Ibland blir det inte som man har tänkt sig.
Daniel kom hem här om dagen med två tårtbitar i en låda. De hade blivit över på jobbet och var allergivänliga i alla avseenden så hans kollegor tyckte att de passade mig (och Daniel). De såg lite svettiga ut, inte konstigt om man åkt tåg från Stockholm i den här hettan. Jag hörde mammas röst om att förvara saker kallt på sommaren! i huvudet när Daniel ställde in de i kylen. Men för en gångs skull tänkte jag inte klaga – och tänkte att äsch hur petigt kan det vara.
Tydligen väldigt petigt var svaret. Vi kan göra om allt är inte guld som glimmar till allt är inte ätbart som är gott. Så igårkväll smaskade jag och Daniel i oss varsin bit av den här. Supersmarrig och fin.
Sen satt vi och spelade ett tag. (Nya ”vi spelar” är att Daniel håller kontrollen och jag är strateg – tydligen en bra mix för oss båda). Började känna mig lite illamående efter allt kamera-snurr som det blir om man tittar på någon som spelar tv-spel. Så det blev läggdags.
Ibland blir det inte som man tänkt sig
Men när jag vaknade var det liksom värre än när jag gick och la mig. Kände mig riktigt sådär äckligt bakis, fast minus huvudvärken. Det hjälpte ju inte heller att säljaren som jag träffade i tisdags informerade mig om att han varit hemma och varit magsjuk. Jag tänkte att nu är det kört – samma historia som när vi skulle till fjällen förra gången. Vi undviker fler detaljer men kan sammanfatta det med att jag hade huvudet i toalettstolen och ringde in mig sjuk.
Men redan efter några timmars extra sömn kände jag mig mycket bättre. Vid lunch blev det brunch, som fungerade bra. Till och med en kopp kaffe klockan 13 fungerade för både mage och för att få skallen klar. Eftersom mailen pockade på min uppmärksamhet blev det jobb från lunch och inpå kvällen. Fördelen med att jobba hemifrån är att jag nu trots att morgonen spenderades i sängen lyckades få det som skulle göras under dagen gjort, fast på andra tider.
Kroppen återhämtade sig faktiskt så pass bra att jag efter jobb lyckades simma en sväng i sjön innan det var dags att stänga igen för kvällen. Fördelen med att ha sjön inpå knuten – det tog inte många minuter att få ihop lite simning. Förresten måste vi snacka om det där men Open Water Simning mer någon dag – lite vad folk faktiskt tycker om det, och hur jag tänker.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Men det slutade ju bra ändå, när kroppen piggade på sig snabbt efter lite vila. Lyssna på kroppen! Nu ska jag packa ner den i sängen igen! På söndag hoppas jag att veckans yey kommer vara Downhill – hös då!
0