En dag under Södertäljebron

Det är inte alla dagar man spenderar med att hänga under södertäljebron!

Men det är precis vad jag har gjort idag – hängt under en bro, närmare bestämt Södertäljebron, den vid Scania ni vet.

Så ”dagens outfit” från min sida har varit skyddskor, hjälm och varseljacka. Det man också lär sig är att det i en över femtiometer hög betongpelare till en bro blir jädrigt rått och kallt. Jag brukar inte frysa, men innan lunch, satan vad kallt det var om fötter och händer!

Certex hade alltså fått i uppdrag att köra linröntgen på stållinorna som driver själva bron (alltså vid broöppning). Själv var jag på plats för att ta lite bilder och se lite hur det funkar ”ute i verkligheten” som alla har en tendens att benämna det som. När kontoret blev ”overkligt” är lite oklart. Men jaja jag har varit ute i verkligheten under en bro idag. Då kan det se ut såhär!

Först ser det nästan varmt och skönt ut…

…och vyn är betydligt bättre än från kontoret.

Sen går man på över 50 meter upp i en bropelare på gallerdurk. Det är då jag uppskattar att jag inte är höjdrädd. Men lite respekt får jag allt! Hoppades att någon dragit åt skruvarna ordentligt!

Sen var de alltså de här vi var där för – stållinorna alltså! (Känner att om man ska nischa sin blogg så är ju i alla fall stållinor jädrigt nischat ;) …. )

Linröntgen går alltså till som så att man sätter en ”röntgenmaskin” (här snackar vi starka magneter!) på stållinan och får på så sätt veta hur linan mår inuti, då man bara ser 20% av linan genom att titta på den. Trådbrott inuti linan kan alltså vara mycket svårt att se utifrån.

Visste du föresten att trådarna i linan ALLTID är av i en skidliftlina? Den du, nu känns det säkert va? – Fast det är det, eftersom linan är ändlös kommer det alltid finnas ”trasiga” trådar i stållinan. Men genom stållinans inbyggda rotation så låses trådarna som bygger upp linan fast av varandra och det är därför fullt normalt och ingen fara. Så ni kan fortsätta åka skidlift utan att vara rädda. (Tja eventuellt förutom i Kirovsk i Ryssland där jag varit på skidsemester, där skulle jag nog vara lite rädd…. Men det var skoj!)

Vi var ett gäng som behövdes från de som skötte om bron och från Certex.

Jag åkte ned med motvikten när bron öppnade sig. 50 meter rakt ned. Men motvikten är som ett större betongrum, ett gigantiskt fundament som väger kopiöst mycket. Imponerande konstruktioner!

De blev mindre och mindre där uppe. Sen var det dags att stänga bron igen och åka upp!

Det här är alltså #LivetefterI som mina kära klasskompisar benämner det. Alltså det är så här det blir efter I-programmet. Stållineröntgen i Södertäljebron – who would have known. Snacka om bananskal!