En sak jag visste redan innan dagens ledarskapsutbildning – man ska inte slå på sina medarbetare. Så därför får man gå och slå på sina vänner istället. De som till och med blivit ens vänner genom att man slagit på dem! Det sjuka med att vara thaiboxning – sparka, slå eller knäa dem och de kommer gilla dig ändå! :)
Den här veckan rusar fram, galet, det är fredag imorgon. Inte mig emot. Visst, jag vill ha en karriär. Men kom inte och säg att karriärister inte gillar helgerna. Det köper jag inte. Min pappa har alltid sagt att jobba fler timmar kan ju snarare innebära att man inte är effektiv. Och jag är beredd att hålla med. Om man måste jobba kvällar, helger och semestrar – vad gjorde man under resten av tiden? Sen, fine, så kan det så klart vara att man har alldeles för mycket att göra. Men då borde man göra om sin tjänst på något vis – för tanken är ju ändå att du ska kunna jobba och ha ett liv. För länge sedan tyckte jag McKinsey lät lockande med ”coola” 80h arbetsveckor och att slita som ett djur, visa att man kunde, att man var driftig och presterade. Men ganska snart efter studiernas slut insåg jag att 40h, det är rätt många timmar i veckan bara det. Om man använder sig av dessa 40h på ett bra sätt – då hinner man faktiskt göra en hel del. Om man lägger så många timmar i veckan på jobb som McKinsey-konsulterna gör, eller i alla fall utger sig för att göra, då uppoffrar man så otroligt mycket annat i livet – hälsa, vänner, familj, resor, semestrar, solljus och bara allmän fritid. För under en svensk vinter, då får ju inte ens en hedlig 40h-arbetar mycket sol. Okej, jag jobbar inga 40h – det blir ofta mer, utan att det är ett stort problem. Vissa timmar blir det 40h, vissa timmar blir det fler och vissa kompenserar man det och det blir färre. Tycker man jobbet är roligt gör inte några timmar extra hit och dit så mycket. Men 40h – på stadig basis, det gör mycket – för alla personer. Det finns en anledning till att McKinsey har folk anställda 2-3 år (snitt eller max ska låta vara osagt). Allt detta enligt folk som faktiskt jobbat där. Jag har inget mot McKinsey, det är ett driftigt företag så vitt jag vet, och det är en liten stjärna i CVt, folk vet att man kan prestera.
Men när började Timmar = kompetens och success? Jag tror att vi alla mitt i karriären ska fundera på vilka timmar som faktiskt skapar värde. Vad ger mest – en timme extra på kontoret, eller en timma i solen med sambon. Ibland behöver vi kanske timman på kontoret. Men den kanske är resultat av en ofokuserad stund tidigare, som vi kanske inte hade haft om vi hade trivts lite bättre hemma – i förhållandet, fått röra oss lite och fått lite sol. Vad kom först, hönan eller ägget?
Jag har pluggat Civilingenjör i Industriell Ekonomi – jag vet hur man presterar, levererar och ”karriäriserar”. Men andra människor jag kommit nära sen dess , eller människor jag korsat vägar med, har börjar få mig att se saker från ett annat perspektiv. Pengar är viktigt, ja – jag tycker det, och det är ett medel för att göra livet enklare. Strävan efter en karriär, och jobbet är en viktig del av den jag är och den jag vill vara. Men vad är ett jobb, och vad är en karriär. Gör det oss lyckligare egentligen. Jag hängde ju på surfkurs under sommaren. Vad säger att det är bättre att sitta 40-80h i veckan ”instängd” på ett kontor och tjäna pengar för att göra något på den fritid som man nästan inte har, gentemot att dedikera sitt liv åt sin hobby, ha den som jobb och alltså spendera kanske 90% av sin tid med något man älskar och tjäna få rum och käk betalt och kanske fickpengar som kompensation. Vem är lyckligast?
Jag trivs ganska bra där jag är idag, men tanken slår mig ofta, vem är egentligen lyckligast? Kanske borde man pröva på båda liven innan man kan uttala sig om ”the way to go” – och den kanske ändå bara gäller dig. Ja alltså… det här inlägget spårade ur lite, men sådant här är det alltså jag går och filosoferar över. Vrida och vända på det man har och det man kunde ha. Vad tänker du själv? Vad är din livsfilosofi?
Ja åter till vad jag gjort idag. Var alltså på ledarskapsutbildning på eftermiddagen. Jag återkommer till den i ett annat inlägg! Sen spenderades torsdagkvällen, som så många andra på Combat. Idag var det slagkombinationer som stod på agendan – även kallat thaiboxarens variant av Sudoku, jädrar vad hjärnan får jobba. Och lagom när man börjar få in något kombo så är det byte. Kul var det i alla fall!
En som försöker se stark ut ;)
Och ska man vara stark måste man äta bra mat! Min älskling tar sig i köket. Med lite gemensam handling igår och några tips innan jag gick och tränade fick jag detta serverat till kvällsmat. Rostbiff, varm och lagom rosa (inte sådan där kall, färdigskuret och inte alls), ”sötpotatispommes” och värsta färgglada salladen! (Och sen slängde jag ihop lite sås – kvarg, sweetchilisås och chilipulver). Yummy, yummy!
