Efter många, många veckors planering lyftes äntligen den över 20kg tunga ryggsäcken ur bilen. Sport-bh:n, T-shirten som andas och de nya vandringsbyxorna kom på plats. Vandringsskorna snörades på. Och som två vilsna själar åkte vi tunnelbana i rusningstrafik med stora ryggsäckar och full vandringsmundering. Tur att det var semestertider.
Väl framme på Stockholm Central tog vi tunga steg – alltså rent fysiskt, mental var vi på topp – mot Burger King. Ett veckoslut i vildmarken skulle inledas med äkta storstadsburgare på tåget. Efter att ha laddat upp med en full meny, och möjligen tagit inadekvat många påsar ketchup från Burger King – tog vi de första stegen på vandringen. Mot nattåget.
Nattåget till Kiruna och Kebnekaise som var i tid
Fördelen med att utgå från Stockholm, och åka nattåg är att första stoppet liksom tenderar att vara i tid. Det är ju inte riktigt så att nattåget åkt runt hela dagen och lyckats försena sig. Möjligen loket, knappast sovvagnarna. Så nästan en timme innan avgång rullade tåget in och tidiga som vi var var vi glada för det.
Med ett tält spänt över ryggsäcken var det millimeterprecision att ta sig fram längs den smala gången i tåget. Men det gick bra och vi kom fram till vår hytt. Hade lyxat till det och bokat en egen hytt. Tur var väl det för hur vi hade kunnat hantera stora tunga ryggsäckar tillsammans med ytterligare en, okänd person, var oklart.
Vi satt och snackade och bestämde oss att trots att hamburgarna skulle bli lite kalla, var det en skönare känsla att käka de när tåget började rulla. Som en start på semestern. Härligt. Så sagt och gjort. När nattåget till Kiruna rullade ut från Stockholms Central tog vi första biten av härliga semesterburgare.
Vi konstaterade att det var semester
Och någonstans där, efter veckor av förberedelser, insåg vi att det ju trots allt var semester. Ingen av oss är vana vandrare och att ge sig ut på fjället och tälta, trots tillgången till fjällstationen, krävde mycket planering. Vad behövde vi för grejer? Vilket väder är det egentligen i slutet av Juni i fjällen? Hur mycket mat behöver vi? Hur mycket mer hungrig blir man av att släpa tunga ryggsäckar i åtta timmar? Hur mycket gas går det åt till stormköket? Och många, många fler frågor.
När vi då efter maten vandrade bort till Restaurangvagnen för att köpa kaffe, beslutade vi oss för att lyxa till det med varsin öl och en liten flaska Prosecco. Kanske inte resans mest ekonomiska beslut, men faktiskt helt okej priser. Och lyxigt kändes det när vi tillbaka i hytten drack Ipa och skålade i skumpa.
Släckte tidigt
Med tanke på stundande event borstade vi tänderna i kupéns handfat tidigt, och ”called it a night”. Jag somnade snabbt och sov, välvaggad, relativt bra hela vägen. Camilla var inte lika förtjust i att sova på tåget. Det är väl jag och min trygghet i teknik som gör att jag mest tycker det är mysigt att skumpa runt på ett tåg. Liggandes är det inte det minsta problem att spendera många timmar på ett tåg.
Klockan 08.00 ringde klockan, jag såg skylten för Gällivare Station och trodde typ vi skulle vara framme om 15 minuter. Trots att vi inte skulle vara framme förrens 09.11 enligt biljetterna. Vet inte varför jag fått för mig att de ska ligga så himla nära varandra… Så jag ville verkligen få ihop mina grejer och ta fram det som behövdes. Kände mig inte alls säker på att vi skulle komma fram i tid, utan trodde snarare att vi skulle vara för tidiga. (Okej, det är SJ chansen var väl typ 0,0001/100 – men ändå!) Blev dock lugnad av det första utropet sen Stockholm ca 30 minuter innan vi anlände till Kiruna. Lite läskigt när det inte är några utrop eller displayer inne på tåget ändå! Speciellt eftersom tåget sedan rullade vidare mot Narvik – och där kunde vi ju inte vandra till Kebnekaise!
Sen kom vi fram. Allting var nedplockat i väskan och åter igen trixade jag mig ut med millimeterprecision till perongen. Hej Kiruna – lets fjällvandra!
Drömresa! Ser fram mot steg 2 i storyn.