi vågade inte försöka ta oss hem på däcket med pyspunka, tänk om ventilen pajade helt? Vi hade inte material att lösa fler punkteringar och vi var inte så sugna på att leda cyklarna i två mil. Vi kollade när bussen gick till Löttorp, och vi hade precis missat den med 7 minuter. Damn it.
Så när alla andra hade tackat för dagen på Böda Sand, då passade vi på att bada och invänta den buss som skulle gå två timmar senare. Stranden var i princip tom och vinden började friska i. Men det var i alla fall skönt i vattnet. Efter någon timme började vi traska mot busshållsplatsen, som inte alls ligger nära campingen utan uppe vid stora vägen dryga kilometern bort, trots att hållplatsen heter Böda Sand. Vi lyckades ladda ner appen och köpa oss varsin biljett, trots att Swish inte vill samarbeta med appen. Drygt 20 minuter senare hoppade vi av i Löttorp Centrum, handlade lite kvällsmat på ICA innan vi tog oss tillbaka till vår stuga för att hämta bilen, med cykelhållare och köra tillbaka till Böda Sand. För att där hämta hem cyklarna som vi fått lämna kvar.
Daniel hade ingen extra slang, och jag var återigen tillbaka med en cykel med punka – och ingen extra slang. Vi insåg att Torsdagens utflykt även skulle behöv inkludera en tripp till XXL i Kalmar för att bunkra upp slangförrådet igen.
En resa kantad av punkteringar – Del 1 – To Be Continued
