Det här med att vara morgontrött alltså. Av någon anledning finner jag det alltså så mycket lättare att gå upp 03.30 än att gå upp 06.30. Tre timmar senare borde ju rimligen göra en mer utsövd. Men tydligen fungerar det inte så.
Att köra bil i kolmörkret 03.45 är alltså mycket lättare än att försöka vara alert framför ratten 06.45. Logiskt? Not so much.
Det är som att kroppen är kvar i ”night mood” runt 3-4 på morgonen och där vet vi ju alla att jag är som mest produktiv. Mellan 06-07 är det lönlöst.
Jag diskuterade med Danne här om dagen och konstaterade att den där ”klockan 15 svackan” som alla talar om – den är nog de mest produktiva timmarna på arbetsdagen för mig. Det är då det börjar hända grejer. Den där morgonstunden när man ”är klar i skallen och får saker gjorda” – well jag väntar fortfarande på den…
I skrivande stund sitter jag på en bänk/soffa/gate på Arlanda och väntar på planet till Helsingfors. Det blir en lång dag idag. Samtidigt som det är de här dagarna som laddar min energidepå. Att göra någonting annat.
Att vara uppe mitt i natten är trots allt ett val. Både ekonomiskt fördelaktigt för bolaget, och fördelaktigt för att då hann jag med Jujutsun igårkväll. Något jag inte gjort om jag flugit till Finland redan igår kväll. Så 03.30 fick det bli. Det är ju ändå bättre än 06.30.
0