Hur min träning förändrar mig? Jag trodde, handen på hjärtat, aldrig att jag skulle säga detta, men säg hur min träning INTE förändrar mig! Jag har aldrig tyckt om idrott speciellt mycket. Jag gillade mat och var rund när jag var liten, hade allergier och käkade kortison vilket gjorde att jag mer växte på bredden än på längden. Jag var dock aldrig jätte stor, men lite mullig och fikade hellre än tränade gymnastik. Däremot så har jag alltid tränat. Lite gymp när jag var liten, åkt skridskor, skidor, lekt ute mycket, tränat judo, spelar golf och varit med på Alla gympa lektioner och gjort mitt absolut bästa. Vissa är inte födda atleter. Och jag tycker svensk skola hanterar oss som inte tycker om idrott på fel sätt. Som vuxen har jag ju hittat njutningen i att träna. Tänk om någon hade lyckats få mig att förstå det för 20 år sedan! När jag var 6, eller kanske 10, eller 15 – vilken skillnad det hade gjort. Att de hade skitit i fotboll och kast med tråkig boll och istället gett oss möjligheten att pröva lite andra idrotter, simning eller bara gymma eller på något sätt förmedla glädjen. Jag är inte pedagog men det finns säkert pedagogiska sätt att förändra barns syn på idrott. Snälla ni som kan det – hjälp oss, vi kommer tacka er sen!
I alla fall. Någonstans började jag träna på min nivå – core pass, 2km jogging så jag kunde andas (lagom låg puls är tricket för att hålla astman i skick), spinning och gymträning och långpromenader med podcast och musik. Mitt sätt att hitta lugnet efter en arbetsdag, min tid på dygnet och under flera perioder min underhållning när jag varit i Finspång själv, UK själv eller USA själv med skola och jobb. Jag ska inte sticka under stolen att det till en början mycket var för att gå ner i vikt. Och det har väl funkat okej. Men maten är nyckeln – mat och träning är skiten men som min thaiboxningslärare sa – det spelar ingen roll hur mycket man tränar om man inte äter rätt – och det stämmer så väl.
Från Jan 2014 har jag bott på samma plats i Täby, börjat körs thaiboxning på Combat Academy, gynnat på Fresh och löpt i Ensta-spåren och träningstoken till pojkvän har flyttat in. Och från feb 2015 gav jag mig fan på att tappa de där sista irriterande kilona, genom att verkligen tänka på vad jag stoppade i mig och jag kom en bra bit på vägen – är inte helt nöjd än, om man någonsin blir det, men jag är en bra bit på vägen. Och jag har hittat rutinen och glädjen (oftast) i träningen och från att träna en kanske 2 pass i veckan som yngre satsar jag på 5pass i veckan nu, då kan ett vara en lång promenad i bra tempo men att fysiskt aktivera mig ordentligt 5gånger i veckan och på något sätt varje dag – mer än att gå/cykla till jobbet.
Så den största förändringen är att jag tycker att det är kul med träning nu. Jag har sett resultaten. Jag gör det själv utan att någon tvingar mig (väldigt viktigt för mig!) Och jag känner att jag mår bra när jag tränar (och känner mig nedstämd när jag inte tränar) vilket har förändrat hela min livsstil. I veckorna sitter jag väldigt sällan framför en tv-skärm överhuvudtaget – jag hinner helt enkelt inte. Och det är okej! Jag lever mitt liv – och är inte en åskådare av någon annans via en serie eller film. Ibland tar det fortfarande emot, flera gånger i veckan ofta, men jag kan se igenom det nu och se glädjen när jag gjort passet och hur bra jag kommer må då – det har förändrat allt!
