Brysselkål, av någon anledning fick jag för mig att köpa brysselkål för några veckor sedan när jag var och handlade. Jag hade sett något fint grönt foto på en av all bloggar jag läser tror jag. Jag hade liksom fått mersmak och insett att jag kanske missar något här!
Jag hade liksom hypat upp brysselkålen. Jag hade läst på baksidan av Finduspaketet och sett att steka med vitlök och chili i olivolja skulle vara grejen. Jag höll på att få hostattack när jag stekte de av någon anledning – tror det var chilin som gav ifrån sig något, gick liksom inte att andas vid stekpannan, jätteskumt! Men, jag stekte de i alla fall enligt instruktionerna och såg fram emot att återuppliva brysselkålen som någonting gott.
Brysselkålen fanns nämligen med på våra julbord när jag var liten och den var då verkligen inte god. Men jag tänkte att färsk, istället för kokt, det kanske är grejen. Precis som att wokad broccoli smakar helt annorlunda än rå (rå smakar ju liksom bara gräs). Eller typ som babyspenat smakar när den är rå med andra ord långt från kokt spenat. Skulle brysselkålen gå från att smaka konstigt till att smaka mer rå grönsak så skulle det här kunnat ha varit den nya favoritgrejen.
Det var det inte! Jag försökte. Jag var positivt inställd. Jag käkade på. Starkt som sjutton blev det. Gott blev det inte. Sorry brysselkålen, men du och jag liksom passar inte tillsammans. Vi kanske kan lyfta fram klyschan ”det är jag, inte du” – men oavsett så lirar vi inte riktigt. Efter att ha ätit några brysselkål gav jag upp. Jag äter 99,5% av gångerna upp maten. Detta var inte en utav dem. Det var inte gott.
Sorry brysselkålen. Men jag försökte i alla fall!
1