Träning på resande fot – det går visst

Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle bli en sådan som släpade med sig träningskläder på en resa. Allra minst på en resa med bara en övernattning. Men nu har jag blivit en sådan, sen ett tag tillbaka.

Förut såg jag det, för att hårdra det, som ett straff att behöva träna på semestern. Nu var det visserligen inte semester utan en jobbresa. Men förr hade jag sett det på samma sätt ändå – som ett uppenbart tillfälle att slippa träna. Men det där mindsetet som allt träningsfolk pratar om. Det finns ändå. När träningen blir något positivt som man vill göra. Jag påstår inte att jag inte tycker det är skönt att bara sitta och slöa. Men rastlösheten som infinner sig vet jag att jag kan få bukt på genom att träna. Något jag inte förstod förut.

Sen den där känslan som alla pratar om. Känslan när man har tränat. När man känner sig sådär duktig och nöjd med sig själv. Svettig och härlig. Och känslan att hoppa in i duschen. Eller som igår – i poolen.

Jag kollade innan jag åkte upp att det fanns ett gym på hotellet och plockade sen med mig träningskläder. Såg dessutom att det fanns en pool och plockade så klart med mig en bikini, blötdjur som jag är. Så efter jobbet och innan middagen slängde jag på mig träningskläderna och brände av 30 minuter backträning på löpbandet. Ni vet när man sätter på random och bestämmer hastighet. Så 10 km/h konstant och sen variation i lutning. När man springer på mer än 5 i lutning, då är det fasiken tufft.

Avslutade sedan passet med lite latsdrag och situps på pilatesboll (lite utav min favvo när det kommer till situps) och sen typ solhälsning b. Kommit på att den solhälsningen (alla yogisar skulle säkert gråta av att se min tolkning av den) är skiten för kontorsstela ryggar.

Men efter löpning och gym får man lyxa vidare till pool och sauna. Så det så!

Skapligt nöjd tjej som fick avsluta dagen med lite simning och pool-plaskande. Sen att jag ägnade halva tiden åt att öva roundhouse-teknik i vattnet, det är en annan femma!