Jag har nog alltid tänkt mig själv som ganska opåverkad av hur andra känner och tycker. Att jag stått stadigt på egna ben och gått den vägen jag anser rätt. Nu ska jag ju inte påstå att jag på något sätt vänder kappan efter vinden. Det gör jag inte. Jag har båda fötterna på jorden och en tydlig vilja. Men.
Jag har insett att atmosfären i ett rum, eller hos en person påverkar mig så mycket mer än jag trott. Är någon sur, blir jag sur. Är någon glad, blir jag glad. Är någon ledsen, känner jag mig ledsen. På den nivån att jag kan tycka att livet är rätt bra ändå, till att tycka att allting är rätt skit – bara för att någon annan har en dålig dag och sprider klagomål runt omkring sig.
Det har ju varit rätt mycket tal om det där med HSP personer – Highly Sensitive Persons. Om vi pratar färger så tänker jag att det är en så kallad Grön Person. Och jag definierar mig mer som en Röd Person. Men jag vet om att jag oftast ser detaljer i saker som andra tycks missa. När jag är ute och går ser jag allting, och det finns liksom inget av eller på. Jag kan inte ”stänga av hörseln” som andra och lyckas missa vad som spelas på radion, eller reklamen på TVn. Jag hör. Jag ser. Och tydligen Jag Känner.
Högkänslig ?
Jag läste att HSP-personer inte är rappa i käften, och well det kanske jag inte kan beskyllas för att uppnå. Jag är faktiskt rätt kvick, oftast. Men trots att jag mer än gärna talar om vad jag tycker, och inte riktigt har något att gå in i en konflikt om det behövs, förstår jag ändå vad den andra parten känner. Jag går inte över lik. Möjligen trampar jag på en och annan tå i ursinne ibland. Men trots allt är det viktigt att folk runt mig mår bra.
På läslistan inför morgondagens pendling kommer därför Drunkna inte i dina känslor. Måste gräva lite mer i det här. Intressant ändå!
0