Idag inträffade vårdagjämningen! Det är alltså inte en dag, utan ett ögonblick.
”Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten.” – Wikipedia
Dagen och natten är inte lika långa på vårdagjämningen (om vi nu fortsätter att prata om det som en dag ändå!). För pågrund av att den atmosfäriska refraktionen (dagens ord!) – alltså ljusets böjning i atomsfären så är natten och dagen lika långa redan någon dag tidigare. Jippi kan vi alltså säga för nu är dagen längre än natten!
Och som sig bör i Sverige så snöade vi in våren, i alla fall i Stockholm. Stora fina flingor, och många, föll det kring lunch. Men ganska snart hade de smält bort igen. Och lämnat marken fuktig och mörk. Något som var mer än uppenbart när jag åkte från jobbet sent idag. Det kändes inte som natten var kortare än dagen om vi säger så!
Men första dagen tillbaka på jobbet efter några sjukdagar förra veckan gick i alla fall bra. Ingen mjukstart direkt. Men nu kör vi!
