And we’re off! Nu har jag officiellt dragit igång med thaiboxningen för i år. Inte för att det var något vidare värst jättestort uppehåll, men från 3 gånger i veckan till till 1 gång i veckan och någon vecka inte alls så kändes det som ett långt uppehåll. Bara att inte få sparka på någon på flera dagar skapar ju liksom viss abstinens. Ja jag vet, det låter helt vrickat. Men alla thaiboxare förstår. Man vill liksom bara säga ett glatt hej till någon man tycker om med en liten low kick. Och sen kommer man på att samhällsnormen liksom inte riktigt uppskattar det agerandet. Eller de där gångerna man är ute på promenad och känner att man liksom bara vill göra en liten kombination sådär på den man är ute och går med, och så kommer man på att just det, det kanske ser lite konstigt ut. Alltså thaiboxningen, den har ju satt sina spår. Mest bra spår dock!
Känns skönt att vara tillbaka i rutinerna faktiskt. Fast två kontorsdagar i veckan skulle jag gärna behålla. Nog för att jag jobbade även måndag, tisdag, men det är ju något speciellt jobbigt med att gå till kontoret. Jag uppskattar alldeles för mycket att vara hemma för att uppskatta att sitta instängd på ett kontor hela tiden, man blir liksom så begränsad. För min del är det liksom inte en bra grej. Jag vet att alla andra har svårt att fokusera när man är hemma för man har så mycket annat man kan göra. Men jag är lite tvärt om, i hemmet får man lugn och ro och jag känner mig inte ”tvingad” till att sitta på kontoret på samma sätt. Det är något med den där känslan som liksom gör mig rastlös och ofokuserad. När jag är hemma och vet att jag kan koka kaffe och käka en banan när jag vill då får jag något slags lugn som gör att jag fokuserar bättre.
Det där är ju ett helt inlägg i sig, att känna sig låst. Sen jag var liten har jag alltid haft svårt att tyckas saker är trevligt eller roligt om jag på något sätt är tvingad till det. Till exempel gillade jag, och gillar fortfarande, att läsa böcker men så fort någon lärare sa ni ska läsa den här boken till nästa fredag då hatade jag den boken, alltså oavsett vad det var för bok! Hade ingen tvingat mig att läsa den så hade jag säkert både kunnat välja den själv och faktiskt tyckt att den var bra!
Nu när jag i mångt och mycket kan bestämma själv hur och när jag ska göra saker på jobbet så liksom lyckas jag ”tvinga mig själv” att göra saker. För vissa saker är ju helt igenom tråkiga, så är det ju bara, och de måste göras ändå. Fast jag inte vill. Så jag får tvinga mig själv att göra dem. Och då blir de ännu tråkigare. Och så tar de dubbelt så lång tid. Någon som känner igen sig? Några tips, hur gör du?
Från thaiboxningen till disciplin men ja – det behöver man ju för boxningen med, och jag ska inte sticka under stolen att samma sak infaller här ibland. Jag ”måste” träna, så jag tycker det är jobbigt att ta mig dit. Fast jag vet att jag kommer tycka att thaiboxningsträningen var superkul sen när jag väl varit där. Blir så trött på mig själv ibland.
Nu ska jag ”tvinga” mig själv att se en film – eller okej, jag behöver inte om jag inte vill- så, nu känns det redan lite bättre, så nu kan jag se den. Southpaw tänkte jag ge mig på! Wish me luck :)
Och just det – det är fredag! Yey!
0