Vi letat oss fram till Yamanote-line och tog oss med den, en linje som går som en cirkel runt Tokyo, till Asakusa för att se på det kejserliga palatset. På vägen dit fastnade vi dock i en superstor och mäkta imponerande bokhandel. Den engelska delen fanns längst upp i ett hörn, men var ändå större än de största bokhandlarna i Sverige. Daniel fastnade i ett hörn med programmeringsböcker, och jag i ett om Japan och japansk-matlagning. Resten av bokhandeln sträckte ut sig på 5 gigantiska våningsplan med allt från skandinavisk design på japanska till barnböcker, såklart alla med pärmen åt fel håll.
Efter att ha beundrar böckerna gick vi upp i Marunouchi-skrapan och funderade på att äta på våning 31. Det visade sig dock vara superlyx och vår outfit och budget var allt annat än lämplig. Resterande våningar hade kanske varit okej, men i korta shorts och halvsvettiga kändes dessa fina skrapor allt annat än lämpliga. Hemma hade ju en bite från närmaste Seven Eleven på gatan löst hungerproblemet som började uppstå. Men i Japan får man inte äta på gatan. Äta gör man på kafé eller restaurang, hemma eller om det krisar i ett resthouse. Efter mycket letande hittade vi av en slump ett resthouse, och en typ saluhall där jag köpte sushi-to-go och Daniel kallt ris och friterat fläsk.
Men sämre matlåda hade man ju kunnat hitta! Eller vad säger ni? Men en mer eller mindre hel liten bläckfisk och några klibbiga o-starka-chililiknande-saker var faktiskt även för mig lite läskigt.
Efter att ha fått inta lite mat, även om det inte var det mest glamorösa med matlåda, så gick humöret upp från sådär till betydligt bättre.
Vi tog oss sedan till parken för att se kejserliga palatset – men där visade det sig vara helstängt för dagen. Typiskt också. Så går det om man sover för länge! Men behövdes liksom efter Mount Fuji.
När vi ändå tagit oss till Asakusa bestämde vi oss för att kolla runt i området och se vad som fanns. Jag vill motvilligt erkänna det, men som ungefär resten av världen, och i högsta grad Tokyoborna så har jag fastnat i Pokémon Go. (Schyssss… jag kommer hävda in i det sista i professionella sammanhang att jag inte håller på med det!). Men i alla fall. I en av parkera var det galet mycket ”lures” (=galet mycket Pokémons), galet mycket folk och för bra för att hoppa över. Dessutom var det någonslags J-pop konsert inne i parken, som vi kunde lyssna på gratis (men inte se) när vi stod där i parken. En bra stund senare, x-antal pokémons rikare och en level-up, fick vi slita oss och gå ner mot Ginza.
I parken stötte vi, av alla saker, på en Oktoberfest! Vem åker inte till Tokyo för att hänga på en Oktoberfest liksom? Riktigt skön stämning, typ After Ski musik, och massvis med öltält!
Där hittade vi Sony-buildning och fick se e-paper (digitala textilier, as coolt!) en skymt av Playstation VR (dock förbokning för att pröva) och lite andra coola grejer. Tyvärr var de mitt i färd med att flytta Sony Building till ett nybygge och hälften var därför stängt. Är du i Tokyo och är lite pryl-bög kan jag helt klart rekommendera dig en tripp dit!
Sen hittade vi glass! Det är alltid bra att hitta glass! Jag gillar glass!
Sen traskade vi runt lite mer i Ginza och checkade av diverse ”to-do’s” från turistlista. Det är sådana dagar som man förstår att ”Det är vägen som gör resan värd”. När vi kände oss klara åkte vi tillbaka mot Shinjuku med Yamanote-linen. I Shinjuku lyckades vi med ett extremt bra restaurangbesök – mer om det imorgon!
